LindEducation - För både kropp och själ
Min blogg - Anna Lennartsdotter Lindbom

Från den skolkande rökaren till personlig tränare.

På Facebook cirkulerar nu ett inlägg som ska väcka opinion om att öka antalet idrottstimmar i skolan, ett inlägg som naturligtvis även jag delat då jag tycker att rörelse får alldeles för lite plats och vissa andra ämnen alldeles för stor plats i den svenska modellen.
Jag fick mig dock en riktig tankeställare när jag fick en kommentar av Helena.

"Kan vi först få ett innehåll i skolgymnastiken som bidrar till en sund syn på hälsa och en lust till rörelse? Antalet timmar kan inte vara det viktigaste. Jag hatade skolgymnastiken och hade inte velat ha en enda minut mer."

Igenkänningsfaktor 1000 och ett kraftfullt kast tillbaka till 80-talets idrottslektioner. Jag kan utan att blinka säga att det var skolidrotten som fick mig att avstå från all typ av träning fram till i slutet av 90-talet. Då valde jag vattengympa för att jag skulle synas så lite som möjligt och kunna gömma min kropp och mitt svettröda ansikte från andra.
Jag hamnade i puberteten tidigt och med den så kom breda höfter, stora bröst och en känsla av att vara många storlekar större än alla andra flickor i klassen. Jag kände mig klumpig och ovan vid min nya kropp, rädslan för att delta på idrotten och att alla skulle se bindan när jag hade mens steg vida över glädjen att röra på sig. Fler timmar idrott hade 
alltså inte gjort någonting enklare för mig, snarare tvärtom!



Nu vet jag att det finns otroligt många fantastiska idrottslärare där ute, ni som brinner för ert arbete och har ett beundransvärt engagemang. Jag tror bara att skolidrotten behöver ta till sig mer av psykologi och förståelse för att det finns väldigt många med låg självkänsla och dåligt självförtroende som lider i tysthet. Jag blev uppkäftig och hade en otroligt dålig attityd, kände mer att jag passade in i gänget som skolkade och stod i rökrutan på rasterna. Där var det liksom tillåtet att strunta i vad alla sa, det var mycket enklare i ikläda sig en roll och med fejkat självförtroende bara strunta i att gå dit.



Omklädningsrummen ska vi inte tala om! Hur killarna och tjejerna spanade på varandra genom nyckelhålet, hur jag och många smög runt med handduken tätt intill kroppen och väntade på rätt ögonblick att snabbt som katten springa in under duschstrålen och ut igen. En del duschade inte ens och jag kan så här i efterhand förstå att de led på samma sätt som jag och revolterade på ett eget vis för att slippa visa upp sina nakna kroppar.



Men slutet gott, allting gott. I alla fall för mig. Jag hittade glädjen i träningen igen tack vare framförallt två personer. Den ena var Helena Odensjö som peppade, uppmuntrade och varje vecka visade att hon var glad att jag kom. Hennes engagemang är beundransvärt och hon fick mig att även våga prova på hennes andra klasser i step och muskel. Jag kunde inte hänga med i koreografin och inte lyfta tunga vikter, men hon fick mig att vara sedd och att det lilla jag gjorde räckte till. 

Den andra var Mia Rodhborn (då Larsson) som med sin härliga gotländska och sitt breda leende spred sin energi över gruppen. Afro, aerobics, yoga och pilates fick hon mig att prova på, allt med glädje som ledord och självkänsla som första pris. Mia är även personlig tränare och jag kan helt ärligt säga att sättet hon arbetar på är en av de absolut största anledningarna till att jag är tränare idag!


Mina upplevelser genom åren är också den stora anledningen till att jag har glädjen som största fokus i mina klienters träning. Jag vill att de ska lämna mig efter ett avslutat pass med vetskapen att de gjort sitt bästa och att det räckt till, att de ska känna att mina utmaningar är på deras egna nivå. Jag blir så otroligt glad varenda gång som någon lyckas med någonting som de inte trott att de skulle klara, jag älskar lyckan i människors ögon när de spränger sina gränser utan att känna sig tvingade att göra det.

Om skolidrotten kan förmedla detta så kan vi utan problem dubbla antalet timmar i skolan och få rörelseglädjen och folkhälsan att öka ordentligt!



1 kommentar på Från den skolkande rökaren till personlig tränare.:

Kommentarer RSS
Anna Jansson on den 10 april 2016 13:16
Väldigt bra skrivet. Även om jag som lärare inser att det finns en läroplan att förhålla sig till så tror jag precis som du att det måste finnas mer rörelseglädje under gympalektionerna. Det främjar hälsan i ett längre perspektiv.
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
RSS Följ Bli fan

Tillhandahålls av FeedBurner


Senaste inläggen

Vilken upplevelse! Frågan är vad jag tar med mig mest därifrån.
Förstör vi mer än vi hjälper?
Äntligen i mål - det bästa jag har gjort!
Ibland är ett namn viktigare än annars
Konceptträning?

Kategorier

#100dagaryoga
#uppochhoppaijuni
150 pass
3D funktion
Afro
Allmänt
Bloggar om hälsa
Bloggutmaning
Bring it to the park!
Core Awareness
Flex
Flex Sportsclub i Hägersten
Gästbloggare
Happenings
Karriär
Kläder och skor
Klokt
Komma i form igen!
Kost och träning
Kosttillskott
Kunden har ordet
Länkkärlek
Lind Education
LindEducation
Löpning
MammaMage
Personlig träning
Pilates
Plattform 9
Procedos
Svenska hälso- och träningsbloggar
Transexualism
Tribal Yoga
TribalYoga
Utbildningar
Utmaningar
Vegetariskt
Vikt, utséende & hälsa
Vinyasa Yoga
Youtube
drivs av