LindEducation

Klicka här för att redigera underrubrik

Blogg

Ett oslagbart redskap

Publicerat den Comments kommentarer (0)

När jag först presenterades för Procedosmattan så såg den så simpel ut. Jag undrade stilla hur sjutton jag skulle använda mig av den själv och hur den skulle kunna göra träningen bättre för mina klienter. Men hemligheten ligger just i enkelheten och logiken. Variationerna är oändliga och jag kan tillsammans med mina klienter skapa träningspass som är mer specifika för dem själva och enkla att utföra på egen hand. För mig som tränare är det oslagbart och extremt användbart att kunna kontrollera om mina klienter tar olika långa steg eller om deras kroppar väljer att agera olika när jag jämför sidorna. Jag kan välja att skapa medvetna eller omedvetna reaktioner och rörelser, allt för att se till kroppens funktion för att skapa så hälsosamt rörelsemönster som möjligt. Hur grymt är inte de liksom? I  maj ska jag gå en tvådagarsutbildning i Procedos PE One, det är ett nytt gruppträningskoncept där vi tränar på mattan för att optimera träningen och få ut det mesta av oss. Fantastiskt kul! Och effektivt! Du hittar mer info om det på Procedos hemsida. Där finns både utbildningar i hur du använder mattan och i PE One.


Bakgrunden till mattan förklaras så här:

"Procedos AB tog avstamp i ett möte mellan Jens Derwinger och Seth Ronland på våren 2015 i Ystad. Jens har en lång erfarenhet och bakgrund som produktutvecklare, försäljare och inköpare. Seths kunskapsområde innefattar personlig träning och utveckling av denna inom området hälsa, att hitta orsak till smärta, minskad rörlighet och få en funktionell samverkan av kroppens strukturer. Efter studier i USA på Gray Institute uppkom en tanke om att omsätta dessa kunskaper och teorier i praktiken genom någon form av system. Seth satte igång en testgrupp som tränade efter nio målade prickar på golvet, sorterade i rader om 3. Med hjälp av dessa var tanken att arbeta med kroppen i olika plan, nivåer och tempo för att på så sätt variera träningen i det oändliga. Ibland med bara egen kroppsvikt och ibland med olika verktyg som hantlar, TRX, VipR och annat som finns till hands. Hans tanke var att kroppen jobbar som en enhet i de flesta rörelser antingen det är vardagliga sådana eller i en specifik idrott. Därför behöver kroppen utsättas för träning som ger förutsättningar att klara av detta. Jens och Seth ville hitta en produkt som var enkel och smidig att använda som verktyg vid denna typ av träning och efter många möten, genomgångar, tester av rörelser, material, mått, design och många andra parametrar så landade de i en produkt, Procedos Platform 9. Proceed är ett engelskt ord för fortsättning, kontinuitet. Platform står för att det är en plattform, en grund och ett verktyg. Siffran 9 är såklart de nio prickarna som visar på den funktionella sfären, inom den har vi vårt vanligaste rörelseomfång. Några av kriterierna för produkten är att den ska vara enkel och lätt att ta med. Den ska kunna få plats att användas i ett litet utrymme, som t.ex. en hall eller ett hotellrum. Materialet ska vara slitstarkt och med en fjädrande funktion i sidled för att spara knän medan den på andra ledden är stum då vi är starkare i framåt/bakåt rörelser. Mattan är brandsäkrad, tvättbar och har även upphängningsöglor så den ska vara lätt att hänga upp och förvara. Procedos Platform 9 är ett verktyg som hjälper tränaren att screena, instruera och coacha sin klient på ett enkelt och pedagogiskt sätt. Klienten å sin sida får en tydlig och klar instruktion som är enkel att komma ihåg och rolig att utföra. Att knäböj kan göras i oändligt antal varianter genom att använda olika positioner, grader och vinklar ger en ny dimension till träningen som gör den roligare och mer anpassad till individen. Addera därtill vilken höjd, intensitet och vikt i form av t.ex. hantel som klienten använder, så ökar variationen ytterligare. Under de knappa tre år som gått sedan första mötet så har Procedos utvecklats och erbjuder idag utbildningar inom både tränarområdet och ett gruppträningskoncept, PEOne. Procedos Platform 9 finns idag på gym, studios, idrottsföreningar och hos många andra grupper som arbetar inom rörlighet och hälsa, allt från fysioterapeuter, massörer, kiropraktorer till ungdomsgrupper och elitidrottare.

Idag ägs bolaget helt av Jens Derwinger medan Seth Ronland gått vidare inom utbildningsområdet"






Veckan efter Phoenix

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Att jag var trött första kvällen jag kom hem är en underdrift. Efter att min fantasiska familj mött upp mig på Arlanda och allt var uppackat och klart så landade vi i soffan framför teven för att ta ett glas vin. Då slog tröttheten över mig och jag vaknade abrupt till när jag hällde ut hela glaset över mig, soffan och Somay. Och ja, det var rödvin för er som undrar. Att somna var alltså minsta problemet på kvällen, men också det största vid 01.40 på morgonen. Att somna om då var fullkomligt omöjligt, somnade om gjorde jag först vid 04.30. Det kanske till och med var tur att ena barnet var hemma med feber så att jag fick stanna hemma och ha första klienten först vid 14.00. De två nästföljande kvällarna tog jag en melatoninshot vilket fungerade magiskt bra. Det är tur att jag kom ihåg att köpa det när vi var i Chicago för redan efter 15 minuter så sov jag som en stock efter att ha varit klarvaken.


Idag är det alltså drygt en vecka sedan vi lämnade labbet och en vecka sedan jag och Åsa påbörjade vår resa hem från Phoenix.Vi blev lite försenade från Chicago då det började snöa och de var tvungna att isa av vingarna och ett par timmar efter avgång så fick en man på planet ett anfall så de fick ropa efter läkare och sköterskor. Tack och lov gick det bra, eller vi behövde i alla fall inte mellanlanda så det var förhoppningsvis inte någonting väldigt allvarligt hoppas jag. Han fick lämna sin plats och återkom inte på hela resan hem. Vi lyckades sova, äta och kolla på film, en helt ok resa hem alltså. En fundering vi hade var bara varför våra efterrätter så så olika ut, tydligen så gillar inte lakto-ovo vegetarianer godsaker. :-)

       

Veckan började som sagt med sjukt barn, men då min man blev hemskickad från jobbet på grund av influensa så kunde jag börja jobba vid 14, en kort men väldigt rolig men lite konstig dag. Jag hämtade ett roligt paket från NPWR som hade skickat ett gäng kläder till mig för att prova. Träningskläder är alltid kul tycker jag och att testa nya märken är ju superkul! Vanligtvis är jag den trista typen som gärna köper svart för att det är enkelt, så att de här var gröna var extra kul. Har testat dem genom hela veckan och tränat ett par stycken pass i dem och mitt omdöme blir att de är väldigt sköna. Bred linning som jag gillar och plats för lite bredare höfter vilket jag behöver. Fram till 15/2 får man 10 % rabatt om man anger koden Anna10 när man handlar. Du kan kolla på deras kläder på https://www.mpwrsportswear.com/" target="_blank">mpwrsportswear.com om du vill passa på. 

      

Det har varit en del avbokningar på grund av sjukdom under veckan, influensan härjar friskt i Stockholm och många ligger hemma i hög feber, värk och hosta. Det gäller då att verkligen vila och ta sig tid för återhämtning så att man inte stressar fram träningen efteråt. Att det varit avbokningar betyder också att jag fått en del ledig tid utan klienter, det har i stället gjort att jag haft tid att träffa andra medlemmar. Som en kille jag träffade i onsdags, han kom fram till mig i receptionen och frågade om jag visste någon bra terapeut att gå till då han hade ont i ryggen och ishiaskänningar. Jag frågade om han hade tid att låta mig titta på honom och 10 minuter senare så kände han inte av det längre. Igår fick jag ett väldigt positivt sms av honom då han känner sig mycket bättre, det är då jag blir extra glad att jag hade lite ledig tid och att jag gillar att prata med männsikor. På onsdagen hade jag som vanligt min lunchyoga och vi slog nog alla rekord för den klassen med 20 deltagare. Så fantastiskt roligt! Jag trodde att de flesta som skulle komma var mina klienter, men så har det inte varit utan det har varit flest deltagare som jag inte känner och det är väldigt kul! Jag fick dessutom tid att träna PE One på Procedosmattan för Åsa, det var inte lika tufft den här gången som förra, kanske för att jag inte ätit en massa pommes frites precis innan passet.

      

Igår, fredag, så fick fick vi finfrämmande på klubben. Min gamla kollega Arvid var i stan och jag fick chansen att träna honom. Som jag saknar hans breda Pite-mål och hans glada skratt, det är svårt om inte till och med omöjligt att vara sur med honom i närheten och jag insåg att jag saknar att ha honom som kollega. Jag älskar driftiga människor med massor av energi! Hur som helst ville han ha ett slakta-benen-pass och det var bara att plocka fram hela arsenalen av grymma övningar. Sjukt kul! Något annat som är kul och absolut inte har med träning att göra är att Bonusfamiljen har börjat på tv igen. Igenkänningsfaktorn är sjukt hög och har du inte sett den så tycker jag att du ska ge den en chans. Fredrik Hallgren och alla andra gör en eminent insats och bjuder på en mängd roligheter. När han kommer och tränar med mig får han lämna rollen Martin hemma och plocka fram sin envisa sida, fast med humor då med såklart. Den här veckan har fått mig taggat till att möta 2018 och verkligen låta det bli mitt år. Jag behöver träningen i mitt liv och jag måste se till att jag tar mig tid att få den att bli av. Därför beställde jag också en ny träningsklocka, efter att ha kikat runt lite så köper jag finskt, Suunto spartan trainer wrist hr fick det bli och jag längtar som tusan tills den kommer!

         

Det blev återigen ett sjukt långt inlägg, men det är så mycket jag vill berätta och skriva om så det är svårt att välja. Jag ser fram emot en ledig söndag med min familj och hoppas på en härlig vecka med en massa utmaningar för både mig och alla andra! Tack och hej från mig och ett snöigt roslagen.




Söndagsfeeling

Publicerat den Comments kommentarer (2)

Jag älskar söndagar! Känslan av att ha handlat hem all mat för hela veckan, tvättat och städat innan jag kan däcka i soffan framför tv:n och familjemysa är helt oslagbar. En pedant själ med jordens största kontrollbehov som jag är måste ha ordning, reda och väldigt rent runt omkring mig för att må riktigt bra. Nytvättade kläder får min hjärna att kvittra och att gå barfota på nyskurade golv utan att någonting fastnar under mina fötter får hela min själ att le stort. Det här är typ omöjligt att ha när man har många barn och därför är söndagarna min dag att fixa allt jag behöver för att fungera under veckan.Så här är jag nu, på rena golv och med dammfria möbler vikandes nytvättade kläder och luktar på varenda plagg innan de hamnar i sin vikhög. Är det någon mer som gör så? Jag kan verkligen inte låta bli att nosa på varenda tygtrasa. :D Jag nosar visserligen på barnen också varje gång de duschat eller badat, så söndagar är deras stora skrubbardag också.

Nu är det ju inte bara hemmet som behöver vara välorganiserat och cleant, det gäller mitt arbete också så kalendern är typ det viktigaste föremålet jag äger. Att skriva in bokningar i mobilen fungerar inte för mig då har jag inte full översikt och det är maniskt viktigt för mig att ha koll på mina bokningar.  

Under helgen har jag lagt ut lediga tider på Instagram så att jag nu på söndagen kan boka in de nya bokningarna i kalendern. Mitt ordningssinne gör också att jag inte gillar luckor i mitt schema, så jag fyller dem helst på en gång och gärna långt fram i tiden och har därför ett grundläggande schema ett halvår i förväg. Där finns alltid några lediga luckor i veckan så att jag kan boka in klienter som inte tränar regelbundet med fasta tider hos mig. Det här kan ju verka lätt neurotiskt och tvångsmässigt och so be it, men jag är djupt tacksam att jag har en man som låter mig hållas utan att bryta ihop.

Kolla gärna tider på Instagram @lennartsdotterlindbom om du vill ha uppsikt över öppningar i mitt schema!


Vill du hänga med mig?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Från början var det bara en kul grej. Jag var mammaledig och när barnen som så blev det lite av min underhållning och jag fick lite bättre koll på mina vänners liv. Nu när barnen är lite större och jag träffar människor hela dagarna så har det hela i stället fått riktas mot att ha koll på vad som händer i träningsbranschen.

Jag pratar givetvis om sociala medier, framförallt Facebook och Instagram, som man kan använda som redskap i arbete eller privat för att ha kontakt med anhöriga i andra avlägsna delar av världen. Jag var motständare i det längsta, när jag hoppade på tåget så hade en del av mina vänner redan hoppat av. Så snabb är jag. Jag tänkte som så att mina vänner hinner jag träffa ändå så varför behöver andra veta vad jag har för mig? Sen insåg jag att i mitt liv med stor familj, eget företag och mycket jobb så är det stört omöjligt att hinna ha kontakt med alla. Så för att slippa ha dåligt samvete över att inte hinna träffa de jag vill träffa så blev FB ett bra redskap.

Numer så är det mest min företagssida på FB som jag använder och mitt Instagram som jag tycker är galet kul att arbeta med. Det som är viktigt för mig är att tänka igenom vad jag skriver och lägger ut. Det kan bli så otroligt fel om man formulerar sig galet. Alla använder sig givetvis av detta forum på olika vis och det här är enbart mina tankar, men jag skulle till exempel aldrig vilja lägga upp före/efterbilder på viktnedgång. Inte för att det är dåligt att lyckas med de mål man föresatt sig, all respekt för att den som gör den resan får kämpa hårt, utan för att jag har arbetat med människor så länge och ett par stycken med ätstörningar. Jag väljer alltid bilder och filmer som jag tycker är smickrande för personen i fråga, alla som finns med på min Instagram är människor jag har högsta respekt för och vill visa upp på ett positivt sätt. Så vill du hänga med mig? Om du inte följer mig så heter jag @lennartsdotterlindbom på Instagram och LindEducation - Anna Lennartsdotter Lindbom på FB.

Hoppas du får en fullkomligt fantastisk helg, det ska jag ha!

//Anna


 

Mitt värsta träningsminne

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Hahahaha, här fick jag en flashback och goda skratt. Att hitta mitt värsta träningsminne var en intressant walk down memory lane kan man säga. Det finns ju ett par olika som man skrattar åt så här i efterhand, men det var kanske inte lika roande just då :-)


1. Fan!! Och headsetet var på!

Det här är ett minne som jag vårdar ömt. Yoga. Ni vet så där härlig yoga som man längtat efter. Tända ljus, en välfylld sal, tonerna från Deva Premal spelas mjukt på stereon. Jag startar klassen, hälsar alla välkomna och påminner alla om att stänga av sina mobiler precis som jag gjort precis innan jag klev in genom dörrarna. Det är under de första solhälsningarna det händer. Det ringer. Min telefon ringer. Högt och intensivt och inte lyckas jag stänga av den på en gång heller och i ren frustration så svär jag rakt ut i headsetet. Jag använder inte headset på yoga längre...

2. Tur att jag inte tränar i string!

Det här minnet skrattar jag ofta åt. Det var så otroligt pinsamt, men ändå så kul så här i efterhand. Jag var med på en muskelklass, ett pass som jag sett fram emot hela veckan och som jag var stamgäst på. Det var en populär klass med mycket folk och en otroligt duktig instruktör som alltid peppade så att jag gjorde mitt yttersta. Jag som ser rätt dåligt och vid det här tillfället inte hade börjat använda linser än, såg till att stå långt fram för att se vad instruktören gjorde. En bit in i passet så är det dags för djupa knäböj av alla de slag. Jag är vid det här laget redan ordentligt svettig och byxorna kletar fast i skinnet. Det är då det händer. De spricker över röven, tvärs över, från skinka till skinka. Inte en vacker syn för mina medtränande som får fortsätta att göra det de gör medan jag så osynligt som möjligt smyger ut ur salen. Dessvärre är det sommar och jag har inget ombyte med mig vilket resulterade i en tunnelbanefärd med dessa brallor. Tur att jag inte hade stringtrosor.

3. Febertoppen som toppar allt!

Jag är en riktig lågtempare, min normala temp ligger på 36,2 grader och jag är superkänslig för att få en höjning. När jag så skulle hålla en lång yogaklass så var jag på ett alldeles lysande humör, jag älskar att leda yoga och mår alltid fantastiskt efteråt. Under just den här klassen så började allt sådär härligt som yoga kan vara, men under passets gång så började jag må dåligt. Jag bet ihop så länge jag kunde men under avslappningen så kände jag att det inte skulle gå längre så jag smög fram till en av mina deltagare och viskade;

-du måste ta avslappningen, jag mår inte så bra

-alltså, Anna jag kan verkligen inte! fick jag till svar.

-du måste, annars kräks jag här inne! viskade jag tillbaka.

Jag hann precis in på toaletten innan jag kaskadkräktes. Mådde som någonting katten släpat in och fick skjuts hem. Att tempen stegrats upp till 39,4 var förklaringen, och fort hade det gått.

 


 

Foto och certifiering

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Den här veckan har varit helt fantastisk! Solen har lyst över Stockholm och höstlöven har stoltserat i hela sin prakt. Uppmuntrande mail och inlägg på facebook har berikat och mina kunder har bjudit på massor av skratt och positiva upplevelser. Idag var jag med på en fotografering, fotograf Åke Westin har ett pågående projekt där han ska ta ett foto om dagen i 365 dagar. Det är ett häftigt projekt då det blir möten med nya människor varje dag, utan någon som helst vetskap om vad dessa personer har för bakgrund så fotar han för stunden och anpassar sig efter dagen. Jag är foto nummer 301, du kommer kunna se den på hans hemsida som jag länkade till lite högre upp så småningom. Där kan du också anmäla dig till att vara med i projektet, det finns några platser kvar :-)

Idag blev fick jag också min certifiering till Grit Series Coach. Sjukt kul eftersom jag inte kände mig helt hundra på filmen. Men, men, nu är jag klar!


Fantastiskt besked och inspirationsdag

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Helgen började på bästa tänkbara vis med ett meddelande från en klient som skulle opereras för Spinal Stenos under fredagen, men som fick veta att han inte behövde det längre. När han var på kliniken för några månader sedan så hade han väldigt ont och i princip ingen rörlighet alls. Efter att jag och Johanna pratat med honom kom vi överens om att gemensamt träna honom under sommaren så att han åtminstone skulle ha så goda förutsättningar som möjligt för att göra rehaben lite enklare. Resultatet blev helt fantastiskt! Över förväntan på alla plan, med 10 pt-timmar och egna övningar att göra har han under sommaren lyckats bli smärtfri (inga smärtlindrande tabletter på över 2 månader!) och har ökat sin funktionella rörlighet drastiskt. Redan nu den 1/9 får han börja arbeta halvtid igen, det är ju betydligt trevligare än att behöva rehabiliteras i upp till 6 månader :).

Peter gjorde ett verkligt fantastiskt arbete, en riktig krigare! Vi är mäkta imponerade och otroligt tacksamma att Seth Ronland och Andreas Öhgren hjälpt oss med redskapen att kunna hjälpa honom på bästa sätt. 3d-Funktion gör verkligen skillnad för varenda klient, extra mycket när klienten i fråga är engagerad och arbetar själv!

Här är Peters fantastiskt fina inlägg om sin upplevelse:


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har arbetat efter principen att rörelse föder rörelse, vi har arbetat 3-dimensionellt med både rotationer och sidoböjdningar, allt i ett medvetet syfte och som enda begränsning att det inte ska göra ont. Vi har arbetat med flossband och fasciabehandlingar tillsammans med rörlighetsövningar som fungerade för just honom. 3d-Funktion är lätt att ta till sig som klient eftersom man känner den positiva effekten redan medan man tränar.

 

Helgen fortsatte i samma tecken. På lördagen så hade Stocholms Stad/Idrottsförvaltningen sin årliga inspirationsdag på Eriksdalsbadet. Jag blev oerhört smickrad när jag blev inbjuden för att presentera en Core Awarenessklass i våras och när salen helt plötsligt var full av träningssugna och nyfikna människor kändes det helt fantastiskt!

Eftersom både jag och Fia är utbildade 3d-tränare så tar vi naturligtvis med oss 3d-tänket även på coreklasser, det ger fantastiskt bra träning och jag har träningsvärk i varenda millimeter av min bål idag :-)

Är du intresserad av att gå en utbildning i Core Awareness så maila mig på [email protected]


90-tal och svensk natur

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Svetten rann längs med tinningarna, kläderna klibbade mot kroppen och mjölksyran i låren var helt omisskännlig. Det stora leendet i mitt ansikte spred sig när stämningen sakta börjar trissades upp och de första takterna spelades. Ja, det var final. Den stora schlagerfinalen som var anledningen till att jag gick på de där fantastiska klasserna varje vecka tillsammans med alla andra som också fick ett lyckorus varje gång ett helt varv i koreografin satt som en smäck. Såna klasser är svårt att hitta numer, både aerobic och step up är utrotningshotade träningsformer tyvärr. Alla med mig som gick på dessa klasser under 90-talet vet vad jag menar, det var någonting alldeles speciellt, känslan helt obeskrivlig när man gick på ett riktigt kul pass. Idag höll jag i en stepklass för första gången på ett år, jag har inte några fasta klasser i step så det är riktigt kul att få riva av ett ordentligt svettpass till härlig musik! Naturligtvis så fick den avslutas med den klassiska schlagerfinalen, Markoolio och Linda Bengtzing fick driva gruppen genom de sista svettiga varven med Värsta Schlagern. Det är få ställen där den typen av musik fungerar så bra som på en final, tro´t eller ej, men då blir det till och med riktigt bra. :-) Efter en sjukt välbehövlig dusch så åkte vi hela familjen till skogen. Vi hittade galet mycket blåbär, så efter vår lilla fikastund i solen så fyllde vi våra burkar och fixade stans godaste blåbärspaj när vi kom hem. Ta tillfället i akt att plocka de rikedomar som vi tack vare allemansrätten och vår fina natur bara kan gå ut och hämta. Det är en fantastisk förmån och de svenska blåbären är sprängfyllda med vitaminer och antioxidanter. Njut!

   

Mamma/baby och Core Awareness

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Det är bara onsdag och redan har veckan visat sig från en riktig ljus sida och det är inte bara snön som gör det. Pt-dagen i måndags bjöd på en massa härliga möten med både nya och gamla klienter som vill starta det nya året på ett bra sätt. Mamma Fitness-passet igår besöktes av en blandad grupp av "gamla" mammor och en del nya. Några av våra gamla stammisar har avslutat mammaledigheten och gått tillbaka till arbetet vilket gör att den här gruppen alltid är föränderlig. Just gårdagen slog rekord då det dök upp 13 mammor och bebisar i vår fantastiska gruppträningssal. På våra Mamma Fitness-klasser blir man alltid erbjuden att kontrollera magen för att se i vilket skick den är i innan man deltar på klasserna. Det är för att vi vill försäkra oss om att vi kan ge den bästa hjälpen vi kan till var och en. Under dagen idag så fick jag in de allra sista anmälningarna till min och Fia Rolkes utbildning i Core Awareness. Den är nu fullbokad vilket är fantastiskt kul! Jag ser fram emot en riktigt givande dag med många nyfikna och intresserade människor som förhoppningsvis ställer en hel massa frågor som skapar diskussion. Samtliga mammor är testade för diastas och vi använder oss av pushups på ett sätt där vi fokuserar på att aktivera bäckenbotten och djupa magen, vi har noggrann kontroll av tekniken och samtalar med varje individ för att försäkra oss om att ingen har eller får ont.


Les Mills Superstar

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Ärligt talat så är det ju inte många träningsevent som jag går på längre. Jag har helt enkelt prioriterat annat även om jag till 110% älskar att träna, extra mycket när det är speciella omständigheter.

När jag nu fick veta att en före detta arbetskamrat skulle komma till Stockholm för att tävla i Bodypump och hon frågade om jag ville gå, då kunde jag naturligtvis inte säga nej. Jag vet att Sofie är en grym instruktör på alla vis och att ta chansen att både träffa henne och träna med henne gjorde valet lätt :-)

Sofie gjorde en lysande insats, hon fick riktigt bra feedback och deltagarna hade hon med sig. Tyvärr räckte det inte hela vägen fram, men konkurrensen var stenhård och hon gick inte vidare. Jag vet dock att jag kommer ha galen träningsvärk de närmaste dagarna....