Anna Lennartsdotter Lindbom

LindEducation

Klicka här för att redigera underrubrik

Blogg

version:  lång / kort

Strukturellt eller funktionellt?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Man kan se på den mänskliga anatomin på olika sätt, jag väljer att dela upp det i strukturell och funktionell anatomi och tänker i det här inlägget låta hamstrings vara den muskelgrupp jag pratar om. 

När jag började min resa för att utbilda mig till tränare så gick jag på en styrketräningsutbildning via SSIF på 100 timmar i grundläggande anatomi och instruktionsteknik. Vi läste sida efter sida om ursprung, fäste och funktion för att kunna lära ut övningar och veta vilka muskler som aktiveras i olika övningar. Den här utbildningen var verkligen en ordentlig genomgång efter konstens alla regler och jag måste nog säga att den just då var en av de absolut mest gedigna utbildningarna som fanns att tillgå för att bli gyminstruktör. Det man inte talade om var att det är just skillnad på strukturell och funktionell anatomi. Att kroppen reagerar olika på att vara stående, sittande och liggande nämndes mer i förbigående för att vi skulle veta hur vi kan utmana kroppen i olika lägen för att få optimal muskeluppbyggnad. Jag måste ändå ge stort cred till utbilningen för den var helt korrekt i tiden och de hade högst kunniga lärare som verkligen brann för att lära oss det vi behövde.

Men om vi nu går tillbaka till det här med skillnaden mellan funktionell och strukturell anatomi och hamstrings arbete så kan vi prata om skillnaden. Strukturellt är det som händer i muskeln om du är död i liggande läge(dvs ingen tankekraft som påverkar) och vi sätter ström i muskeln- Alla som arbetar i branschen vet vad som händer om du drar ihop hamstring (och har koll på ursprung och fäste). Hamstringkomplexet går över två leder, höften och knäet, vilket gör att den kan skapa rörelse i båda dessa. Den har som strukturell funktion att böja knäleden, sträcka höftleden och både inåt- och utåtrotera knäet. Om vi tänker funktionellt så är det istället den verkliga funktionen i rörelse som man pratar om och då har hamstring en bromsande och stabiliserande funktion i knäleden vid fotisättning när du löper eller gör andra steg framåt. Du kommer alltid få ett visst sträck på hamstrings när du förflyttar dig framåt eftersom du får en lätt tippning av överkroppen framåt. (helt naturligt att röra sig på det sättet btw, vill vi framåt så driver vi överkroppen framåt) Att vi också har proprioreceptorer som talar om för oss när vi utsätts för tryck, sträck, hastigheter och annat för att förhindra skador är jätteviktigt att ta hänsyn till om vi vill träna för funktion, men det tänker jag inte gå in för djupt i här, jag rekommenderar bara att läsa på om dem för att själv kunna avgöra vad som är bäst för dig och dina klienter. Knäet är ju mittemellan fot och höft och kommer inte kunna agera utan dem, behöver vi då tänka på att skapa övningar som faktiskt aktiverar höft och fot för att ge knäet de förutsättningar de behöver? Är det i dina klienters bästa intresse att göra ett korrekt utfört utfall med rak rygg och 90 graders vinkel i knäet? Jag fick lära mig göra utfall med en pinne mot huvud, skuldra och höft fick du också det? Vad är syftet och är det logiskt? Det finns inte rätt och fel svar här, det finns övningar för alla men inte övningar för alla.


       


Veckan efter Phoenix

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Att jag var trött första kvällen jag kom hem är en underdrift. Efter att min fantasiska familj mött upp mig på Arlanda och allt var uppackat och klart så landade vi i soffan framför teven för att ta ett glas vin. Då slog tröttheten över mig och jag vaknade abrupt till när jag hällde ut hela glaset över mig, soffan och Somay. Och ja, det var rödvin för er som undrar. Att somna var alltså minsta problemet på kvällen, men också det största vid 01.40 på morgonen. Att somna om då var fullkomligt omöjligt, somnade om gjorde jag först vid 04.30. Det kanske till och med var tur att ena barnet var hemma med feber så att jag fick stanna hemma och ha första klienten först vid 14.00. De två nästföljande kvällarna tog jag en melatoninshot vilket fungerade magiskt bra. Det är tur att jag kom ihåg att köpa det när vi var i Chicago för redan efter 15 minuter så sov jag som en stock efter att ha varit klarvaken.


Idag är det alltså drygt en vecka sedan vi lämnade labbet och en vecka sedan jag och Åsa påbörjade vår resa hem från Phoenix.Vi blev lite försenade från Chicago då det började snöa och de var tvungna att isa av vingarna och ett par timmar efter avgång så fick en man på planet ett anfall så de fick ropa efter läkare och sköterskor. Tack och lov gick det bra, eller vi behövde i alla fall inte mellanlanda så det var förhoppningsvis inte någonting väldigt allvarligt hoppas jag. Han fick lämna sin plats och återkom inte på hela resan hem. Vi lyckades sova, äta och kolla på film, en helt ok resa hem alltså. En fundering vi hade var bara varför våra efterrätter så så olika ut, tydligen så gillar inte lakto-ovo vegetarianer godsaker. :-)

       

Veckan började som sagt med sjukt barn, men då min man blev hemskickad från jobbet på grund av influensa så kunde jag börja jobba vid 14, en kort men väldigt rolig men lite konstig dag. Jag hämtade ett roligt paket från NPWR som hade skickat ett gäng kläder till mig för att prova. Träningskläder är alltid kul tycker jag och att testa nya märken är ju superkul! Vanligtvis är jag den trista typen som gärna köper svart för att det är enkelt, så att de här var gröna var extra kul. Har testat dem genom hela veckan och tränat ett par stycken pass i dem och mitt omdöme blir att de är väldigt sköna. Bred linning som jag gillar och plats för lite bredare höfter vilket jag behöver. Fram till 15/2 får man 10 % rabatt om man anger koden Anna10 när man handlar. Du kan kolla på deras kläder på https://www.mpwrsportswear.com/" target="_blank">mpwrsportswear.com om du vill passa på. 

      

Det har varit en del avbokningar på grund av sjukdom under veckan, influensan härjar friskt i Stockholm och många ligger hemma i hög feber, värk och hosta. Det gäller då att verkligen vila och ta sig tid för återhämtning så att man inte stressar fram träningen efteråt. Att det varit avbokningar betyder också att jag fått en del ledig tid utan klienter, det har i stället gjort att jag haft tid att träffa andra medlemmar. Som en kille jag träffade i onsdags, han kom fram till mig i receptionen och frågade om jag visste någon bra terapeut att gå till då han hade ont i ryggen och ishiaskänningar. Jag frågade om han hade tid att låta mig titta på honom och 10 minuter senare så kände han inte av det längre. Igår fick jag ett väldigt positivt sms av honom då han känner sig mycket bättre, det är då jag blir extra glad att jag hade lite ledig tid och att jag gillar att prata med männsikor. På onsdagen hade jag som vanligt min lunchyoga och vi slog nog alla rekord för den klassen med 20 deltagare. Så fantastiskt roligt! Jag trodde att de flesta som skulle komma var mina klienter, men så har det inte varit utan det har varit flest deltagare som jag inte känner och det är väldigt kul! Jag fick dessutom tid att träna PE One på Procedosmattan för Åsa, det var inte lika tufft den här gången som förra, kanske för att jag inte ätit en massa pommes frites precis innan passet.

      

Igår, fredag, så fick fick vi finfrämmande på klubben. Min gamla kollega Arvid var i stan och jag fick chansen att träna honom. Som jag saknar hans breda Pite-mål och hans glada skratt, det är svårt om inte till och med omöjligt att vara sur med honom i närheten och jag insåg att jag saknar att ha honom som kollega. Jag älskar driftiga människor med massor av energi! Hur som helst ville han ha ett slakta-benen-pass och det var bara att plocka fram hela arsenalen av grymma övningar. Sjukt kul! Något annat som är kul och absolut inte har med träning att göra är att Bonusfamiljen har börjat på tv igen. Igenkänningsfaktorn är sjukt hög och har du inte sett den så tycker jag att du ska ge den en chans. Fredrik Hallgren och alla andra gör en eminent insats och bjuder på en mängd roligheter. När han kommer och tränar med mig får han lämna rollen Martin hemma och plocka fram sin envisa sida, fast med humor då med såklart. Den här veckan har fått mig taggat till att möta 2018 och verkligen låta det bli mitt år. Jag behöver träningen i mitt liv och jag måste se till att jag tar mig tid att få den att bli av. Därför beställde jag också en ny träningsklocka, efter att ha kikat runt lite så köper jag finskt, Suunto spartan trainer wrist hr fick det bli och jag längtar som tusan tills den kommer!

         

Det blev återigen ett sjukt långt inlägg, men det är så mycket jag vill berätta och skriva om så det är svårt att välja. Jag ser fram emot en ledig söndag med min familj och hoppas på en härlig vecka med en massa utmaningar för både mig och alla andra! Tack och hej från mig och ett snöigt roslagen.




Erik The Great - En dissektion att minnas

Publicerat den Comments kommentarer (1)

2017 var jag iväg till USA för att delta i en dissektion under en vecka. Upplevelsen var helt obeskrivlig i positiv bemärkelse, men jag kände att jag behövde åka en gång till för att verkligen ta in hela upplevelsen. Så den 27 januari var det dags igen och här kommer en sammanfattning av resan till Phoenix 2018.


27/1 Dag 1, Lördag


Så är äntligen dagen då vi är på väg här. Året som gått sedan jag anmälde mig har gått otroligt fort och sista veckan har packning och planering tagit upp i princip hela min vakna tid. Åsa kom från Söderhamn för att sova över hos oss igår så att Harley kunde köra oss till Arlanda i morse. Det största problemet vi hade var att lägga passen på rätt håll i maskinen när vi checkade in, att vi inte är resvana var nog ganska tydligt och som två morgontrötta och förväntansfulla blondiner såg vi nog rätt roliga ut i förvirringen. Vi passade på att hämta ut dollar efter lyckad incheckning och bagagedumpning innan vi klev på planet för att ta sikte på Los Angeles. På planet tycker jag inte att vi gör annat än äter, men jag lyckas i alla fall sova några timmar innan jag vaknar till den mest fantastiska soluppgång, eller nedgång för den delen, det är så stor tidskillnad så det kan vara villket som. Jag är torr i munnen, så dricker lite vatten och tittar på filmen Hallonbåtsflyktingen som var fantasitskt bra. Vi mellanlandar i Los Angeles där vi äter middag, jag fick tag på världens mest fettdrypande smörgås, innan vi tog en snabbchampagne 9 minuter innan boarding. Vi flyger in över Phoenix och ser hela staden under oss, det tar inte lång tid att komma ur planet och få väskorna, en taxi tar oss till Homewood Suites by Hilton som helt tveklöst har de bästa sängarna jag någonsin har sovit i.

           


28/1 Dag 2, Söndag

I morse vaknade jag vid 4-snåret och halvslumrade till 5.30. Internet krånglar men jag lyckas i alla fall äntligen få ringa familjen där hemma. Så mycket längtan! Det är urjobbigt att vara ifrån dem men jag vet att den här utbildningen är ovärderlig. Det skiljer 8 timmar mellan oss och det gäller att ha timing när vi ska höras av. Frukosten på hotellet var skrattretande och i valet mellan muffins, bacon och godisflingor så lyckades jag i alla fall hitta lite keso, frukt och havregrynsgröt som visserligen var osaltad men ändå gröt. Efter frukosten så tar vi oss an gymmet, det kändes väldigt välbehövligt efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn. En skön dusch senare så tog vi oss till Tempe Marketplace som ligger på bara några minuters promenadavstånd från oss. Temperaturen ligger på runt 28 grader och huden suger i sig solen, självklart med en kaffe i handen.

Redan idag hittade jag en mängd fina saker till barnen och en del annat smått och gott innan vi fick tid att ligga vid poolen någon timme. Det är skönt att hinna landa innan vi sätter igång med dissektionen i morgon bitti. Vi åt middag på Kings Fish med fisk och ångade grönsaker innan vi träffade hela gänget som ska vara med i veckan på hotellet. Seth gick igenom en del rent praktiskt och vi fick berätta vad vi har för önskemål inför veckan.

    

29/1 Dag 3, Måndag

Idag är det dags för första dagen av dissektionen och jag har haft svårt att sova inatt. Jag funderar på ansiktet på kadavret och om jag kommer våga dissikera det. Vi bestämde vilka grupper som skulle arbeta ihop redan igår så jag och Åsa vet redan att vi ska arbeta med Jocke, Emil och Jani vilket känns jättebra. Efter en rejäl frukost, idag fanns det faktiskt äggröra också, och ett antal koppar kaffe så kände vi oss redo att ta en Ûber till labbet i Tempe. Alla känslor från förra året slog över mig när vi kom fram, jag mindes helt plötsligt entrédörren, plåtskåpen och lukten. Jag mindes den trasiga toalettdörren och planscherna på väggarna. Allteftersom alla dök upp så började vi klä på oss labbrockar, hårnät och munskydd. Nervösa fnitter viskades fram och man kunde nästan ta på nervositeten i luften. Slutligen dök Todd upp i sin vita rock och med en stor kopp te i sina händer. Medan han började prata så städade han upp det skräp som några av oss råkat lägga på fel plats eller glömt kasta. Han gillar liksom ordning och reda och vill ha det på sitt vis i sitt labb. Vi fick gå in och sätta oss på stolar som han placerat ut, längs med väggen låg kroppar i blå påsar och jag började redan då fundera på vilka kroppar som låg inuti. Det blev en superlång presentation då Todd snappade upp att Seth tog upp ett Mark Twain-citat: De två viktigaste dagarna i ditt liv är den dag du föds och den dag du förstår varför du lever. Slutligen flyttas stolarna undan och borden med kadaver rullas fram på raka linjer. Han berättar att kropparna kommer från Arizona i år, förra året kom de från Utah. Vidare så berättar han att vanligtvis är kropparna mindre och mer nätta från Utah. I donationsprogrammet från Arizona så avlägsnar man också en kroppsdel innan de lämnas för att dissikeras så att familjen kan få en del aska på en gång. I det här fallet så har benet kapats strax under knäet så alla saknar ett underben/fot. Säckarna öppnas en och en och vi ser de kroppar vi ska arbeta med. Det blir en liten chock då jag glömt bort hur det var.  Vi får en storvuxen man på ca 185 cm och 90 kg tung, han har avlidit av en stroke och har tagit bort hudcancer i ansiktet. Då Todd ber oss ge dem ett namn så kallar vi honom Erik the great, både för att han är stor men också för att han är storhjärtad som donerat sin kropp så att vi har möjlighet att lära oss mer. Vi börjar med att göra rörlighetstester för att se om vi hittar begränsningar och kontrollerar eventuella ärr. Vårt arbete idag består i att avlägsna huden utan att ta med fettet då nerver syns i fettet. Det kräver en del skicklighet och jag känner att jag inte är en mästare på området. Vi hittar the hidden one i låret och lymfkörtlar i ljumsken, Todd berättar att vi har tolv stycken och att de stimuleras av ledrörelser, främst flexioner och att vi därför har flest på kroppens framsida. Efter en lunch på Rosita´s som är en mexikansk restaurang så gick eftermiddagen rasande fort. Intrycken haglade och när vi kom till hotellet var vi helt slut. Vi tog lite snacks i restaurangen innan vi gick och tränade, redan vid 20.00 låg vi till sängs och vid 21.30 så sov vi som stockar. Det är klart utmattande att dissikera.

   

30/1 Dag 4, Tisdag

En promenad i solen fick börja denna vackra tisdag. Det är ju inte världens härligaste miljöer, torrt och ganska färglöst, men vi hittade i alla fall ett par gröna gräsmattor. Vi åkte gemensamt till labbet med Seth, Jason, Marissa och Mia för att påbörja dag 2 av dissektionen. Idag arbetade vi oss ner mot fascian, det betyder att vi avlägsnar resterande hud och fett för att börja se muskulaturen. Erik är en stor man och med tydlig muskulatur, bitvis är det väldigt svårt att arbeta men det är fantastiskt att göra rörlighetstesterna då allt är väldigt tydligt. När vi arbetade med baksida fick vi resa kroppen upp till sittande framåt över benen vilket vi inte gjorde förra året. Vi fick också placera dem i sidoläge, då blev det helt plötsligt mer verkligt då det såg ut som de sov. Väldigt bra för att få en uppfattning om hur kroppen fungerar som en hel enhet. Baksida lår på Erik har ett fasciastråk tvärs över och fascian saknas/är mycket tunnar på andra delar av hamstring. Det finns ingen förklaring på varför men rörligheten bör ha varit begränsad. Ett annat kadaver har ett ärr över magen och det ska bli mycket intressant hur det ser ut inuti. Efter labbet åkte vi till Phoenix outlet och shoppade lite innan vi köpte mat i receptionen att värma i micron. Wi-fi blev äntligen fixat och jag kunde prata med Harley och barnen.

  

31/1 Dag 5, Onsdag

Dagen började med två stycken föreläsningar. Jason pratade om The art of observation och Seth om Principles of happiness. Båda väldigt inspirerande och väckte tankar. Innan vi åkte till labbet så tog vi en kaffe i solen, det kändes som en fin stund att hämta andan. Dagens uppdrag var att börja plocka bort fascia för att separera muskulaturen. Där och då blir det så självklart att man inte kan aktivera en muskel, ex gluteus medius eller transversus. Inte ensamma i alla fall. Vi hittar Femuralartären och dess fem utskott som ligger rakt igenom adduktor Magnus för att försörja Hamstring med blod och syre, otroligt viktigt att veta för att lyckas hjälpa människor med sina hamstrings. När vi avslutat det stora arbetet med att separera magmusklerna så öppnar vi bukväggen för att titta på inre orgen. Greater och Lesser Omentum ligger uppe vid mjälten på Erik, jag visste inte ens att det fanns och vilket syfte den har. På kvinnan så sitter den helt fast i ärret efter operation vilket gör att den inte kan röra sig fritt och göra sitt arbete. Jag behöver definitivt arbeta på att få mitt ärr lite mjukare. Obliqus Externus letar sig över revbensbågen för att möta Serratus Anterior och Pectoralis Major, det är väldigt tydligt att de har gemensamt rörelsemönster och hör ihop. Latissimus som fäster så vackert ihop med skulderbladet för att hjälpa det att arbeta och en mängd stora nerver i armhålan fascinerar då de lätt kommer i kläm. På kvällen blev det gemensam middag på Culinary Dropout, ett skönt sätt att tänka på någonting annat ett tag.

  

1/2 Dag 6, Torsdag

Idag blev det en stor frukost med massor av frukt.. Min kropp skriker efter fibrer så jag får ge den vad jag kan. Vi var i god tid till labbet och nu börjar det lukta ordentligt illa stundvis. Jag är väldigt glad att vi tog ut inälvorna igår redan. Vi hade en grundlig genomgång av kvinnas inre organ då vi fick placera henne både på alla fyra och knästående för att se hur dragningskrafter påverkar dem. Vi fortsätter vårt arbete med Erik och börjar bitvis komma in mot skelett och leder redan nu. Vi fascineras av Psoas major och hur den sträcker sig upp under diagragman och hur den ligger i direktkontakt med höften, även placeringen av femoralnerven är intressant då man kan förstå hur lätt den blir klämd. Hela ryggraden frilades och vi kunde se kotorna tydligt.  Direkt efter dagens slut så skyndade vi hem för att duscha innan vi åkte till Gila River Arena för att se Arizona möta Dallas i NHL. Arizona förlorade 1-4, men vad gör väl det. Vi hade ju snygga mössor i alla fall. 

2/2 Dag 7, Fredag

Sista labbdagen har kommit till sin ända och vi började dagen med ett pass i gymmet innan det är dags att ta sig an lederna, lungor och hjärta. Lukten var riktigt hemsk idag, för varje dag så reagerar kropparna på luften och börjar försämras. Vi samarbetade bra och Jani fortsatte med ryggradsprojektet. Själv så arbetade jag på armbågsled och fotled. Talus och armbågsben är mina två favoritben i kroppen, de är så sjukt vackra! En magisk konstruktion verkligen. I lungan hittar vi en stenighet och ryggraden är alldeles förbenad och vass. På de andra två kropparna så sågas skallbenet itu så att hjärnan blottas. Tanken på att den klarar av att skapa en tanke och skicka signaler är för märlig för att man ska kunna förstå. Det blir hemgång och i solen vid poolen så skriver vi ner våra tankar och går igenom vad veckan har lärt oss. Herregud vad mycket det finns att minnas! Vi åt middag på Carlsbad Tavern innan några av oss träffades på hotellet för att prata lite innan det är dags för hemfärd. Jocke och Emil kom och Seth, Jason, Marissa, Mia, jag och Åsa som bodde på samma hotell.

 


 3/2 Dag 8, Lördag

Idag är det dags för hemfärd. Det känns skönt att få åka hem, jag har verkligen saknat min familj även om det varit intensivt här i Phoenix. Vi börjar med att träna en snabbis då vi vet att det blir en lång resa. Skönt att rensa hjärnan när väskorna redan är packade och klara. En snabbdusch senare så checkar vi ut och får rummet 1000;- billigare per person, hur ofta händer det liksom? Flygen är i tid hela vägen, i Chicago börjar det snöa så vingarna på planet måste avisas och en stund efter vi lyft därifrån så får en man ett anfall av något slag på planet så sköterskor och läkare måste rycka in. Allt gick bra och när vi flög in över Stockholm så kände jag enorm lättnad över att äntligen få andas vinterluft och möta min familj. Nu blir det en tid med jetlag och mycket tankar på det som hänt under veckan. Det är någonting som varenda kotte som arbetar med kroppar borde göra. De fungerar inte som man läser i en bok, inte någonstans får man lära sig det här med den verkliga funktionen och inte förrän man tar i det och känner på organ och muskler så får man ett riktigt hum om hur oerhört komplexa våra kroppar är. Existensiella frågor kommer upp och jag kommer i lugn och ro fundera över vart det har fört mig. På planet funderar vi mer på varför vegetarianer och allätare får så olika efterrätter. 

     



Jazzyoga - en outstanding upplevelse

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Veckans hittills coolaste event gick igår av stapeln på Dieselfabriken i Sickla. Eftersom jag gillar utmaningar och gärna sätter mig själv på prov så svarade jag ja innan jag hann tänka när jag fick förfrågan om att vara med på detta.

 

Jazzyoga - jag hade aldrig hört talas om någonting liknande innan detta. Tanken var alltså att jag skulle leda en yogaklass till levande musik som improviseras efter det jag instruerar. Exakt hur det skulle bli hade jag ingen aning om, jag är ju själv en improvisatör så jag tänkte inte så mycket på det alls förrän det var dags igår. Jag hade med mig ett antal gäster som skulle vara med att yoga, publiken fick välja om de ville delta eller sitta och lyssna. När jag och Helena kom fram så gick vi in i Dieselverkstans stora scen och mötte Jonas Knutsson och resten av ensemblen. Högt tak, en bildskärm med bild och ljusspel, orientaliska mattor och musikaliska toner mötte oss. Wow-känslan var påtaglig och jag fick gåshud. När alla gäster hade kommit så fick vi lägga ut våra yogamattor och mina nerver började göra sig påminda. Jag gillar känslan av pirr i magen, då brukar det bli bäst. Jag fick korta instruktioner om hur upplägget var och började göra mig mentalt och fysiskt redo.


Publiken började släppas in och golvet fylldes snabbt på med yogamattor i olika kulörer. Ett lätt sorl fyllde scenen och försvann när Jonas hälsade alla välkomna. Headsetet sattes på och musiken började spela. Fantastiska toner fyllde salen med våra andetag som ackompanjemang. Bild och ljus spred en härlig känsla och rök smög längs med golvet. En liten nick med musikerna och jag började klassen, jag tappade stundvis känslan för både tid och rum och gick helt upp i yogans fantastiska värld. En yoga som blev levande på ett helt nytt sätt när musiken följde varje rörelse vi gjorde. Fullkomligt magiskt!

Yogan avslutades liggande till mjuka toner guidad av mig. Total avkoppling och en fullkomligt fantastisk wow-känsla med mersmak spred sig i kroppen. Jag är ytterst tacksam för att ha fått vara en del av det här, det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga. Med extra gåshud.


Utan min andra halva

Publicerat den Comments kommentarer (1)

Utan min andra halva skulle jag inte fungera, jag skulle inte känna mig hel alls. Redan när vi möttes första gången så förstod jag att han var min soulmate och att en framtid utan varandra inte var ett val. Han flyttade in till mig två dagar efter att vi träffats på fredag den 13:e och därför valde vi också att gifta oss på en fredag den 13 juli. Utan krussiduller så gick vi ut på morgonkvisten iklädd gummistövlar för att plocka brudbuketten, utan rinnande vatten tillgängligt fick jag tvätta håret i en regntunna. Det var helt enkelt ren och kärleksfull magi den dagen.

Vi har lyckats få tre fantastiska barn tillsammans efter det och även om livet ofta är kaotiskt och galet så är det också fullkomligt fantastiskt och jag skulle inte vilja leva mitt liv på något annat sätt. Han har funnits där och stöttat mig genom alla mina utbildningar och allt annat jag har för mig. Utan att tveka så har han tagit barnen när jag behövt vara borta och han gav sin bonus till mig för att jag så gärna ville åka till USA och dissikera trots att jag lämnar honom och barnen ensamma i en dryg vecka. Vem skulle göra det utan att gnälla liksom? När jag sa till honom att de släppt den utbildningen och att jag struntade i den för att det var så mycket pengar så var han den som sa till mig att jag visst skulle åka. Jag säger inte tillräckligt ofta att jag är djupt tacksam och att jag verkligen i djupet av mitt hjärta uppskattar honom, han skulle behöva höra det här mycket oftare.

Det är klart att visliksom alla andra har våra duster, vi lever ju tätt inpå varandra och ska ofta under stress hämta och lämna barn i skolor och på träningar samtidigt som vi ska försöka hinna med läxläsning och oss själva. Alla som har familj vet att det här kan vara svårt för de allra bästa. Ingen är immun mot det. Men vi får inte glömma bort oss själva i det hela, att vi är ett par vuxna människor som behöver veta att vi är uppskattade ibland. Så är det. Jag är djupt stolt över dig Harley och väldigt, väldigt, väldigt tacksam att du finns! Tack för att du valde att leva ditt liv med mig och att du står ut med mig!


 

Söndagsfeeling

Publicerat den Comments kommentarer (1)

Jag älskar söndagar! Känslan av att ha handlat hem all mat för hela veckan, tvättat och städat innan jag kan däcka i soffan framför tv:n och familjemysa är helt oslagbar. En pedant själ med jordens största kontrollbehov som jag är måste ha ordning, reda och väldigt rent runt omkring mig för att må riktigt bra. Nytvättade kläder får min hjärna att kvittra och att gå barfota på nyskurade golv utan att någonting fastnar under mina fötter får hela min själ att le stort. Det här är typ omöjligt att ha när man har många barn och därför är söndagarna min dag att fixa allt jag behöver för att fungera under veckan.Så här är jag nu, på rena golv och med dammfria möbler vikandes nytvättade kläder och luktar på varenda plagg innan de hamnar i sin vikhög. Är det någon mer som gör så? Jag kan verkligen inte låta bli att nosa på varenda tygtrasa. :D Jag nosar visserligen på barnen också varje gång de duschat eller badat, så söndagar är deras stora skrubbardag också.

Nu är det ju inte bara hemmet som behöver vara välorganiserat och cleant, det gäller mitt arbete också så kalendern är typ det viktigaste föremålet jag äger. Att skriva in bokningar i mobilen fungerar inte för mig då har jag inte full översikt och det är maniskt viktigt för mig att ha koll på mina bokningar.  

Under helgen har jag lagt ut lediga tider på Instagram så att jag nu på söndagen kan boka in de nya bokningarna i kalendern. Mitt ordningssinne gör också att jag inte gillar luckor i mitt schema, så jag fyller dem helst på en gång och gärna långt fram i tiden och har därför ett grundläggande schema ett halvår i förväg. Där finns alltid några lediga luckor i veckan så att jag kan boka in klienter som inte tränar regelbundet med fasta tider hos mig. Det här kan ju verka lätt neurotiskt och tvångsmässigt och so be it, men jag är djupt tacksam att jag har en man som låter mig hållas utan att bryta ihop.

Kolla gärna tider på Instagram @lennartsdotterlindbom om du vill ha uppsikt över öppningar i mitt schema!


Andetag och snöänglar

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Det arbete som jag älskar innebär ett engagemang i andra människor vilket också är anledningen till att jag valt att arbeta det antal jag gör, för då kan jag leverera absolut mest av mig själv och vara på topp. Det har alltid varit viktigt för mig att inte arbeta mer än att jag klarar av att vara mitt bästa jag, både på arbetet och som mamma. Det har tagit några år, men nu känner jag att jag är i balans när det gäller mängden klienter och tiden jag hinner avsätta med familj och för mig själv. Kanske det bara är att jag blivit äldre och klokare, jag har ju alltid varit lite av en arbetsmyra och tycker om att prestera på topp, men jag har äntligen förstått att tiden aldrig kommer tillbaka och att det är på mitt ansvar att välja vad tiden ska gå till.

 

Alla dessa år av arbete och föräldraskap har också lärt mig att åtehämtning är av allra största vikt. Tid att inte göra någonting alls, att bara ligga på soffan eller ta en promenad helt planlöst är ovärderlig. Landstället har blivit ett paradis och ett vattenhål, här njuter jag av den klara luften och tystnaden utan en massa människor och bilar i närheten. Nu när snön har fallit över vår fantastiska trädgård så är förutsättningarna som allra bäst för att bara andas och fånga nuet, slänga sig ner i snön och göra en snöängel och åka pulka tills tårna är som isbitar och avsluta med en bastu när mörkret har lagt sig. 


Mitt ansvar som tränare?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

När du tar kontakt med en personlig tränare för första gången så gör du det med en tanke att prioritera dig själv och få proffessionell hjälp med din träning. Det är liksom hela anledningen till vår existens, att få människor att nå sina mål oavsett om det handlar om att slippa smärta, ändra sin kropp eller att få hjälp att trycka på det lilla extra på varje pass. Hur mycket tid som krävs avgörs av flera faktorer, ibland måste man börja försiktigt. Att gå ut med tre pass i veckan all-in på en helt otränad som behöver ändra sitt rörelsemönster kan skapa oreda i en persons kropp och fungera jättebra för en annan. I samråd med din tränare behöver ni lista ut hur många timmar som behövs (går sällan att svara på), ta hänsyn till din tid och dina pengar för att komma fram till vad som är hållbart. Är du av sorten som klarar att träna på egen hand (handen-på-hjärtat-ärlig nu!) så kanske du inte behöver hjälp varje gång. Är du tvärtom så behöver du säkert stöttning lite oftare för att få de resultat du önskar.

Sedan är det viktigt att du känner att personkemin stämmer, det är helt ok att säga nej till en tränare om du känner att det inte fungerar på det planet. Du som klient bestämmer och det det är viktigt att du känner dig trygg med tränaren. Det ligger ett ansvar på dig också givetvis, du måste berätta för din tränare när någonting inte känns bra och våga fråga om du undrar över någonting. Vi ska alltid vara redo att förklara syftet med övningar och upplägg, det är i alla fall min personliga åsikt.

Så kommer vi då till det där svåra. Jag skulle ljuga om jag sa att man aldrig skadar sig när man tränar med PT, olyckan kan alltid vara framme och vad som sker under din hud är svårt att se. Jag har varit med om två muskelbristningar under min karriär och det har inte känts bra alls för vare sig mig eller klienterna. Det har varit av två anledningar, jag har inte lyckats läsa av situationen och sett att vävnaden varit oelastisk och beövt mer cirkulation. Den andra anledningen har varit att klienterna inte känt sin egen kropp tillräckligt och gått hårdare ut än de behövt. Det är också därför det är viktigt med kommunikation, när olyckan är framme bör man prata om det så att man kan känna sig trygg i att fortsätta träna efteråt utan att vara orolig för skador eller smärta.


Mot Phoenex

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Resfebern börjar ge sig till känna och som vanligt dubbel- och trippelkollar jag allt innan det är dags kontrollbehov som jag har. Igår tog jag en tur ner i källaren för att se till att jag har all utrustning med mig för en vecka i labbet i Phoenix. Allt fanns där, mer än jag behöver troligtvis till och med. Det känns lite märkligt att jag om två veckor står där igen och nördar in mig i den mänskliga anatomin. Jag har en plan för hur jag vill arbeta och vad jag vill titta på när jag är där, att få ut det allra mesta av resan är mitt mål.


Självklart har jag kollat biljetter och Esta typ tusen gånger för att säkerställa att allt är rätt, det ligger på plats och nu är det bara att växla in pengar och packa som är kvar. Jag är mer orolig för själva resan än för dissektionen, jag gillar inte att vara på resande fot och tycket inte om att vistas på okänd mark. Gissar att det är utvecklande att utsätta sig för det då :D


Serviceminded

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Mitt första arbete hade jag när jag var 12-13 år. Min pappa arbetade då på en fabrik i småland och hans chef tyckte det var bra om vi unga fick lära oss att hantera pengar. Jag fick ett eget bankomatkort och ganska fort lärde jag mig pengars värde.

Det var inte många kronor vi fick, men å andra sidan var det inte ett tungt arbete heller. Vi fick sortera metallpinnar, sopa golv och måla fönsterbrädor. Det var skitigt och högljutt men någonting av det bästa jag gjort på mina lov under min uppväxt. Jag lärde mig inte bara att hantera mina egna pengar, jag fick också en förståelse för hur arbetslivet är med ansvar och att respektera arbetskamrater och chefer. Någon sommar satt jag på kontoret, men det var inte ens i närheten lika kul som på fabriksgolvet. Kanske för att jag redan då tyckte om att arbeta med kroppen. Under hela mitt arbetsverksamma liv så har jag bara varit arbetssökande i 3 månader, med en fackligt aktiv pappa och en mamma som hyllat arbete högt så är det svårt att inte växa upp och tycka det är viktigt att bidra till samhället.

På nästan alla mina arbeten så har service varit av stor vikt, ja alla faktiskt. På Försäkringskassan som vaktmästare, NK damskor som säljare, Galne Gunnar som kassabiträde/dekoratör och Radiumhemmets allmänna arkiv så var service alltid ett ledord. Minst lika viktigt var det att samarbeta med andra och underlätta varandras arbete. Det första som slog mig när jag började arbeta i friskvårdsbranschen var hur konkurrerande det var. Många gläds inte åt andras framgångar utan ser det mer som ett eget misslyckande och att arbeta som PT innebär oftast att arbete ensam. Så behöver det inte vara, att hjälpa varandra att bli bättre, få fler deltagare på klasser eller få fler klienter är ju alltid en win-win, för både medlemmar och personal. Det andra som slog mig var att man alltid är offentlig. Oavsett om du är på Ica eller på tunnelbanan så kommer du möta på människor som tränar där du arbetar, och för mig är det självklart att hälsa och småprata även utanför gymet. Jag är mitt arbete liksom och jag behöver alltid bete mig så att jag kan stå för det.

För mig personligen så är det viktigt också att ge det där lilla extra, om någon behöver hjälp med någonting i gymmet så vill jag gärna hjälpa om jag har tid. Även om de inte bokat mig som PT. Om någon kan bli hjälpt av ett tips eller två eller om någon kan känna sig sedd för att jag säger hej och frågar hur de mår även jag bättre. Om jag går förbi skräp på golvet så plockar jag upp det och om grejer ligger på fel plats så flyttar jag det till rätt ställe. Det är ju min arbetsplats och jag vill trivas där.

Det här är serviceminded för mig, vad betyder det för dig?



Rss_feed