LindEducation

Anna Lennartsdotter Lindbom

Blogg

Erik The Great - En dissektion att minnas

Publicerat den Comments kommentarer (0)

2017 var jag iväg till USA för att delta i en dissektion under en vecka. Upplevelsen var helt obeskrivlig i positiv bemärkelse, men jag kände att jag behövde åka en gång till för att verkligen ta in hela upplevelsen. Så den 27 januari var det dags igen och här kommer en sammanfattning av resan till Phoenix 2018.


27/1 Dag 1, Lördag


Så är äntligen dagen då vi är på väg här. Året som gått sedan jag anmälde mig har gått otroligt fort och sista veckan har packning och planering tagit upp i princip hela min vakna tid. Åsa kom från Söderhamn för att sova över hos oss igår så att Harley kunde köra oss till Arlanda i morse. Det största problemet vi hade var att lägga passen på rätt håll i maskinen när vi checkade in, att vi inte är resvana var nog ganska tydligt och som två morgontrötta och förväntansfulla blondiner såg vi nog rätt roliga ut i förvirringen. Vi passade på att hämta ut dollar efter lyckad incheckning och bagagedumpning innan vi klev på planet för att ta sikte på Los Angeles. På planet tycker jag inte att vi gör annat än äter, men jag lyckas i alla fall sova några timmar innan jag vaknar till den mest fantastiska soluppgång, eller nedgång för den delen, det är så stor tidskillnad så det kan vara villket som. Jag är torr i munnen, så dricker lite vatten och tittar på filmen Hallonbåtsflyktingen som var fantasitskt bra. Vi mellanlandar i Los Angeles där vi äter middag, jag fick tag på världens mest fettdrypande smörgås, innan vi tog en snabbchampagne 9 minuter innan boarding. Vi flyger in över Phoenix och ser hela staden under oss, det tar inte lång tid att komma ur planet och få väskorna, en taxi tar oss till Homewood Suites by Hilton som helt tveklöst har de bästa sängarna jag någonsin har sovit i.

           


28/1 Dag 2, Söndag

I morse vaknade jag vid 4-snåret och halvslumrade till 5.30. Internet krånglar men jag lyckas i alla fall äntligen få ringa familjen där hemma. Så mycket längtan! Det är urjobbigt att vara ifrån dem men jag vet att den här utbildningen är ovärderlig. Det skiljer 8 timmar mellan oss och det gäller att ha timing när vi ska höras av. Frukosten på hotellet var skrattretande och i valet mellan muffins, bacon och godisflingor så lyckades jag i alla fall hitta lite keso, frukt och havregrynsgröt som visserligen var osaltad men ändå gröt. Efter frukosten så tar vi oss an gymmet, det kändes väldigt välbehövligt efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn. En skön dusch senare så tog vi oss till Tempe Marketplace som ligger på bara några minuters promenadavstånd från oss. Temperaturen ligger på runt 28 grader och huden suger i sig solen, självklart med en kaffe i handen.

Redan idag hittade jag en mängd fina saker till barnen och en del annat smått och gott innan vi fick tid att ligga vid poolen någon timme. Det är skönt att hinna landa innan vi sätter igång med dissektionen i morgon bitti. Vi åt middag på Kings Fish med fisk och ångade grönsaker innan vi träffade hela gänget som ska vara med i veckan på hotellet. Seth gick igenom en del rent praktiskt och vi fick berätta vad vi har för önskemål inför veckan.

    

29/1 Dag 3, Måndag

Idag är det dags för första dagen av dissektionen och jag har haft svårt att sova inatt. Jag funderar på ansiktet på kadavret och om jag kommer våga dissikera det. Vi bestämde vilka grupper som skulle arbeta ihop redan igår så jag och Åsa vet redan att vi ska arbeta med Jocke, Emil och Jani vilket känns jättebra. Efter en rejäl frukost, idag fanns det faktiskt äggröra också, och ett antal koppar kaffe så kände vi oss redo att ta en Ûber till labbet i Tempe. Alla känslor från förra året slog över mig när vi kom fram, jag mindes helt plötsligt entrédörren, plåtskåpen och lukten. Jag mindes den trasiga toalettdörren och planscherna på väggarna. Allteftersom alla dök upp så började vi klä på oss labbrockar, hårnät och munskydd. Nervösa fnitter viskades fram och man kunde nästan ta på nervositeten i luften. Slutligen dök Todd upp i sin vita rock och med en stor kopp te i sina händer. Medan han började prata så städade han upp det skräp som några av oss råkat lägga på fel plats eller glömt kasta. Han gillar liksom ordning och reda och vill ha det på sitt vis i sitt labb. Vi fick gå in och sätta oss på stolar som han placerat ut, längs med väggen låg kroppar i blå påsar och jag började redan då fundera på vilka kroppar som låg inuti. Det blev en superlång presentation då Todd snappade upp att Seth tog upp ett Mark Twain-citat: De två viktigaste dagarna i ditt liv är den dag du föds och den dag du förstår varför du lever. Slutligen flyttas stolarna undan och borden med kadaver rullas fram på raka linjer. Han berättar att kropparna kommer från Arizona i år, förra året kom de från Utah. Vidare så berättar han att vanligtvis är kropparna mindre och mer nätta från Utah. I donationsprogrammet från Arizona så avlägsnar man också en kroppsdel innan de lämnas för att dissikeras så att familjen kan få en del aska på en gång. I det här fallet så har benet kapats strax under knäet så alla saknar ett underben/fot. Säckarna öppnas en och en och vi ser de kroppar vi ska arbeta med. Det blir en liten chock då jag glömt bort hur det var.  Vi får en storvuxen man på ca 185 cm och 90 kg tung, han har avlidit av en stroke och har tagit bort hudcancer i ansiktet. Då Todd ber oss ge dem ett namn så kallar vi honom Erik the great, både för att han är stor men också för att han är storhjärtad som donerat sin kropp så att vi har möjlighet att lära oss mer. Vi börjar med att göra rörlighetstester för att se om vi hittar begränsningar och kontrollerar eventuella ärr. Vårt arbete idag består i att avlägsna huden utan att ta med fettet då nerver syns i fettet. Det kräver en del skicklighet och jag känner att jag inte är en mästare på området. Vi hittar the hidden one i låret och lymfkörtlar i ljumsken, Todd berättar att vi har tolv stycken och att de stimuleras av ledrörelser, främst flexioner och att vi därför har flest på kroppens framsida. Efter en lunch på Rosita´s som är en mexikansk restaurang så gick eftermiddagen rasande fort. Intrycken haglade och när vi kom till hotellet var vi helt slut. Vi tog lite snacks i restaurangen innan vi gick och tränade, redan vid 20.00 låg vi till sängs och vid 21.30 så sov vi som stockar. Det är klart utmattande att dissikera.

   

30/1 Dag 4, Tisdag

En promenad i solen fick börja denna vackra tisdag. Det är ju inte världens härligaste miljöer, torrt och ganska färglöst, men vi hittade i alla fall ett par gröna gräsmattor. Vi åkte gemensamt till labbet med Seth, Jason, Marissa och Mia för att påbörja dag 2 av dissektionen. Idag arbetade vi oss ner mot fascian, det betyder att vi avlägsnar resterande hud och fett för att börja se muskulaturen. Erik är en stor man och med tydlig muskulatur, bitvis är det väldigt svårt att arbeta men det är fantastiskt att göra rörlighetstesterna då allt är väldigt tydligt. När vi arbetade med baksida fick vi resa kroppen upp till sittande framåt över benen vilket vi inte gjorde förra året. Vi fick också placera dem i sidoläge, då blev det helt plötsligt mer verkligt då det såg ut som de sov. Väldigt bra för att få en uppfattning om hur kroppen fungerar som en hel enhet. Baksida lår på Erik har ett fasciastråk tvärs över och fascian saknas/är mycket tunnar på andra delar av hamstring. Det finns ingen förklaring på varför men rörligheten bör ha varit begränsad. Ett annat kadaver har ett ärr över magen och det ska bli mycket intressant hur det ser ut inuti. Efter labbet åkte vi till Phoenix outlet och shoppade lite innan vi köpte mat i receptionen att värma i micron. Wi-fi blev äntligen fixat och jag kunde prata med Harley och barnen.

  

31/1 Dag 5, Onsdag

Dagen började med två stycken föreläsningar. Jason pratade om The art of observation och Seth om Principles of happiness. Båda väldigt inspirerande och väckte tankar. Innan vi åkte till labbet så tog vi en kaffe i solen, det kändes som en fin stund att hämta andan. Dagens uppdrag var att börja plocka bort fascia för att separera muskulaturen. Där och då blir det så självklart att man inte kan aktivera en muskel, ex gluteus medius eller transversus. Inte ensamma i alla fall. Vi hittar Femuralartären och dess fem utskott som ligger rakt igenom adduktor Magnus för att försörja Hamstring med blod och syre, otroligt viktigt att veta för att lyckas hjälpa människor med sina hamstrings. När vi avslutat det stora arbetet med att separera magmusklerna så öppnar vi bukväggen för att titta på inre orgen. Greater och Lesser Omentum ligger uppe vid mjälten på Erik, jag visste inte ens att det fanns och vilket syfte den har. På kvinnan så sitter den helt fast i ärret efter operation vilket gör att den inte kan röra sig fritt och göra sitt arbete. Jag behöver definitivt arbeta på att få mitt ärr lite mjukare. Obliqus Externus letar sig över revbensbågen för att möta Serratus Anterior och Pectoralis Major, det är väldigt tydligt att de har gemensamt rörelsemönster och hör ihop. Latissimus som fäster så vackert ihop med skulderbladet för att hjälpa det att arbeta och en mängd stora nerver i armhålan fascinerar då de lätt kommer i kläm. På kvällen blev det gemensam middag på Culinary Dropout, ett skönt sätt att tänka på någonting annat ett tag.

  

1/2 Dag 6, Torsdag

Idag blev det en stor frukost med massor av frukt.. Min kropp skriker efter fibrer så jag får ge den vad jag kan. Vi var i god tid till labbet och nu börjar det lukta ordentligt illa stundvis. Jag är väldigt glad att vi tog ut inälvorna igår redan. Vi hade en grundlig genomgång av kvinnas inre organ då vi fick placera henne både på alla fyra och knästående för att se hur dragningskrafter påverkar dem. Vi fortsätter vårt arbete med Erik och börjar bitvis komma in mot skelett och leder redan nu. Vi fascineras av Psoas major och hur den sträcker sig upp under diagragman och hur den ligger i direktkontakt med höften, även placeringen av femoralnerven är intressant då man kan förstå hur lätt den blir klämd. Hela ryggraden frilades och vi kunde se kotorna tydligt.  Direkt efter dagens slut så skyndade vi hem för att duscha innan vi åkte till Gila River Arena för att se Arizona möta Dallas i NHL. Arizona förlorade 1-4, men vad gör väl det. Vi hade ju snygga mössor i alla fall. 

2/2 Dag 7, Fredag

Sista labbdagen har kommit till sin ända och vi började dagen med ett pass i gymmet innan det är dags att ta sig an lederna, lungor och hjärta. Lukten var riktigt hemsk idag, för varje dag så reagerar kropparna på luften och börjar försämras. Vi samarbetade bra och Jani fortsatte med ryggradsprojektet. Själv så arbetade jag på armbågsled och fotled. Talus och armbågsben är mina två favoritben i kroppen, de är så sjukt vackra! En magisk konstruktion verkligen. I lungan hittar vi en stenighet och ryggraden är alldeles förbenad och vass. På de andra två kropparna så sågas skallbenet itu så att hjärnan blottas. Tanken på att den klarar av att skapa en tanke och skicka signaler är för märlig för att man ska kunna förstå. Det blir hemgång och i solen vid poolen så skriver vi ner våra tankar och går igenom vad veckan har lärt oss. Herregud vad mycket det finns att minnas! Vi åt middag på Carlsbad Tavern innan några av oss träffades på hotellet för att prata lite innan det är dags för hemfärd. Jocke och Emil kom och Seth, Jason, Marissa, Mia, jag och Åsa som bodde på samma hotell.

 


 3/2 Dag 8, Lördag

Idag är det dags för hemfärd. Det känns skönt att få åka hem, jag har verkligen saknat min familj även om det varit intensivt här i Phoenix. Vi börjar med att träna en snabbis då vi vet att det blir en lång resa. Skönt att rensa hjärnan när väskorna redan är packade och klara. En snabbdusch senare så checkar vi ut och får rummet 1000;- billigare per person, hur ofta händer det liksom? Flygen är i tid hela vägen, i Chicago börjar det snöa så vingarna på planet måste avisas och en stund efter vi lyft därifrån så får en man ett anfall av något slag på planet så sköterskor och läkare måste rycka in. Allt gick bra och när vi flög in över Stockholm så kände jag enorm lättnad över att äntligen få andas vinterluft och möta min familj. Nu blir det en tid med jetlag och mycket tankar på det som hänt under veckan. Det är någonting som varenda kotte som arbetar med kroppar borde göra. De fungerar inte som man läser i en bok, inte någonstans får man lära sig det här med den verkliga funktionen och inte förrän man tar i det och känner på organ och muskler så får man ett riktigt hum om hur oerhört komplexa våra kroppar är. Existensiella frågor kommer upp och jag kommer i lugn och ro fundera över vart det har fört mig. På planet funderar vi mer på varför vegetarianer och allätare får så olika efterrätter. 

     



Mot Phoenex

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Resfebern börjar ge sig till känna och som vanligt dubbel- och trippelkollar jag allt innan det är dags kontrollbehov som jag har. Igår tog jag en tur ner i källaren för att se till att jag har all utrustning med mig för en vecka i labbet i Phoenix. Allt fanns där, mer än jag behöver troligtvis till och med. Det känns lite märkligt att jag om två veckor står där igen och nördar in mig i den mänskliga anatomin. Jag har en plan för hur jag vill arbeta och vad jag vill titta på när jag är där, att få ut det allra mesta av resan är mitt mål.


Självklart har jag kollat biljetter och Esta typ tusen gånger för att säkerställa att allt är rätt, det ligger på plats och nu är det bara att växla in pengar och packa som är kvar. Jag är mer orolig för själva resan än för dissektionen, jag gillar inte att vara på resande fot och tycket inte om att vistas på okänd mark. Gissar att det är utvecklande att utsätta sig för det då :D


Vad händer med 3D Funktion?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Jag har funderat en tid på om och hur jag ska skriva det här inlägget. Det är ett faktum att grundarna av 3D Funktion går skilda vägar och att utbildningarna som sådana upphör. Då det kom plötsligt och oväntat för många så börjar det givetvis spekuleras och diskuteras om varför det sker. De anledningarna känner jag inte att jag har något behov av att skriva om här, att jag skriver det här inlägget beror på en del andra saker.

Jag har gått samtliga moduler 1-7 och blev slutgiltigt godkänd efter teoretisk och praktisk examination. Det har varit en händelserik resa och jag har lärt mig ofantligt mycket på vägen. Utbildningarna har gett mig ett nytt tankesätt att använda mig av tillsammans med mina andra utbildningar och egna erfarenheter. Men mer ändå har utbildningarna givit mig nya vänner, spännande möten och med det en massa skratt och glädje. Det betyder också att jag är stolt över mig själv som har genomfört det hela vägen, stolt över den resa jag och alla andra har gjort tillsammans och stolt över det faktum att jag idag lyckas ge människor bättre förutsättningar för ett smärtfritt och funktionellt liv.

Utbildningen upphör ja, men den har varit väldigt givande och har haft avgörande betydelse för många av oss tränare. Att den upphör kommer inte göra mig eller de andra till sämre tränare eller ändra vår tankeprocess. Det enda det innebär är att du som tränare idag inte kan välja att gå just den utbildningen, men vet du, det finns en hel del andra superutbildningar där ute och din erfarenhet och lust att lära är det som kommer göra just dig till den grymma tränare du vill vara.

Jag är 3D tränare utbildad genom 3D Funktion, men jag är lika mycket alla andra utbildningar jag gått och alla de år av erfarenheter jag fått. Mitt och alla andra tränares arbetssätt kommer inte bli sämre eller annorlunda heller, vi äger tankeprocessen och kunskapen redan.


Dissektion i Phoenix

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Det är snart två veckor sedan jag kom hem från Phoenix och stod i den här salen. Jetlagen har äntligen lagt sig efter en första mardrömsvecka rent sömnmässigt. Dessa två veckor har varit intensiva och växlingarna av miljö och sysselsättning har gjort att jag inte riktigt har hunnit landa i vad det är jag har upplevt förrän nu. Det är fortfarande stort och märkligt, men kroppen är en mäktig skapelse som vi aldrig kan förstå fullt ut.


 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle möta när jag gick in genom dörrarna på Laboratories of Anatomical Enlightments tillsammans med Todd Garcia och alla andra.

Där stod stolar på det väl täckta golvet med kylar och bord runt oss. En efter en fick vi presentera oss och berätta varför vi var där och vad vi ville få ut av veckan. Jag tänker inte gå in på exakt vad vi gjorde under veckan, detaljer fyller inte något större syfte här, men vi gjorde saker som jag inte någonsin kunnat föreställa mig att jag skulle klara av och jag kommer hem med en helt ny förståelse för kroppen och dess funktion. Det blev också synnerligen tydligt att alla kroppar är olika som man så klyschigt brukar säga, inte en kropp är lika och därför måste jag som tränare ta hänsyn till varje liten aspekt av den individ jag har framför mig.

Utöver dissektionstimmarna så fick vi också chansen att lyssna på Bob Rakowski när ha föreläste om Sports Nutrition vid två tillfällen. Ett lysande exempel på att vi som tränare också behöver förstå en hel del om näring och kostens effekt på oss.

En annan helt lysande föreläsare som vi fick den stora glädjen att lyssna på är Brad Gray som pratade om The Art of Communication. Fullkomligt briljant så inspirerade han oss alla till att fördjupa oss i hur vi skapar föreläsningar på ett nytt vis, tre timmars föreläsning vid två tillfällen bara flög förbi. Jag hade kunnat lyssna i en evighet.

På torsdagen ordnade Andreas så vi fick kolla på NHL då Arizona och Vancouver möttes.

Jag kommer också hem med nya vänner och gamla vänner med fördjupad vänskap och en lite större dos D-vitamin i denna vintertrötta kropp.

Jag tar också med mig en tacksamhet till min familj, då framförallt min man, för det stöd jag fått och det underbara välkomnandet när jag kom hem. Utan min familj hade jag inte klarat en sekund av det här, jag vet hur mycket tid det tar och hur mycket arbete det är att hämta, lämna, tvätta, städa, handla, laga mat och allt annat som kommer med många barn. Faktum är att den uppskattning jag känner mot min familj är en minst lika stor vinst som den kunskap jag fick med mig hem. Att jag får möjligheten att åka nästa år igen är jag djupt tacksam för och jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska återgälda min man för det. Med en massa kärlek och uppskattning kanske?


Certified Movement Specialist - 3D Trainer

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Efter snart två år av utbildningar inom 3D-Funktion så stod jag förra veckan inför de slutgiltiga proven. Som jag sett fram emot de här dagarna, jag har längtat men samtidigt fasat för dessa tentor. Min vilja att klara det har varit otroligt stor och nu när det äntligen låg framför mig så höjdes pulsen rejält.

Det var i särklass det svåraste provet jag någonsin har gjort, inget annat test har utmanat mina hjärnceller så mycket eller fått mig att tvivla på min egen kompetens så mycket. För första gången någonsin så rann tårar i ren frustration tills jag äntligen, efter vad som kändes som en evighet, klarade det i tisdags.

Så i fredags var det dags för det praktiska provet. Jag kände mig väl förberedd redan innan, men tack vare Seth och Andreas stora engagemang och vilja att ge oss kunskap så hade jag en fantastiskt stor bank av kunskap att ta av. Ändå så var nervositeten där såklart, det finns inga givna segrar. Vi tilldelades varsin klient som alla hade anmält sig till detta av en mängd olika anledningar, men alla hade smärta eller besvär på olika vis och behövde hjälp och sedan var det bara att göra det jag gör varje dag. Screena, behandla, lokalisera problem, anpassa övningar och hitta lösningar, jag glömde helt bort att det var ett praktiskt prov, det kändes helt avslappnat. Det gjorde dock inte väntan efteråt. Vi stod allihop i ett rum och fick en och en gå ut i korridoren för att få veta om vi klarade det eller inte. Herregud vad jobbigt det var att vänta!

När jag kom ut var Andreas den första jag såg och jag fick ett jätteleende och en bamsekram tillsammans med ett grattis!

Certified Movement Specialist 3D-trainer....det är jag! På riktigt.

Jag är så jäkla stolt över mig själv och över alla mina kursare. Jag har aldrig stött på en grupp med människor som så villkorslöst ställer upp för varandra, ödmjukt och utan tvekan.

Seth och Andreas har inte bara skapat en utbildning, de har skapat en familjekänsla och delat med sig på ett vis som jag aldrig stött på någon annanstans. Inte en enda gång under resan har jag hört dem säga någonting ont om någon annan utbildning eller någon annan yrkesgrupp. De har också varit väldigt tydliga med att alla yrkesgrupper behövs och att vi ska göra våran del så bra vi kan men skicka vidare om det behövs och samarbeta med andra. Det är unikt.

Jag vill tacka varenda en som jag stött på under resans gång på alla moduler, det finns så otroligt mycket kompetens där och jag är väldigt stolt och glad att jag gått dessa utbildningar.

Utöver en helt sjukt stor mängd kunskap och erfarenhet, så har jag också fått en hel garderob med kläder från Under Armour och en massa bra produkter från Holistic. Tack så mycket!

Btw, ni ser väl glasplaketten i mitten?


3D-resan

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Ibland känns det som att tiden går så himla fort och samtidigt så hinner det hända så mycket på så kort tid. Jag gick igenom gamla bilder för att försöka få lite ordning på hur många utbildningar jag har gått och hur den här fantastiska berg-och-dalbane-resan med 3D började och var jag befinner mig nu i min utveckling. Det började med modul 1 i februari 2015. Jag slogs över ända och blev helt överumplad av denna tankeprocess och förstod direkt att det här skulle komma att förändra hela mitt sätt att träna människor. Seth och Andreas är så otroligt inspirerande och allt kändes helt plötsligt självklart och logiskt. Så himla häftigt! I mars 2015 var det dags att gå modul 2, höftkomplexet. Här föll ännu fler bitar på plats och efter de här dagarna har jag lyckats hjälpa så otroligt många människor mot en mer smärtfri vardag. Helt fantastiskt! I september 2015 var det dags för Modul 3 som fick mig att tänka till ordentligt. Helt plötsligt kändes fot, knä och höft-modulerna enkla. Ryggraden är ordentligt komplex och det är betydligt svårare att analysera rörelserna i de olika delarna av ryggen. Många bekanta ansikten kommer på utbildningarna och här börjar vi bli en riktig familj med 3D tränare. Den grenspecifika workshopen för Hockey landade jag på i oktober 2015. Här blir det mer praktisk användning för de kunskaper jag har med mig från modulerna. Riktigt nyttigt! I december 2015 gick jag om modul 1. Efter modul 3 kände jag att jag kunde ta till mig mer information och förstå allt ännu lite bättre. Det var fler av oss "gamla" tränare som gjorde samma sak och det kändes fantastiskt att fatta att jag kunde mer än jag trodde. Varje gång jag har gått en utbildning så känns det som att börja om från noll och att jag inte kan någonting alls. Vilket givetvis inte stämmer alls. Direkt i anslutning till modul 1 så var det dags för grenspecifik 3D fotboll. Återigen en häftig upplevelse! Att så många tränare vill så mycket och har så stort engagemang är helt fantastiskt! Modul 4 i januari 2016 fick börja det här året med en rivstart. När deltagarna nu har hunnit arbeta med 3D ett tag så kommer intressanta frågeställningar fram och vi kan dela med oss av våra erfarenheter på ett nytt sätt. I slutet av mars fick vi äntligen chansen att gå 3D Fascia och öva på en massa bindvävsbehandlingar. Sällan har väl en grupp tränare fått så mycket behandlingar som under dessa två dagar. Jag är otroligt tacksam för min erfarenhet som massör! Kort tid efter i april 2016 så gick jag en två dagar lång utbildning i 3D löpning. Den fokuserar på fys och vilken rörlighet som behövs för att bli en bra löpare. Jag fick bekräftat att min högra höft inte vill vara med och fick börja jobba med det på riktigt. I maj var det dags att gå om höftmodulen, det kändes som ett riktigt bra val då min höft inte alls känns bra. Min högra höft saknar mycket rörelse och behöver en hel massa kärlek. Våren var här och vi kunde lägga delar av utbildningen i solen i stället för i en mörk lokal. Härligt! Stor bonus att få hänga med så många fina människor från 3D-familjen var helt fantastiskt! 

Höstens utbildningar har inte startat än, men jag har givetvis en del inplanerat.

24-25 oktober 3D Functional Fitness

10-11 november 3D modul 6

8-9 december 3D modul 7

23-27 januari 3D dissektion i Phoenix

Det blir en utvecklande och spännande höst/vinter, eller vad säger du?


 

Tre dagar lycka - och lite sorg

Publicerat den Comments kommentarer (0)

De senaste två dagarna har varit himmelriket. Jag älskar att gå modulerna i 3D Funktion för varenda gång så förstår jag mer och mer vad jag håller på med och jag fattar varför jag vill det så mycket. För varje gång vi ses så blir också sammanhållningen starkare och starkare. Vi känner varandra bättre och det är enkelt att känna sig som en del i gruppen. De analyser vi gjorde nu är milsvid från vad vi höll på med i modul 1. Jag tror alla känner samma sak, att vi växer som människor och som tränare! Den här modulen hanterade SI-leden, skulderblad och axelleden, men som allt annat vi gör så landar vi ofta i höft och i fot till slut i alla fall. Att få muskulaturen djupt i sätet, SI-led och ljumskar vävnadsbehandlade blir rätt intimt och det är skönt att vi är så pass bekväma med varandra nu. Maria gjorde sitt allra bästa för att hitta rätt på alla skelett- och muskeldelar på min röv. Nästa utbildning går av stabeln i mars, då är det dags att arbeta på bindväven och gotta in sig i den lite djupare. Det kommer bli otroligt användbart och jag är övertygad om att mina klienter är glada att få ta del av den kunskapen också.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För att knyta samman säcken så blev dagens första event en 3D-klass på jobbet. Eftersom det är Johannas sista dag på jobbet innan hon slutar och flyttar ifrån oss så blev det extra kul och väldigt känslosamt. Hon är min lyckofigur och jag kommer sakna henne ofantligt! Tur att det finns Facebook och Skype! Extra kul på det här passet var att jag äntligen fick träffa en Twitterkompis som jag efter år av Twittrande tycker att jag känner redan :-) Följ henne gärna, namnet där är @MrsLidberg och hon är dökul! Att köra en fantastiskt ösig aerobic med Elin efter det kändes frigörande och välgörande. Alla skrattade och energinivån var på topp i salen, vad gör det om man går åt fel håll så länge man skrattar?

Johanna hängde såklart med, hon är så himla grym, och när det var dags för gruppbilden föll hennes tårar och jag ville bara hålla om henne.

Det kommer bli tomt utan vår stjärna, men hon finns bara en liten bit bort och hon kommer tillbaka hem igen och då släpper jag henne aldrig!

Nästa vecka är det dags för terminsstart igen, så då gäller schemat som vanligt. Jag tycker det ska bli skönt att hitta in i rutin igen. Jag gillar att veta hur mina veckor ser ut.


 

Core Awareness

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Idag var det dags för utbildning i Core Awareness igen. För varje gång vi håller i utbildningen så blir jag och Fia mer och mer synkade och varje tillfälle blir unikt då vi lär oss mer om och av andra deltagare. Idag var det en varierad grupp av instruktörer som vill hitta mer inspiration och andra som vill veta mer för egen del och förstå mer om sig själva och sin träning. Dagen gick fort och vi kunde utan problem diskuterat i oändlighet, tur att vi har varandra som begränsar varandra så vi inte spårar ur helt. Träning är ju vårt stora intresse och därför är det inte alltid helt lätt att se var saker börjar och slutar, allt hänger ju ihop i våra kroppar. Jag är oerhört tacksam att få träffa alla dessa eldsjälar som bjuder på sig själva och är frågvisa så jag aldrig slutar fundera och önska lära mig mer. Jag lever mitt intresse och vill aldrig göra någonting annat!


TribalYoga

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Efter en återigen otroligt härligt utbildning i Tribal Yoga så är jag nu hemkommen med en massa inspiration och idéer. Vädret var så fantastiskt att vi kunde hålla delar av dagens utbildning i gröngräset med solstrålar som värmde på ordentligt. Jag känner mig härligt trött och lycklig över att få göra det jag brinner för. Jag har ingenting att klaga på!

Vill du följa mina utbildningar och vad jag gör i övrigt under dagarna så kan du hitta mig på:

www.facebook.com/LindEdcuation. Du kan också hitta mig på  Instagram som @lindeducation och @lennartsdotterlindbom


Utbildningsdagar

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

3 härliga dagar av Pilates är till ända. Det har varit dagar med hög intensitet, glädje och inlärning. Korvstoppning och fysiskt arbete om vartannat, träningsvärk och aha-upplevelser har avlöst varandra. Jag är otroligt glad att jag får arbeta med det här och möta människor i sitt lärande och i sin utveckling. Det inspirerar så otroligt mycket. Att dessutom få se hur kropparna förändrar rörelsemönster under helgen och hur förståelsen för Pilates växer fram tillsammans med en kärlek för densamma är helgrymt! Tack tjejer för att ni hängde med mig dessa dagar, jag kommer sakna er!