LindEducation - För både kropp och själ
Min blogg - Anna Lennartsdotter Lindbom

Varför ligger mina trosor på badrumsgolvet?

Ja, så var det över. Tävlingen som tagit upp min tankeverksamhet under tidiga sommaren och som jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Det är med sorg som jag lämnar den förväntan bakom mig och med glädje jag har erfarenheten bakom mig och jag ligger just nu i soffan i valet och kvalet om att anmäla mig igen. I skrivande stund har vi 4 deltagare kvar, klockan är 11.36 lördagen den 2 juli och de har gått sedan 21.00 och de fortsätter gå. Det är PerOla Axelsson, Björn Ohlsson, Robert Jonsson och Fredrik Holst som nu är i området mellan Eskilstuna och Västerås som de ska komma till vid 13.30.

Vi var ett glatt gäng som möttes vid Sjöhistoriska muséet i torsdags kväll. Solen sken och det var en fantastiskt stämning, bajamajorna fick invigas då ingen vill börja loppet med att vara kissnödig, de sista förberedelserna med smörjning och omplåstring av fötter ordnades, väskor tittades igenom så att supporterväskan hade det den skulle och att den egna väskan inte innehöll mer än den behövde. Nummer 109 nålades fast på min väska och sedan var det dags.





Ninni, Cecilia, Johanna, jag, Maria och Kerstin samlades innan start. Vi saknade Fredrik som skulle varit med, men han får ladda för nästa år i stället!


























Starten vid Sjöhistoriska muséet på Gärdet, ett uppsluppet gäng som inte hade en aning om vad som komma skulle eller hur långt de skulle kunna gå!





Sedan var det bara att börja gå, det känns som vilken promenad som helst, bara lite gladare och med lite nervositet i kroppen. Det var också nu som jag tänkte en sista tanke på om ajag hade förberett mig ordentligt. Utan en enda aning om när min resa skulle ta slut, utan vetskap om när det skulle börja göra ont och utan att förstå hur många steg det skulle bli. Here we go, liksom, ingen återvändo.







Att gå över Västerbron var magiskt. Det är så otroligt vackert! Att passera den med 140 personer som alla var pigga och förväntansfulla var häftigt. Bilar som tutade och peppade 
tillsammans med någon enstaka arg förare som blev irriterad när vi korsade deras väg färgade hela promenaden.






Med oss hade vi tre bajamajor på ett släp som följde oss hela resan. 24 minuter per dygn har du rätt att använda, men de kan vara bra att spara för att vila, ta hand om fötterna eller avgöra din placering. Kissa i buskarna rekommenderas! Jag invigde dem någonstans vid Norsborg, Johanna var sjukt snabb och var klar på 36 sekunder, det måste vara någon typ av rekord. Jag tog betydligt längre tid på mig även om jag också är rätt rask.






Det kändes jättekonstigt att gå genom Hägersten, vi passerade Aspudden, Örnsberg, Axelsberg och Mälarhöjden och någonstans där så började det regna. Det var bara lite regn, mer som fukt i luften, men vi drog på regnskydd ändå för mardrömmen skulle ju vara ett skyfall som gör oss dyngsura redan första timmarna.



















Runt 4 timmar in i matchen är vi i krokarna runt Skärholmen. Det känns fortfarande bra, lite stelt kring höfterna men det flyttar sig senare till vaderna och fötterna för att sedan vandra tillbaka mot höfter, rumpa, ljumskar och knän. Jag hade förväntat mig en del smärta, men inte så mycket stelhet som jag upplevde. Bara det att jag inte kunde lyfta knäna efter en längre tid var helskumt. Att det inte heller kändes som att vi gått långt alls när vi kom till Vårby var bara knäppt.














Morgonen börjar gry över Botkyrka när vi passerade nära Sturehovs slott och alla de vackra områdena. Det här var den vackraste perioden av min promenad.












Gryning över Södertälje, helt fantasiskt! Vi har haft vårt första depotstopp fått ny mat i magen och en del har bytt skor och strumpor. Med morgonluften kommer ny energi och vetskap om att vi klarat natten.
Jag är här trött i huvudet men kroppen känns ok.





















Några timmar till Nykvarn, tror vi har gått ungefär 10 timmar och det gör riktigt ont vissa stunder. Fötterna är ordentligt varma och svullna. Leendena till trots så har jag problem att böja knäna. Jag undviker att titta bakåt då det tar för mycket energi. Blicken går ner i asfalten hela tiden, en fot framför den andra med fullt fokus är det som gäller just vid den här tidpunkten. Jag har insett att jag är lite av en ensamvarg när det kommer till utmaningar. Jag vill fokusera inåt och bara jag min egna tid och föra min egna kamp. Inte så sympatisk med andra med andra ord.














Efter målgång i Nykvarn! Den psykiska utmaning det krävde att fortsätta gå 10 minuter extra när vi var tvungna att ta en omväg på grund av vägarbeten var olidlig. Först när jag slutade gå insåg jag hur trött jag var i benen och exakt hur ont det gjorde. Att lyfta väskan var en plåga!
Fantastiska Eleonor kom och hämtade oss och att ta sig in i bilen tog en stund. Att ta sig ur den ska vi inte tala om, inte heller det faktum att Eleonor fick knuffa mig uppför trapporna då jag inte kunde lyfta benen.


 








Jag kände mig ju inte helfräsch när jag kom hem och tänkte att en dusch vore trevligt att ta. Jag lyckades få av mig kläderna och  hämta ett par rena trosor att ta på efteråt, men då jag tappade dem på golvet så gav jag upp den tanken. Det gjorde för ont att böja sig ner och ta upp dem igen så jag gick och lade mig i stället. Efter ett par timmars sömn gick jag upp för att gå på toa, då blev jag skakig och illamående så jag satte mig på golvet för att få kroppen att samla ihop sig igen. Att det tog typ en kvart att lista upp hur jag skulle komma upp igen var bara skrattretande så jag sov några timmar till.









Det blev några steg under mina 12 timmar och 10 minuter. Av fredagens tid får man räkna av en del då jag faktiskt inte började gå förrän 21.00. Men det blev 6,2 mil i alla fall vilket är en hel del.



















Igår kväll fick jag hjälp av Sookie innan hon gick på kalas. Hon smörjde mina stackars fötter som var rödflammiga av värmeutslag och Harley hämtade en nedkyld vetepåse att lägga dem på. Jag hade lätt feber och somnade ovaggad.
En enda blåsa fick jag, så nu vet jag var min känsliga del är och kan fixa till det om jag ska gå igen. Annars kan jag ju alltid ställa upp som funktionär!









Det blev i alla fall en medalj, den stoltaste jag har! 
Efter 12 timmar blir det brons, efter 24 silver och efter 48 guld. Vad säger ni? Ska jag sikta på silver nästa år?

Vill ni följa de sista 4 starka deltagarna? Kolla på Youtube (Fotrally Footrally) och Fotrally.se. På den senare kan du anmäla dig till 2017 års upplaga av tävlingen. Vad väntar du på?
Du kan också titta på två dokumentärer, en från Svt 1 och en från Youtube






1 kommentar på Varför ligger mina trosor på badrumsgolvet?:

Kommentarer RSS
Cattis on den 6 juli 2016 06:08
Bra jobbat Kram Ses nästa år
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
RSS Följ Bli fan

Tillhandahålls av FeedBurner


Senaste inläggen

Vilken upplevelse! Frågan är vad jag tar med mig mest därifrån.
Förstör vi mer än vi hjälper?
Äntligen i mål - det bästa jag har gjort!
Ibland är ett namn viktigare än annars
Konceptträning?

Kategorier

#100dagaryoga
#uppochhoppaijuni
150 pass
3D funktion
Afro
Allmänt
Bloggar om hälsa
Bloggutmaning
Bring it to the park!
Core Awareness
Flex
Flex Sportsclub i Hägersten
Gästbloggare
Happenings
Karriär
Kläder och skor
Klokt
Komma i form igen!
Kost och träning
Kosttillskott
Kunden har ordet
Länkkärlek
Lind Education
LindEducation
Löpning
MammaMage
Personlig träning
Pilates
Plattform 9
Procedos
Svenska hälso- och träningsbloggar
Transexualism
Tribal Yoga
TribalYoga
Utbildningar
Utmaningar
Vegetariskt
Vikt, utséende & hälsa
Vinyasa Yoga
Youtube
drivs av