LindEducation - För både kropp och själ
Min blogg - Anna Lennartsdotter Lindbom

Anorexians nakna ansikte. Johanna gästbloggar <3


Hej, mitt namn är Johanna Jacobsson och jag har lärt känna Anna genom träningen och att hon är min PT. En jädrans bra sådan vill jag säga.

Varför jag som endast 18 år har och haft PT i mer än 1 års tid har sin grund i att jag för fem och ett halvt år sedan utvecklade en sjukdom som många undviker, en sjukdom som skadar både familjer, vänner och framförallt den drabbade. Sjukdomen jag talar om är anorexia.

Nä, tror ingen sett det. Jag har inte sett något. Efter att läsa dag ut och dag in vad man ska äta, när man ska äta, hur man ska äta och vad man ska göra när man äter blev dessa tankar alldeles för många för en liten flicka på blott endast 13 år. Jag började skära ner på saker och ting. Det vill säga, jag uteslöt allt som hette godis eller som innehöll socker. Jag började träna regelbundet också, utöver min vanliga fotbollsträning som var fyra gånger i veckan. Av vänner och bekanta fick jag beröm så som:

”Åhhh, vad duktig du är som springer hela tiden utöver fotbollen”

”Vad bra att du inte äter godis heller”

 Detta fick de små hjärnspökena i mig att sporras lite till och tyckte inte att det endast räckte med att utesluta socker och godis utan fett och kolhydraterna skulle bort och jag skulle äta så lite som möjligt av det lilla som fanns kvar, proteinet. Träningen ökades på ytterligare. Jag ansåg att fotbollsträningen inte räckte till och ökade på det idiotiska springandet, cyklingen, armhävningarna och sit-ups jag gjorde. Till sist var jag uppe i minst 5 km springande, 5 km cyklande och 4000 situps och armhävningar varje dag.

 Jag kommer så väl ihåg när jag blev magsjuk och var ändå så kontrollerad av min träning och mitt matintag att jag fortsatte att göra dessa idiotiska situps, armhävningar mm. Jag gick ut och sprang dessa 5 km trots att jag kräktes vid varje steg. All denna maniska träning och icke intag av någon mat alls, gjorde så att jag den 10 maj lades in på Stockholms Center för Ätstörningar, slutenvården, tvingad till heltid sängliggande pga. skadat hjärta som skulle kunna sluta bulta vilken minut som helst, en helt förstör rygg men framförallt ett krossat och helt utplånat psyke.

 Allt detta var bara början på min långa resa till friskheten och friheten. Resan tillbaka till livet. Om jag skulle berätta den fem och ett halvt år långa resan till min förklaring att jag var frisk och fri skulle det behövas minst 300 sidor till. Men den 4 december 2013 då jag blev fri och frisk från anorexia skrev jag ett avslutande brev som ni ska kan få läsa. Det kan sammanfatta i grövre lag vad dessa år har varit för mig.

 Hejdå Anorexin
Nu har du varit en del av mitt liv länge nog, en tredjedel i kroppen och halva i tankarna. Men nu är det slut, nu tackar jag dig adjö. Hoppar av från tåget av döden och landar på perrongen av livet. Jag älskar att känna att jag äntligen har marken stadig under fötterna och visst kan jag svaja lite då och då men jag kommer aldrig mer att ramla, aldrig mer att falla och jag kommer framförallt aldrig låta dig styra mitt liv som du har gjort de senaste 5,5 åren. Du har fått mina vänner att försvinna, skadat både dig och min familj, ja skadat alla runt omkring mig. Som ett gift har du spridit dig genom min kropp och jag har mottagit dig som en vän, men vad du egentligen var, var en fiende. En dold trojansk häst.

 Du har fått mig att se det värsta hos mig. Du har fått mig att tro att jag är en värdelös liten skit som inte har någon betydelse i världen. Eller den enda betydelse du fick mig att tro var att jag skulle hoppa, hoppa mot något tomt och så fruktansvärt, hoppa mot döden och förintelsen. Du fick mig i fler år att inte våga gå när tunnelbanas kant, rädd för mig själv för att jag visste att de kommentarer du gav mig skulle få mig att hoppa. Fick min mamma att se mig försöka ta livet av mig med en slips en måndagseftermiddag. Fick min pappa att gå under, fick min syster att flytta hemifrån, fick mina vänner att lida, fick min släkt att ignorera mig, rädda för att möta sanningen och du fick mig isolera mig. Isolera och låsa in mig i dina jävla kommentarer och åsikter. Du fick mig att tro att de var sanningen…….

Men vet du din jävla sjukdom, din jävla helvetes sjukdom! Vet du, jag fick ett ljus, ett ljus av de som fick mig att kämpa! De personer och fantastiska människor som fått mig på rätt vägar och framförallt rätt tankar. Dessa människor som är för många att nämna vid namn har gjort så att jag lever idag, har inspirerat mig till att kämpa tills dit jag är nu!

 De har pushat mig, trott på mig, utmanat mig, gråtit för mig och varit där för mig! De har fått mig att inse att jag är bäst för att jag är bäst. Och deras åsikter väger mycket mer än dina, mycket mer än vad dina gjort under alla dessa år. Även om du styrde större delen av mitt liv så är det slut nu, för jag har kommit dit jag har kommit. Jag har stått mellan att stanna på det jag hatar (dig) men känner mig trygg i eller att fortsätta på det som jag älskar (mig/livet) men som är osäker och vet du vad jag valde, din sjuka djävul? Jag valde livet och framförallt jag valde mig. Jag satte mig själv först, för första gången någonsin.

 Nu i detta ögonblick sitter jag ensam, lugn, chockad och gråter i Mora. Inte chockad för att du, anorexia, har fått grepp om mig igen utan chockad för att jag ser mig själv på ett sätt som jag aldrig sätt mig förut, ett sätt som är så fantastiskt och underbart att jag inte kan beskriva det. Jag har alltid sagt att alla personer och människor jag träffar är unika men, jag har nu förstått att jag också räknas till den unika gruppen. Att jag, Johanna, är lika fantastisk och unik som alla andra för att jag är jag och ingen annan, speciellt inte anorexi.

 Jag gråter glädje tårar och ler för mig själv när jag sitter här och skriver. Tårar som berättar min historia vid varje droppe som lämnar min kind. En droppe som berättar då jag var timmar från döden på sjukhuset, en droppe för då jag rymt hemifrån i sex timmar och mamma höll på att ringa polisen, en droppe då jag tränar fast jag är magsjuk och kräks vid varje steg jag springer i -24 grader i januari, en droppe där två vänner ställer ett ultimatum som räddade mitt liv, en droppe då jag lämnar SCÄ och börjar på MHE och nu den sista droppen jag fäller för dig, anorexi, droppen som säger hur långt jag kommit, droppen som förklara allt, droppen som säger att jag är frisk OCH fri…..

- Johanna Jacobsson 2013-12-04

Det var genom min sjukdom och mitt maniska tränande som jag fick kontakt med Anna. Hon fick ett tufft uppdrag att ändra tillbaka min syn på träning. Att ändra en inställning om ortorektisk träning som varit fast skruvat i mitt huvud kan inte vara lätta att få bort på en dag. MEN ANNA GJORDE DET!

Träning för mig har alltid varit en hobby, en passion, det jag vill arbeta och lever för. Det är mitt jag, även innan sjukdomen utbröt, och det är så att svettlukten för mig är mer hemma än den lukt vi vanligtvis har där jag bor.

Med Annas hjälp har jag nu fått tillbaka den synen, synen om att träning är en passion och inte ett sätt att förbränna kalorier eller minska den ångesten för man åt en extra kakbit till eftermiddagskaffet.

Därför blir jag så otroligt förbannad när folk ska kommentera hur folk ska se på hur jag, eller andra lever sitt liv, speciellt med träning då det är ett så infekterat område för vissa. Idag kopplar många personer ofta tjejer som tränar mycket och har synliga muskler till att de är ätstörda, dvs. de har ortorexia. Men jag gissar på att dessa personer inte alls är insatt i ämnet om vad skillnaden mellan mycket träning och ortorektisk träning är för något. Men jag vet skillnaden, för jag har varit där. Jag har haft både anorexia och ortorexia. Skillnaden mellan ortorektisk träning och mycket träning är stor. Men jag ska försök stapla upp dem punktvis.

Ortoektiskträning

 

  • Tränar fast du är skadad
  • Syftet är att gå ner så mycket i vikt som möjligt och äta så hälsosamt, manisk kalkylering av kalorier
  • Tränar fast du är sjuk
  • Tränar hela tiden fast äter svält mat
  • Hatar att gå till träningen, ser det som ångest
  • Har varken energi innan eller efter träningen
  • Tänker på träning som ett straff hela tiden, en kompensation för det man äter
  • Tror att kroppen vill göra dig tjock

 Mycket träning:

  • Tränar hela tiden
  • Går från träningen fulla av ny energi psykiskt och fysiskt
  • Lyssnar på vad kroppen vill ha och äter det man vill äta, dvs. man äter allt
  • Flyger fram till träningen för man längtar till den varje dag
  • Älskar träningen mer än allt annan
  • Vet att sin egen kropp aldrig strävar efter att gör sig tjock eller mager

 
Många ortorektiker har mottot:

”Träna för att äta- eller inte äta alls.”

 Mitt motto är:

 ”Äta för att träna- eller träna inte alls”.

Om du ändå, efter att ha läst detta, tycker att man är störd om man tränar mycket så frågar jag dig:
”Anser du att den som stickar för mycket tröjor och har det som hobby/passion är störd?”

 Dessutom är det viktigt att tillägga att en ätstörning inte endast är för dem som är magra som pinnar. Ätstörningar drabbar alla. TJOCKA har också en ätstörning fast åt andra hållet, det är också viktigt att förstå att en ätstörning är ett symptom på att man mår så himla dåligt. Jag mådde sämst men tryckte undan mina känslor genom att inte äta och träna maniskt. Andra gör så att de döljer sina känslor genom att trycka i sig mat på fel sätt. Eftersom denna sjukdom är något som många inte vågar prata om eller diskutera, framförallt med den kommande/redan sjuke. För mig gick det tills man började förstå att mitt hjärta var skadat. Hur ska man då göra för att det ska gå lika långt som det gick för mig?

Enda svaret på det är att FACEA det! Ta tag i personen och säg vad du tycker och tänker och poängtera starkt att du har rätt i att denne inte ser ut att må bra eller inte ser hälsosam ut. Berätta din orolighet och tala från hjärtat, för det hade jag behövt när jag var längst ner i skiten och jag minns så väl när Anna mötte mig efter att jag varit borta i två veckor och sade:

 ”Du har gått ner faktiskt, vi får se hur din träning går idag annars så får du vila i två veckor till för att få återbygga de muskler du förlorat”

Denna kommentar fick mig att vakna upp i huvudet och inse att jag hade gått ner och såg inte ut att må bra. Så det var bara att ta två veckors uppehåll från träningen och jag kan inte tacka Anna nog för det. För den kommentaren som hon sade till mig hjälpt mig inte endast med träningen utan den hjälpte mig att öka på matintaget så att jag inte skulle förstöra kroppen så som jag gjorde under 5,5 år.

Ätstörningar är en sjukdom och VI SKA FACEA DET. Vi ska bryta ner samhällsidealet som gör så att mitt barnvaktsbarns vän redan har börjat banta (ålder 9 år). Vi ska visa alla att alla kroppar lika unika som alla människor på denna jord! Få samhället och alla människor att det inte finns en idealkropp eller standardkropp, den enda kropp som finns är din egen och det är det enda som räknas!


1 kommentar på Anorexians nakna ansikte. Johanna gästbloggar <3:

Kommentarer RSS
Anneli Landolf on den 19 januari 2014 22:31
Grattis Johanna! Jag tycker du är otroligt duktig som lyckats bli frisk från Anorexin. Som vanlig tjockis, med en förmåga att äta för mycket när jag är stressad, nedstämd, har mycket värk och som skulle behöva gå ner 20kg, är jag full av beundran för dig. Lycka till i framtiden och var rädd om dig!/Anneli
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
RSS Följ Bli fan

Tillhandahålls av FeedBurner


Senaste inläggen

Vilken upplevelse! Frågan är vad jag tar med mig mest därifrån.
Förstör vi mer än vi hjälper?
Äntligen i mål - det bästa jag har gjort!
Ibland är ett namn viktigare än annars
Konceptträning?

Kategorier

#100dagaryoga
#uppochhoppaijuni
150 pass
3D funktion
Afro
Allmänt
Bloggar om hälsa
Bloggutmaning
Bring it to the park!
Core Awareness
Flex
Flex Sportsclub i Hägersten
Gästbloggare
Happenings
Karriär
Kläder och skor
Klokt
Komma i form igen!
Kost och träning
Kosttillskott
Kunden har ordet
Länkkärlek
Lind Education
LindEducation
Löpning
MammaMage
Personlig träning
Pilates
Plattform 9
Procedos
Svenska hälso- och träningsbloggar
Transexualism
Tribal Yoga
TribalYoga
Utbildningar
Utmaningar
Vegetariskt
Vikt, utséende & hälsa
Vinyasa Yoga
Youtube
drivs av