LindEducation

Klicka här för att redigera underrubrik

Blogg

Personlig utveckling

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Under alla mina år som personlig tränare så har jag alltid strävat mot utveckling. Att stå stilla och stampa på samma plats är ingenting för mig. En av mina kollegor sa härom dagen: Det finns egentligen bara två vägar att gå - att bli bättre eller att bli sämre. Och jag håller fullkomligt med, det finns egentligen inte något mellanting. För mig just nu så innebär det här att jag har ett par utbildningar inbokade under året, men också att jag har workshops och föreläsningar inplanerade att hålla i själv vilket är minst lika givande som att gå utbidningar själv. 

Det närmast inplanerade är en workshop för skridskoidrotter som jag och min kollega Stefan ska hålla i maj. Fokus kommer att ligga på hur vi förebygger skador och samtidigt optimerar en atlet på is, det gäller hockeyspelare lika mycket som konståkare som lägger många timmar på träning på is. Då gäller det att göra smarta grejer vid sidan av isen för att fortsätta utvecklas utan skador. Är du nyfiken på när var och hur? 


"3D Workshop - inriktning fysträning för hockey och konståkning med Anna Lennartsdotter Lindbom och Stefan Ek

När: 13 maj, 10.00-14.00

Var: MB-hallen

Kostnad: 399:-

Anmälan och info: [email protected] 

Den här workshopen riktar sig till dig som utövare, förälder eller tränare som vill få ökad förståelse för kroppens funktion och behov. Teori varvas med praktik för att ni ska få med er så mycket kunskap som möjligt med er därifrån.

Fysträning som är anpassad för idrotter på is är oerhört viktig för att få en lång karriär och hålla sig skadefri under tiden.

Mycket tid på skridsko innebär stress för kroppen och vi behöver anpassa fysträningen för att optimera resultaten och samtidigt motverka det ensidiga slitage som kan leda till skador.

@lennartsdotterlindbom personlig tränare med bland annat shl-spelare som klienter och aktiva barn inom konståkning och @coachek personlig tränare och fystränare för MB och Hammarby Hockey. Båda med 3D träning som specialitet och med ett stort engagemang för skadefri träning."




Ett oslagbart redskap

Publicerat den Comments kommentarer (0)

När jag först presenterades för Procedosmattan så såg den så simpel ut. Jag undrade stilla hur sjutton jag skulle använda mig av den själv och hur den skulle kunna göra träningen bättre för mina klienter. Men hemligheten ligger just i enkelheten och logiken. Variationerna är oändliga och jag kan tillsammans med mina klienter skapa träningspass som är mer specifika för dem själva och enkla att utföra på egen hand. För mig som tränare är det oslagbart och extremt användbart att kunna kontrollera om mina klienter tar olika långa steg eller om deras kroppar väljer att agera olika när jag jämför sidorna. Jag kan välja att skapa medvetna eller omedvetna reaktioner och rörelser, allt för att se till kroppens funktion för att skapa så hälsosamt rörelsemönster som möjligt. Hur grymt är inte de liksom? I  maj ska jag gå en tvådagarsutbildning i Procedos PE One, det är ett nytt gruppträningskoncept där vi tränar på mattan för att optimera träningen och få ut det mesta av oss. Fantastiskt kul! Och effektivt! Du hittar mer info om det på Procedos hemsida. Där finns både utbildningar i hur du använder mattan och i PE One.


Bakgrunden till mattan förklaras så här:

"Procedos AB tog avstamp i ett möte mellan Jens Derwinger och Seth Ronland på våren 2015 i Ystad. Jens har en lång erfarenhet och bakgrund som produktutvecklare, försäljare och inköpare. Seths kunskapsområde innefattar personlig träning och utveckling av denna inom området hälsa, att hitta orsak till smärta, minskad rörlighet och få en funktionell samverkan av kroppens strukturer. Efter studier i USA på Gray Institute uppkom en tanke om att omsätta dessa kunskaper och teorier i praktiken genom någon form av system. Seth satte igång en testgrupp som tränade efter nio målade prickar på golvet, sorterade i rader om 3. Med hjälp av dessa var tanken att arbeta med kroppen i olika plan, nivåer och tempo för att på så sätt variera träningen i det oändliga. Ibland med bara egen kroppsvikt och ibland med olika verktyg som hantlar, TRX, VipR och annat som finns till hands. Hans tanke var att kroppen jobbar som en enhet i de flesta rörelser antingen det är vardagliga sådana eller i en specifik idrott. Därför behöver kroppen utsättas för träning som ger förutsättningar att klara av detta. Jens och Seth ville hitta en produkt som var enkel och smidig att använda som verktyg vid denna typ av träning och efter många möten, genomgångar, tester av rörelser, material, mått, design och många andra parametrar så landade de i en produkt, Procedos Platform 9. Proceed är ett engelskt ord för fortsättning, kontinuitet. Platform står för att det är en plattform, en grund och ett verktyg. Siffran 9 är såklart de nio prickarna som visar på den funktionella sfären, inom den har vi vårt vanligaste rörelseomfång. Några av kriterierna för produkten är att den ska vara enkel och lätt att ta med. Den ska kunna få plats att användas i ett litet utrymme, som t.ex. en hall eller ett hotellrum. Materialet ska vara slitstarkt och med en fjädrande funktion i sidled för att spara knän medan den på andra ledden är stum då vi är starkare i framåt/bakåt rörelser. Mattan är brandsäkrad, tvättbar och har även upphängningsöglor så den ska vara lätt att hänga upp och förvara. Procedos Platform 9 är ett verktyg som hjälper tränaren att screena, instruera och coacha sin klient på ett enkelt och pedagogiskt sätt. Klienten å sin sida får en tydlig och klar instruktion som är enkel att komma ihåg och rolig att utföra. Att knäböj kan göras i oändligt antal varianter genom att använda olika positioner, grader och vinklar ger en ny dimension till träningen som gör den roligare och mer anpassad till individen. Addera därtill vilken höjd, intensitet och vikt i form av t.ex. hantel som klienten använder, så ökar variationen ytterligare. Under de knappa tre år som gått sedan första mötet så har Procedos utvecklats och erbjuder idag utbildningar inom både tränarområdet och ett gruppträningskoncept, PEOne. Procedos Platform 9 finns idag på gym, studios, idrottsföreningar och hos många andra grupper som arbetar inom rörlighet och hälsa, allt från fysioterapeuter, massörer, kiropraktorer till ungdomsgrupper och elitidrottare.

Idag ägs bolaget helt av Jens Derwinger medan Seth Ronland gått vidare inom utbildningsområdet"






Strukturellt eller funktionellt?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Man kan se på den mänskliga anatomin på olika sätt, jag väljer att dela upp det i strukturell och funktionell anatomi och tänker i det här inlägget låta hamstrings vara den muskelgrupp jag pratar om. 

När jag började min resa för att utbilda mig till tränare så gick jag på en styrketräningsutbildning via SSIF på 100 timmar i grundläggande anatomi och instruktionsteknik. Vi läste sida efter sida om ursprung, fäste och funktion för att kunna lära ut övningar och veta vilka muskler som aktiveras i olika övningar. Den här utbildningen var verkligen en ordentlig genomgång efter konstens alla regler och jag måste nog säga att den just då var en av de absolut mest gedigna utbildningarna som fanns att tillgå för att bli gyminstruktör. Det man inte talade om var att det är just skillnad på strukturell och funktionell anatomi. Att kroppen reagerar olika på att vara stående, sittande och liggande nämndes mer i förbigående för att vi skulle veta hur vi kan utmana kroppen i olika lägen för att få optimal muskeluppbyggnad. Jag måste ändå ge stort cred till utbilningen för den var helt korrekt i tiden och de hade högst kunniga lärare som verkligen brann för att lära oss det vi behövde.

Men om vi nu går tillbaka till det här med skillnaden mellan funktionell och strukturell anatomi och hamstrings arbete så kan vi prata om skillnaden. Strukturellt är det som händer i muskeln om du är död i liggande läge(dvs ingen tankekraft som påverkar) och vi sätter ström i muskeln- Alla som arbetar i branschen vet vad som händer om du drar ihop hamstring (och har koll på ursprung och fäste). Hamstringkomplexet går över två leder, höften och knäet, vilket gör att den kan skapa rörelse i båda dessa. Den har som strukturell funktion att böja knäleden, sträcka höftleden och både inåt- och utåtrotera knäet. Om vi tänker funktionellt så är det istället den verkliga funktionen i rörelse som man pratar om och då har hamstring en bromsande och stabiliserande funktion i knäleden vid fotisättning när du löper eller gör andra steg framåt. Du kommer alltid få ett visst sträck på hamstrings när du förflyttar dig framåt eftersom du får en lätt tippning av överkroppen framåt. (helt naturligt att röra sig på det sättet btw, vill vi framåt så driver vi överkroppen framåt) Att vi också har proprioreceptorer som talar om för oss när vi utsätts för tryck, sträck, hastigheter och annat för att förhindra skador är jätteviktigt att ta hänsyn till om vi vill träna för funktion, men det tänker jag inte gå in för djupt i här, jag rekommenderar bara att läsa på om dem för att själv kunna avgöra vad som är bäst för dig och dina klienter. Knäet är ju mittemellan fot och höft och kommer inte kunna agera utan dem, behöver vi då tänka på att skapa övningar som faktiskt aktiverar höft och fot för att ge knäet de förutsättningar de behöver? Är det i dina klienters bästa intresse att göra ett korrekt utfört utfall med rak rygg och 90 graders vinkel i knäet? Jag fick lära mig göra utfall med en pinne mot huvud, skuldra och höft fick du också det? Vad är syftet och är det logiskt? Det finns inte rätt och fel svar här, det finns övningar för alla men inte övningar för alla.


       


Veckan efter Phoenix

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Att jag var trött första kvällen jag kom hem är en underdrift. Efter att min fantasiska familj mött upp mig på Arlanda och allt var uppackat och klart så landade vi i soffan framför teven för att ta ett glas vin. Då slog tröttheten över mig och jag vaknade abrupt till när jag hällde ut hela glaset över mig, soffan och Somay. Och ja, det var rödvin för er som undrar. Att somna var alltså minsta problemet på kvällen, men också det största vid 01.40 på morgonen. Att somna om då var fullkomligt omöjligt, somnade om gjorde jag först vid 04.30. Det kanske till och med var tur att ena barnet var hemma med feber så att jag fick stanna hemma och ha första klienten först vid 14.00. De två nästföljande kvällarna tog jag en melatoninshot vilket fungerade magiskt bra. Det är tur att jag kom ihåg att köpa det när vi var i Chicago för redan efter 15 minuter så sov jag som en stock efter att ha varit klarvaken.


Idag är det alltså drygt en vecka sedan vi lämnade labbet och en vecka sedan jag och Åsa påbörjade vår resa hem från Phoenix.Vi blev lite försenade från Chicago då det började snöa och de var tvungna att isa av vingarna och ett par timmar efter avgång så fick en man på planet ett anfall så de fick ropa efter läkare och sköterskor. Tack och lov gick det bra, eller vi behövde i alla fall inte mellanlanda så det var förhoppningsvis inte någonting väldigt allvarligt hoppas jag. Han fick lämna sin plats och återkom inte på hela resan hem. Vi lyckades sova, äta och kolla på film, en helt ok resa hem alltså. En fundering vi hade var bara varför våra efterrätter så så olika ut, tydligen så gillar inte lakto-ovo vegetarianer godsaker. :-)

       

Veckan började som sagt med sjukt barn, men då min man blev hemskickad från jobbet på grund av influensa så kunde jag börja jobba vid 14, en kort men väldigt rolig men lite konstig dag. Jag hämtade ett roligt paket från NPWR som hade skickat ett gäng kläder till mig för att prova. Träningskläder är alltid kul tycker jag och att testa nya märken är ju superkul! Vanligtvis är jag den trista typen som gärna köper svart för att det är enkelt, så att de här var gröna var extra kul. Har testat dem genom hela veckan och tränat ett par stycken pass i dem och mitt omdöme blir att de är väldigt sköna. Bred linning som jag gillar och plats för lite bredare höfter vilket jag behöver. Fram till 15/2 får man 10 % rabatt om man anger koden Anna10 när man handlar. Du kan kolla på deras kläder på https://www.mpwrsportswear.com/" target="_blank">mpwrsportswear.com om du vill passa på. 

      

Det har varit en del avbokningar på grund av sjukdom under veckan, influensan härjar friskt i Stockholm och många ligger hemma i hög feber, värk och hosta. Det gäller då att verkligen vila och ta sig tid för återhämtning så att man inte stressar fram träningen efteråt. Att det varit avbokningar betyder också att jag fått en del ledig tid utan klienter, det har i stället gjort att jag haft tid att träffa andra medlemmar. Som en kille jag träffade i onsdags, han kom fram till mig i receptionen och frågade om jag visste någon bra terapeut att gå till då han hade ont i ryggen och ishiaskänningar. Jag frågade om han hade tid att låta mig titta på honom och 10 minuter senare så kände han inte av det längre. Igår fick jag ett väldigt positivt sms av honom då han känner sig mycket bättre, det är då jag blir extra glad att jag hade lite ledig tid och att jag gillar att prata med männsikor. På onsdagen hade jag som vanligt min lunchyoga och vi slog nog alla rekord för den klassen med 20 deltagare. Så fantastiskt roligt! Jag trodde att de flesta som skulle komma var mina klienter, men så har det inte varit utan det har varit flest deltagare som jag inte känner och det är väldigt kul! Jag fick dessutom tid att träna PE One på Procedosmattan för Åsa, det var inte lika tufft den här gången som förra, kanske för att jag inte ätit en massa pommes frites precis innan passet.

      

Igår, fredag, så fick fick vi finfrämmande på klubben. Min gamla kollega Arvid var i stan och jag fick chansen att träna honom. Som jag saknar hans breda Pite-mål och hans glada skratt, det är svårt om inte till och med omöjligt att vara sur med honom i närheten och jag insåg att jag saknar att ha honom som kollega. Jag älskar driftiga människor med massor av energi! Hur som helst ville han ha ett slakta-benen-pass och det var bara att plocka fram hela arsenalen av grymma övningar. Sjukt kul! Något annat som är kul och absolut inte har med träning att göra är att Bonusfamiljen har börjat på tv igen. Igenkänningsfaktorn är sjukt hög och har du inte sett den så tycker jag att du ska ge den en chans. Fredrik Hallgren och alla andra gör en eminent insats och bjuder på en mängd roligheter. När han kommer och tränar med mig får han lämna rollen Martin hemma och plocka fram sin envisa sida, fast med humor då med såklart. Den här veckan har fått mig taggat till att möta 2018 och verkligen låta det bli mitt år. Jag behöver träningen i mitt liv och jag måste se till att jag tar mig tid att få den att bli av. Därför beställde jag också en ny träningsklocka, efter att ha kikat runt lite så köper jag finskt, Suunto spartan trainer wrist hr fick det bli och jag längtar som tusan tills den kommer!

         

Det blev återigen ett sjukt långt inlägg, men det är så mycket jag vill berätta och skriva om så det är svårt att välja. Jag ser fram emot en ledig söndag med min familj och hoppas på en härlig vecka med en massa utmaningar för både mig och alla andra! Tack och hej från mig och ett snöigt roslagen.




Erik The Great - En dissektion att minnas

Publicerat den Comments kommentarer (0)

2017 var jag iväg till USA för att delta i en dissektion under en vecka. Upplevelsen var helt obeskrivlig i positiv bemärkelse, men jag kände att jag behövde åka en gång till för att verkligen ta in hela upplevelsen. Så den 27 januari var det dags igen och här kommer en sammanfattning av resan till Phoenix 2018.


27/1 Dag 1, Lördag


Så är äntligen dagen då vi är på väg här. Året som gått sedan jag anmälde mig har gått otroligt fort och sista veckan har packning och planering tagit upp i princip hela min vakna tid. Åsa kom från Söderhamn för att sova över hos oss igår så att Harley kunde köra oss till Arlanda i morse. Det största problemet vi hade var att lägga passen på rätt håll i maskinen när vi checkade in, att vi inte är resvana var nog ganska tydligt och som två morgontrötta och förväntansfulla blondiner såg vi nog rätt roliga ut i förvirringen. Vi passade på att hämta ut dollar efter lyckad incheckning och bagagedumpning innan vi klev på planet för att ta sikte på Los Angeles. På planet tycker jag inte att vi gör annat än äter, men jag lyckas i alla fall sova några timmar innan jag vaknar till den mest fantastiska soluppgång, eller nedgång för den delen, det är så stor tidskillnad så det kan vara villket som. Jag är torr i munnen, så dricker lite vatten och tittar på filmen Hallonbåtsflyktingen som var fantasitskt bra. Vi mellanlandar i Los Angeles där vi äter middag, jag fick tag på världens mest fettdrypande smörgås, innan vi tog en snabbchampagne 9 minuter innan boarding. Vi flyger in över Phoenix och ser hela staden under oss, det tar inte lång tid att komma ur planet och få väskorna, en taxi tar oss till Homewood Suites by Hilton som helt tveklöst har de bästa sängarna jag någonsin har sovit i.

           


28/1 Dag 2, Söndag

I morse vaknade jag vid 4-snåret och halvslumrade till 5.30. Internet krånglar men jag lyckas i alla fall äntligen få ringa familjen där hemma. Så mycket längtan! Det är urjobbigt att vara ifrån dem men jag vet att den här utbildningen är ovärderlig. Det skiljer 8 timmar mellan oss och det gäller att ha timing när vi ska höras av. Frukosten på hotellet var skrattretande och i valet mellan muffins, bacon och godisflingor så lyckades jag i alla fall hitta lite keso, frukt och havregrynsgröt som visserligen var osaltad men ändå gröt. Efter frukosten så tar vi oss an gymmet, det kändes väldigt välbehövligt efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn. En skön dusch senare så tog vi oss till Tempe Marketplace som ligger på bara några minuters promenadavstånd från oss. Temperaturen ligger på runt 28 grader och huden suger i sig solen, självklart med en kaffe i handen.

Redan idag hittade jag en mängd fina saker till barnen och en del annat smått och gott innan vi fick tid att ligga vid poolen någon timme. Det är skönt att hinna landa innan vi sätter igång med dissektionen i morgon bitti. Vi åt middag på Kings Fish med fisk och ångade grönsaker innan vi träffade hela gänget som ska vara med i veckan på hotellet. Seth gick igenom en del rent praktiskt och vi fick berätta vad vi har för önskemål inför veckan.

    

29/1 Dag 3, Måndag

Idag är det dags för första dagen av dissektionen och jag har haft svårt att sova inatt. Jag funderar på ansiktet på kadavret och om jag kommer våga dissikera det. Vi bestämde vilka grupper som skulle arbeta ihop redan igår så jag och Åsa vet redan att vi ska arbeta med Jocke, Emil och Jani vilket känns jättebra. Efter en rejäl frukost, idag fanns det faktiskt äggröra också, och ett antal koppar kaffe så kände vi oss redo att ta en Ûber till labbet i Tempe. Alla känslor från förra året slog över mig när vi kom fram, jag mindes helt plötsligt entrédörren, plåtskåpen och lukten. Jag mindes den trasiga toalettdörren och planscherna på väggarna. Allteftersom alla dök upp så började vi klä på oss labbrockar, hårnät och munskydd. Nervösa fnitter viskades fram och man kunde nästan ta på nervositeten i luften. Slutligen dök Todd upp i sin vita rock och med en stor kopp te i sina händer. Medan han började prata så städade han upp det skräp som några av oss råkat lägga på fel plats eller glömt kasta. Han gillar liksom ordning och reda och vill ha det på sitt vis i sitt labb. Vi fick gå in och sätta oss på stolar som han placerat ut, längs med väggen låg kroppar i blå påsar och jag började redan då fundera på vilka kroppar som låg inuti. Det blev en superlång presentation då Todd snappade upp att Seth tog upp ett Mark Twain-citat: De två viktigaste dagarna i ditt liv är den dag du föds och den dag du förstår varför du lever. Slutligen flyttas stolarna undan och borden med kadaver rullas fram på raka linjer. Han berättar att kropparna kommer från Arizona i år, förra året kom de från Utah. Vidare så berättar han att vanligtvis är kropparna mindre och mer nätta från Utah. I donationsprogrammet från Arizona så avlägsnar man också en kroppsdel innan de lämnas för att dissikeras så att familjen kan få en del aska på en gång. I det här fallet så har benet kapats strax under knäet så alla saknar ett underben/fot. Säckarna öppnas en och en och vi ser de kroppar vi ska arbeta med. Det blir en liten chock då jag glömt bort hur det var.  Vi får en storvuxen man på ca 185 cm och 90 kg tung, han har avlidit av en stroke och har tagit bort hudcancer i ansiktet. Då Todd ber oss ge dem ett namn så kallar vi honom Erik the great, både för att han är stor men också för att han är storhjärtad som donerat sin kropp så att vi har möjlighet att lära oss mer. Vi börjar med att göra rörlighetstester för att se om vi hittar begränsningar och kontrollerar eventuella ärr. Vårt arbete idag består i att avlägsna huden utan att ta med fettet då nerver syns i fettet. Det kräver en del skicklighet och jag känner att jag inte är en mästare på området. Vi hittar the hidden one i låret och lymfkörtlar i ljumsken, Todd berättar att vi har tolv stycken och att de stimuleras av ledrörelser, främst flexioner och att vi därför har flest på kroppens framsida. Efter en lunch på Rosita´s som är en mexikansk restaurang så gick eftermiddagen rasande fort. Intrycken haglade och när vi kom till hotellet var vi helt slut. Vi tog lite snacks i restaurangen innan vi gick och tränade, redan vid 20.00 låg vi till sängs och vid 21.30 så sov vi som stockar. Det är klart utmattande att dissikera.

   

30/1 Dag 4, Tisdag

En promenad i solen fick börja denna vackra tisdag. Det är ju inte världens härligaste miljöer, torrt och ganska färglöst, men vi hittade i alla fall ett par gröna gräsmattor. Vi åkte gemensamt till labbet med Seth, Jason, Marissa och Mia för att påbörja dag 2 av dissektionen. Idag arbetade vi oss ner mot fascian, det betyder att vi avlägsnar resterande hud och fett för att börja se muskulaturen. Erik är en stor man och med tydlig muskulatur, bitvis är det väldigt svårt att arbeta men det är fantastiskt att göra rörlighetstesterna då allt är väldigt tydligt. När vi arbetade med baksida fick vi resa kroppen upp till sittande framåt över benen vilket vi inte gjorde förra året. Vi fick också placera dem i sidoläge, då blev det helt plötsligt mer verkligt då det såg ut som de sov. Väldigt bra för att få en uppfattning om hur kroppen fungerar som en hel enhet. Baksida lår på Erik har ett fasciastråk tvärs över och fascian saknas/är mycket tunnar på andra delar av hamstring. Det finns ingen förklaring på varför men rörligheten bör ha varit begränsad. Ett annat kadaver har ett ärr över magen och det ska bli mycket intressant hur det ser ut inuti. Efter labbet åkte vi till Phoenix outlet och shoppade lite innan vi köpte mat i receptionen att värma i micron. Wi-fi blev äntligen fixat och jag kunde prata med Harley och barnen.

  

31/1 Dag 5, Onsdag

Dagen började med två stycken föreläsningar. Jason pratade om The art of observation och Seth om Principles of happiness. Båda väldigt inspirerande och väckte tankar. Innan vi åkte till labbet så tog vi en kaffe i solen, det kändes som en fin stund att hämta andan. Dagens uppdrag var att börja plocka bort fascia för att separera muskulaturen. Där och då blir det så självklart att man inte kan aktivera en muskel, ex gluteus medius eller transversus. Inte ensamma i alla fall. Vi hittar Femuralartären och dess fem utskott som ligger rakt igenom adduktor Magnus för att försörja Hamstring med blod och syre, otroligt viktigt att veta för att lyckas hjälpa människor med sina hamstrings. När vi avslutat det stora arbetet med att separera magmusklerna så öppnar vi bukväggen för att titta på inre orgen. Greater och Lesser Omentum ligger uppe vid mjälten på Erik, jag visste inte ens att det fanns och vilket syfte den har. På kvinnan så sitter den helt fast i ärret efter operation vilket gör att den inte kan röra sig fritt och göra sitt arbete. Jag behöver definitivt arbeta på att få mitt ärr lite mjukare. Obliqus Externus letar sig över revbensbågen för att möta Serratus Anterior och Pectoralis Major, det är väldigt tydligt att de har gemensamt rörelsemönster och hör ihop. Latissimus som fäster så vackert ihop med skulderbladet för att hjälpa det att arbeta och en mängd stora nerver i armhålan fascinerar då de lätt kommer i kläm. På kvällen blev det gemensam middag på Culinary Dropout, ett skönt sätt att tänka på någonting annat ett tag.

  

1/2 Dag 6, Torsdag

Idag blev det en stor frukost med massor av frukt.. Min kropp skriker efter fibrer så jag får ge den vad jag kan. Vi var i god tid till labbet och nu börjar det lukta ordentligt illa stundvis. Jag är väldigt glad att vi tog ut inälvorna igår redan. Vi hade en grundlig genomgång av kvinnas inre organ då vi fick placera henne både på alla fyra och knästående för att se hur dragningskrafter påverkar dem. Vi fortsätter vårt arbete med Erik och börjar bitvis komma in mot skelett och leder redan nu. Vi fascineras av Psoas major och hur den sträcker sig upp under diagragman och hur den ligger i direktkontakt med höften, även placeringen av femoralnerven är intressant då man kan förstå hur lätt den blir klämd. Hela ryggraden frilades och vi kunde se kotorna tydligt.  Direkt efter dagens slut så skyndade vi hem för att duscha innan vi åkte till Gila River Arena för att se Arizona möta Dallas i NHL. Arizona förlorade 1-4, men vad gör väl det. Vi hade ju snygga mössor i alla fall. 

2/2 Dag 7, Fredag

Sista labbdagen har kommit till sin ända och vi började dagen med ett pass i gymmet innan det är dags att ta sig an lederna, lungor och hjärta. Lukten var riktigt hemsk idag, för varje dag så reagerar kropparna på luften och börjar försämras. Vi samarbetade bra och Jani fortsatte med ryggradsprojektet. Själv så arbetade jag på armbågsled och fotled. Talus och armbågsben är mina två favoritben i kroppen, de är så sjukt vackra! En magisk konstruktion verkligen. I lungan hittar vi en stenighet och ryggraden är alldeles förbenad och vass. På de andra två kropparna så sågas skallbenet itu så att hjärnan blottas. Tanken på att den klarar av att skapa en tanke och skicka signaler är för märlig för att man ska kunna förstå. Det blir hemgång och i solen vid poolen så skriver vi ner våra tankar och går igenom vad veckan har lärt oss. Herregud vad mycket det finns att minnas! Vi åt middag på Carlsbad Tavern innan några av oss träffades på hotellet för att prata lite innan det är dags för hemfärd. Jocke och Emil kom och Seth, Jason, Marissa, Mia, jag och Åsa som bodde på samma hotell.

 


 3/2 Dag 8, Lördag

Idag är det dags för hemfärd. Det känns skönt att få åka hem, jag har verkligen saknat min familj även om det varit intensivt här i Phoenix. Vi börjar med att träna en snabbis då vi vet att det blir en lång resa. Skönt att rensa hjärnan när väskorna redan är packade och klara. En snabbdusch senare så checkar vi ut och får rummet 1000;- billigare per person, hur ofta händer det liksom? Flygen är i tid hela vägen, i Chicago börjar det snöa så vingarna på planet måste avisas och en stund efter vi lyft därifrån så får en man ett anfall av något slag på planet så sköterskor och läkare måste rycka in. Allt gick bra och när vi flög in över Stockholm så kände jag enorm lättnad över att äntligen få andas vinterluft och möta min familj. Nu blir det en tid med jetlag och mycket tankar på det som hänt under veckan. Det är någonting som varenda kotte som arbetar med kroppar borde göra. De fungerar inte som man läser i en bok, inte någonstans får man lära sig det här med den verkliga funktionen och inte förrän man tar i det och känner på organ och muskler så får man ett riktigt hum om hur oerhört komplexa våra kroppar är. Existensiella frågor kommer upp och jag kommer i lugn och ro fundera över vart det har fört mig. På planet funderar vi mer på varför vegetarianer och allätare får så olika efterrätter. 

     



Söndagsfeeling

Publicerat den Comments kommentarer (2)

Jag älskar söndagar! Känslan av att ha handlat hem all mat för hela veckan, tvättat och städat innan jag kan däcka i soffan framför tv:n och familjemysa är helt oslagbar. En pedant själ med jordens största kontrollbehov som jag är måste ha ordning, reda och väldigt rent runt omkring mig för att må riktigt bra. Nytvättade kläder får min hjärna att kvittra och att gå barfota på nyskurade golv utan att någonting fastnar under mina fötter får hela min själ att le stort. Det här är typ omöjligt att ha när man har många barn och därför är söndagarna min dag att fixa allt jag behöver för att fungera under veckan.Så här är jag nu, på rena golv och med dammfria möbler vikandes nytvättade kläder och luktar på varenda plagg innan de hamnar i sin vikhög. Är det någon mer som gör så? Jag kan verkligen inte låta bli att nosa på varenda tygtrasa. :D Jag nosar visserligen på barnen också varje gång de duschat eller badat, så söndagar är deras stora skrubbardag också.

Nu är det ju inte bara hemmet som behöver vara välorganiserat och cleant, det gäller mitt arbete också så kalendern är typ det viktigaste föremålet jag äger. Att skriva in bokningar i mobilen fungerar inte för mig då har jag inte full översikt och det är maniskt viktigt för mig att ha koll på mina bokningar.  

Under helgen har jag lagt ut lediga tider på Instagram så att jag nu på söndagen kan boka in de nya bokningarna i kalendern. Mitt ordningssinne gör också att jag inte gillar luckor i mitt schema, så jag fyller dem helst på en gång och gärna långt fram i tiden och har därför ett grundläggande schema ett halvår i förväg. Där finns alltid några lediga luckor i veckan så att jag kan boka in klienter som inte tränar regelbundet med fasta tider hos mig. Det här kan ju verka lätt neurotiskt och tvångsmässigt och so be it, men jag är djupt tacksam att jag har en man som låter mig hållas utan att bryta ihop.

Kolla gärna tider på Instagram @lennartsdotterlindbom om du vill ha uppsikt över öppningar i mitt schema!


Mitt ansvar som tränare?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

När du tar kontakt med en personlig tränare för första gången så gör du det med en tanke att prioritera dig själv och få proffessionell hjälp med din träning. Det är liksom hela anledningen till vår existens, att få människor att nå sina mål oavsett om det handlar om att slippa smärta, ändra sin kropp eller att få hjälp att trycka på det lilla extra på varje pass. Hur mycket tid som krävs avgörs av flera faktorer, ibland måste man börja försiktigt. Att gå ut med tre pass i veckan all-in på en helt otränad som behöver ändra sitt rörelsemönster kan skapa oreda i en persons kropp och fungera jättebra för en annan. I samråd med din tränare behöver ni lista ut hur många timmar som behövs (går sällan att svara på), ta hänsyn till din tid och dina pengar för att komma fram till vad som är hållbart. Är du av sorten som klarar att träna på egen hand (handen-på-hjärtat-ärlig nu!) så kanske du inte behöver hjälp varje gång. Är du tvärtom så behöver du säkert stöttning lite oftare för att få de resultat du önskar.

Sedan är det viktigt att du känner att personkemin stämmer, det är helt ok att säga nej till en tränare om du känner att det inte fungerar på det planet. Du som klient bestämmer och det det är viktigt att du känner dig trygg med tränaren. Det ligger ett ansvar på dig också givetvis, du måste berätta för din tränare när någonting inte känns bra och våga fråga om du undrar över någonting. Vi ska alltid vara redo att förklara syftet med övningar och upplägg, det är i alla fall min personliga åsikt.

Så kommer vi då till det där svåra. Jag skulle ljuga om jag sa att man aldrig skadar sig när man tränar med PT, olyckan kan alltid vara framme och vad som sker under din hud är svårt att se. Jag har varit med om två muskelbristningar under min karriär och det har inte känts bra alls för vare sig mig eller klienterna. Det har varit av två anledningar, jag har inte lyckats läsa av situationen och sett att vävnaden varit oelastisk och beövt mer cirkulation. Den andra anledningen har varit att klienterna inte känt sin egen kropp tillräckligt och gått hårdare ut än de behövt. Det är också därför det är viktigt med kommunikation, när olyckan är framme bör man prata om det så att man kan känna sig trygg i att fortsätta träna efteråt utan att vara orolig för skador eller smärta.


Korrekt alltid korrekt?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

När jag gått min grundutbildning till styrketräningsinstruktör så hade jag en bra grund (100 h) för att kunna instruera och utföra alla klassiska och några oklassiska övningar i gymmet. Sedan fick jag arbeta ett år som gyminstruktör innan jag fick utbilda mig och börja arbeta som tränare. Det här var ett fantastiskt bra sätt tycker jag då det gav mig 1 år av erfarenhet av att hantera människor och bli trygg i mitt sätt att instruera. Det var bra både för mig och för alla mina kommande klienter, för i ärlighetens namn så är man ju inte direkt proffs så fort man lämnar utbildningslokalen. Om man nu någonsin blir det.

Hur som helst så var dess utbildningar en väldigt bra grund för mig. Det som var gemensamt för dem var att de var enkla och tydliga med exakt hur en övning bör se ut och ska utföras. En axelpress är en axelpress. Byt vinkel så tränar du andra delar av muskeln och kommer åt andra muskelfibrer. Var noga med att armbågen är under handleden. Ja, du som gått en grundutbildning vet vad jag menar. Men ingen nämnde varför man ska göra den, förutom för att bygga muskler då vilket är en anledning i sig. De flesta jag träffade ville bara ha en instruktion på hur maskiner och enklare övningar med fria vikter. Tillsammans med konditionsträning så kan de flesta uppnå en kroppslig förändring på det viset, framförallt om de inte tränat alls innan.

Ibland dök det upp någon som inte kunde göra övningarna som jag ville hur mycket jag än förklarade och visade. Det här fick mig att fundera på varför. Hur kommer det sig att vi lär oss att alla ska göra övningar på exakt samma sätt då vi alla är olika? Ska verkligen en överrörlig och en stel göra saker på samma vis? Ser verkligen allas axelleder, höftleder och vrister likadana ut? Givetvis inte!

Det är lika självklart att vi inte ser likadana ut inuti som det är självklart att människor har olika gångstil och olika rörelsemönster. Det här är anledningen till min nyfikenhet och att jag hela tiden utbildar mig vidare. Vi är väldigt långt ifrån att förstå våra kroppar, dess komplexitet är fantastisk och inte alls så enkla som vi kan tro, så varför ska det då vara så enkelt som att alla klienter ska göra övningar på samma sätt?

Från att ha haft välplanerade pass för mina klienter med exakta övningar, antal och ordning så kändes det otroligt kaotiskt i min ordningssamma hjärna att inte planera så mycket.

Idag arbetar jag efter att ha en övergripande tanke med passet, jag börjar ofta med samma typ av uppvärmande övningar för att kunna kolla dagsform i rörelsemönstret. Redan där vet jag vad jag vill fokusera extra på under passet och lägger grund för hur övningarna ska se ut. Varje övning lägger grunden för nästa övning. Klientens önskemål är även mitt mål, men för att de ska kunna nå sina mål så måste jag få dem att träna på sina behov under tiden.

Är verkligen den där axelpressen för alla då? Nja, inte den symmetriska och "korrekta" varianten i alla fall om du frågar mig, alla måste göra den på sitt sätt. En del behöver mer rörelse i skuldran och en del mindre. En del behöver passa på att få sträck på höftens utsida och en del behöver få inåtrotation i höften medan de gör axelpressen. Komplext? Oh yes. Men efter att ha hållit en hjärna i mina händer förra året så är det alldeles självklart att ingenting i våra kroppar är enkelt.

Om jag inte har en exakt förklaring till varför mina klienter ska göra en övning så ska jag inte göra den, är den inte i deras största intresse så är borde jag välja en annan.

Hur tänker du som tränare och du som klient?


 

Vill du hänga med mig?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Från början var det bara en kul grej. Jag var mammaledig och när barnen som så blev det lite av min underhållning och jag fick lite bättre koll på mina vänners liv. Nu när barnen är lite större och jag träffar människor hela dagarna så har det hela i stället fått riktas mot att ha koll på vad som händer i träningsbranschen.

Jag pratar givetvis om sociala medier, framförallt Facebook och Instagram, som man kan använda som redskap i arbete eller privat för att ha kontakt med anhöriga i andra avlägsna delar av världen. Jag var motständare i det längsta, när jag hoppade på tåget så hade en del av mina vänner redan hoppat av. Så snabb är jag. Jag tänkte som så att mina vänner hinner jag träffa ändå så varför behöver andra veta vad jag har för mig? Sen insåg jag att i mitt liv med stor familj, eget företag och mycket jobb så är det stört omöjligt att hinna ha kontakt med alla. Så för att slippa ha dåligt samvete över att inte hinna träffa de jag vill träffa så blev FB ett bra redskap.

Numer så är det mest min företagssida på FB som jag använder och mitt Instagram som jag tycker är galet kul att arbeta med. Det som är viktigt för mig är att tänka igenom vad jag skriver och lägger ut. Det kan bli så otroligt fel om man formulerar sig galet. Alla använder sig givetvis av detta forum på olika vis och det här är enbart mina tankar, men jag skulle till exempel aldrig vilja lägga upp före/efterbilder på viktnedgång. Inte för att det är dåligt att lyckas med de mål man föresatt sig, all respekt för att den som gör den resan får kämpa hårt, utan för att jag har arbetat med människor så länge och ett par stycken med ätstörningar. Jag väljer alltid bilder och filmer som jag tycker är smickrande för personen i fråga, alla som finns med på min Instagram är människor jag har högsta respekt för och vill visa upp på ett positivt sätt. Så vill du hänga med mig? Om du inte följer mig så heter jag @lennartsdotterlindbom på Instagram och LindEducation - Anna Lennartsdotter Lindbom på FB.

Hoppas du får en fullkomligt fantastisk helg, det ska jag ha!

//Anna


 

Vad händer med 3D Funktion?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Jag har funderat en tid på om och hur jag ska skriva det här inlägget. Det är ett faktum att grundarna av 3D Funktion går skilda vägar och att utbildningarna som sådana upphör. Då det kom plötsligt och oväntat för många så börjar det givetvis spekuleras och diskuteras om varför det sker. De anledningarna känner jag inte att jag har något behov av att skriva om här, att jag skriver det här inlägget beror på en del andra saker.

Jag har gått samtliga moduler 1-7 och blev slutgiltigt godkänd efter teoretisk och praktisk examination. Det har varit en händelserik resa och jag har lärt mig ofantligt mycket på vägen. Utbildningarna har gett mig ett nytt tankesätt att använda mig av tillsammans med mina andra utbildningar och egna erfarenheter. Men mer ändå har utbildningarna givit mig nya vänner, spännande möten och med det en massa skratt och glädje. Det betyder också att jag är stolt över mig själv som har genomfört det hela vägen, stolt över den resa jag och alla andra har gjort tillsammans och stolt över det faktum att jag idag lyckas ge människor bättre förutsättningar för ett smärtfritt och funktionellt liv.

Utbildningen upphör ja, men den har varit väldigt givande och har haft avgörande betydelse för många av oss tränare. Att den upphör kommer inte göra mig eller de andra till sämre tränare eller ändra vår tankeprocess. Det enda det innebär är att du som tränare idag inte kan välja att gå just den utbildningen, men vet du, det finns en hel del andra superutbildningar där ute och din erfarenhet och lust att lära är det som kommer göra just dig till den grymma tränare du vill vara.

Jag är 3D tränare utbildad genom 3D Funktion, men jag är lika mycket alla andra utbildningar jag gått och alla de år av erfarenheter jag fått. Mitt och alla andra tränares arbetssätt kommer inte bli sämre eller annorlunda heller, vi äger tankeprocessen och kunskapen redan.