LindEducation

Klicka här för att redigera underrubrik

Blogg

Lustfyllt före målstyrt

Publicerat den Comments kommentarer (3)

Varför tränar du egentligen? Har du ett specifikt mål eller tränar du på måfå? Många tror att man liksom måste ha ett tydligt utsatt mål vilket jag inte alls håller med om. Ibland så kan det vara fantastiskt att inte ha något mål alls.

När jag var yngre så hade jag alltid väldigt klart för mig vad jag ville uppnå. Jag hade scheman för både mat och träning som jag följde till punkt och pricka utan att någonsin göra avkall på det. Det passade mig då och jag nådde mina mål. Att det gick så bra berodde dock främst på att jag tyckte att det var väldigt roligt och att jag var bra på det. Just då var det att bygga muskelvolym och öka i styrka, väldigt traditionellt och väldigt enkelt och tydligt. Resultaten syns ju utanpå och framgången syns väldigt fort så det är tacksamma mål att ha, men efter några år av det här så tyckte jag att det blev tråkigt. Kanske för att jag fick tre barn på drygt tre år och inte hann lägga ner tiden på det som jag skulle behöva. Hur som helst så ändrades målsättningen, och de åren handlade det mest om att klara av graviditeterna och träna det som blev av som utfall i tvättstugan och lite träning med TRX hemma. Allt för att underhålla den grundstyrka jag faktiskt har. Löpning fick ta en allt större del av min tid då det är lättillgängligt, men jag har svårt att få rutin då det alltid kommer någonting emellan i livet. Nu börjar barnen bli större och den mängd utbildningar jag satsat på sista åren har nu minskat i antal så att jag kan komma igång igen, men just nu är det helt utan specifika mål och bara med inriktning att det ska vara lustfyllt. För glädjen är det som var grunden till att jag hittade in i träningen och glädjen är grunden till att all träning blir av för mig. Jag har verkligen varken tid eller lust att lägga ner energi på träning som är "bra" eller "effektiv" utan att vara kul. Jag vill njuta av att träna och njuta av att leva. Då kommer resultaten av sig själv. Det är lite som Astrid Lindgren sa: "Ge barnen kärlek och mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv". Samma gäller vid träning, låt den vara rolig och ännu roligare så kommer resultaten av sig själv.


Running again!

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Jag gillar inte att springa. Nej, jag menar det verkligen, jag gillar inte att springa. Grejen är att jag gör det ändå, i alla fall i perioder. Nu var det hemskt länge sedan för min hälsena har inte alls varit glad sedan jag gick Fotrally förra året. Det är i och för sig inte så konstigt, efter 16 timmars promenad får de flesta ont lite här och lite där, särskilt om man har ett problem sedan tidigare som man inte tagit hand om som man borde. Nu är min hälsena helt okej igen och då är det dags att få in löparrutiner igen. En ny pulsklocka från Suunto och en tydlig plan är det som kommer få mig att nå hela vägen till att springa regelbundet igen. När kan man btw kalla sig för löpare? Vad krävs för at det ska kännas ok liksom, jag har sprungit rätt mycket men aldrig kommit till det stadiet att jag känner att jag förtjänar den titeln.

Hur som helst så är jag en person som går all in vad det än gäller, att jag har fem barn säger ju ganska mycket om inte annat. När det kommer till löpningen så gillar jag inte att träna inför saker, jag gillar att bara göra det ändå. Därför blir det ibland som det blir med att jag tar i för mycket eller för länge på en gång. Den här gången har jag dock bestämt mig för att det inte ska bli för långa sträckor på en gång, mindre fokus på att springa i ett tempo länge och mer fokus på att springa intervaller och variera mig. Min största målsättning är att orka ligga på hög puls under längre tid, jag behöver inte öka tiden jag springer utan tänker just nu fokusera på att lyckas springa längre på samma tid och utöver detta arbeta på att komma till rätta med kroppens brister.

Utöver detta så har jag idag också lagt ut en hel del övningar för bålträning som inte innebär att du är liggande på rygg på golvet eller står i en statisk planka. De övningarna kan du se på Instagram där du hittar mig under @lennartsdotterlindbom och tittar du längre tillbaka så hittar du en mängd olika övningar, ofta med en enklare förklaring till hur jag tänker kring valet av övningar. De flesta av dem behöver jag själv för att just arbeta på min inåtrotation, dorsalflexion och trippelextension som behövs i just löpning. Det är också en av anledningarna till att jag börjat med yoga igen, att gå med min man och min dotter är helt magiskt!


  



Veckan efter Phoenix

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Att jag var trött första kvällen jag kom hem är en underdrift. Efter att min fantasiska familj mött upp mig på Arlanda och allt var uppackat och klart så landade vi i soffan framför teven för att ta ett glas vin. Då slog tröttheten över mig och jag vaknade abrupt till när jag hällde ut hela glaset över mig, soffan och Somay. Och ja, det var rödvin för er som undrar. Att somna var alltså minsta problemet på kvällen, men också det största vid 01.40 på morgonen. Att somna om då var fullkomligt omöjligt, somnade om gjorde jag först vid 04.30. Det kanske till och med var tur att ena barnet var hemma med feber så att jag fick stanna hemma och ha första klienten först vid 14.00. De två nästföljande kvällarna tog jag en melatoninshot vilket fungerade magiskt bra. Det är tur att jag kom ihåg att köpa det när vi var i Chicago för redan efter 15 minuter så sov jag som en stock efter att ha varit klarvaken.


Idag är det alltså drygt en vecka sedan vi lämnade labbet och en vecka sedan jag och Åsa påbörjade vår resa hem från Phoenix.Vi blev lite försenade från Chicago då det började snöa och de var tvungna att isa av vingarna och ett par timmar efter avgång så fick en man på planet ett anfall så de fick ropa efter läkare och sköterskor. Tack och lov gick det bra, eller vi behövde i alla fall inte mellanlanda så det var förhoppningsvis inte någonting väldigt allvarligt hoppas jag. Han fick lämna sin plats och återkom inte på hela resan hem. Vi lyckades sova, äta och kolla på film, en helt ok resa hem alltså. En fundering vi hade var bara varför våra efterrätter så så olika ut, tydligen så gillar inte lakto-ovo vegetarianer godsaker. :-)

       

Veckan började som sagt med sjukt barn, men då min man blev hemskickad från jobbet på grund av influensa så kunde jag börja jobba vid 14, en kort men väldigt rolig men lite konstig dag. Jag hämtade ett roligt paket från NPWR som hade skickat ett gäng kläder till mig för att prova. Träningskläder är alltid kul tycker jag och att testa nya märken är ju superkul! Vanligtvis är jag den trista typen som gärna köper svart för att det är enkelt, så att de här var gröna var extra kul. Har testat dem genom hela veckan och tränat ett par stycken pass i dem och mitt omdöme blir att de är väldigt sköna. Bred linning som jag gillar och plats för lite bredare höfter vilket jag behöver. Fram till 15/2 får man 10 % rabatt om man anger koden Anna10 när man handlar. Du kan kolla på deras kläder på https://www.mpwrsportswear.com/" target="_blank">mpwrsportswear.com om du vill passa på. 

      

Det har varit en del avbokningar på grund av sjukdom under veckan, influensan härjar friskt i Stockholm och många ligger hemma i hög feber, värk och hosta. Det gäller då att verkligen vila och ta sig tid för återhämtning så att man inte stressar fram träningen efteråt. Att det varit avbokningar betyder också att jag fått en del ledig tid utan klienter, det har i stället gjort att jag haft tid att träffa andra medlemmar. Som en kille jag träffade i onsdags, han kom fram till mig i receptionen och frågade om jag visste någon bra terapeut att gå till då han hade ont i ryggen och ishiaskänningar. Jag frågade om han hade tid att låta mig titta på honom och 10 minuter senare så kände han inte av det längre. Igår fick jag ett väldigt positivt sms av honom då han känner sig mycket bättre, det är då jag blir extra glad att jag hade lite ledig tid och att jag gillar att prata med männsikor. På onsdagen hade jag som vanligt min lunchyoga och vi slog nog alla rekord för den klassen med 20 deltagare. Så fantastiskt roligt! Jag trodde att de flesta som skulle komma var mina klienter, men så har det inte varit utan det har varit flest deltagare som jag inte känner och det är väldigt kul! Jag fick dessutom tid att träna PE One på Procedosmattan för Åsa, det var inte lika tufft den här gången som förra, kanske för att jag inte ätit en massa pommes frites precis innan passet.

      

Igår, fredag, så fick fick vi finfrämmande på klubben. Min gamla kollega Arvid var i stan och jag fick chansen att träna honom. Som jag saknar hans breda Pite-mål och hans glada skratt, det är svårt om inte till och med omöjligt att vara sur med honom i närheten och jag insåg att jag saknar att ha honom som kollega. Jag älskar driftiga människor med massor av energi! Hur som helst ville han ha ett slakta-benen-pass och det var bara att plocka fram hela arsenalen av grymma övningar. Sjukt kul! Något annat som är kul och absolut inte har med träning att göra är att Bonusfamiljen har börjat på tv igen. Igenkänningsfaktorn är sjukt hög och har du inte sett den så tycker jag att du ska ge den en chans. Fredrik Hallgren och alla andra gör en eminent insats och bjuder på en mängd roligheter. När han kommer och tränar med mig får han lämna rollen Martin hemma och plocka fram sin envisa sida, fast med humor då med såklart. Den här veckan har fått mig taggat till att möta 2018 och verkligen låta det bli mitt år. Jag behöver träningen i mitt liv och jag måste se till att jag tar mig tid att få den att bli av. Därför beställde jag också en ny träningsklocka, efter att ha kikat runt lite så köper jag finskt, Suunto spartan trainer wrist hr fick det bli och jag längtar som tusan tills den kommer!

         

Det blev återigen ett sjukt långt inlägg, men det är så mycket jag vill berätta och skriva om så det är svårt att välja. Jag ser fram emot en ledig söndag med min familj och hoppas på en härlig vecka med en massa utmaningar för både mig och alla andra! Tack och hej från mig och ett snöigt roslagen.




Söndagsfeeling

Publicerat den Comments kommentarer (2)

Jag älskar söndagar! Känslan av att ha handlat hem all mat för hela veckan, tvättat och städat innan jag kan däcka i soffan framför tv:n och familjemysa är helt oslagbar. En pedant själ med jordens största kontrollbehov som jag är måste ha ordning, reda och väldigt rent runt omkring mig för att må riktigt bra. Nytvättade kläder får min hjärna att kvittra och att gå barfota på nyskurade golv utan att någonting fastnar under mina fötter får hela min själ att le stort. Det här är typ omöjligt att ha när man har många barn och därför är söndagarna min dag att fixa allt jag behöver för att fungera under veckan.Så här är jag nu, på rena golv och med dammfria möbler vikandes nytvättade kläder och luktar på varenda plagg innan de hamnar i sin vikhög. Är det någon mer som gör så? Jag kan verkligen inte låta bli att nosa på varenda tygtrasa. :D Jag nosar visserligen på barnen också varje gång de duschat eller badat, så söndagar är deras stora skrubbardag också.

Nu är det ju inte bara hemmet som behöver vara välorganiserat och cleant, det gäller mitt arbete också så kalendern är typ det viktigaste föremålet jag äger. Att skriva in bokningar i mobilen fungerar inte för mig då har jag inte full översikt och det är maniskt viktigt för mig att ha koll på mina bokningar.  

Under helgen har jag lagt ut lediga tider på Instagram så att jag nu på söndagen kan boka in de nya bokningarna i kalendern. Mitt ordningssinne gör också att jag inte gillar luckor i mitt schema, så jag fyller dem helst på en gång och gärna långt fram i tiden och har därför ett grundläggande schema ett halvår i förväg. Där finns alltid några lediga luckor i veckan så att jag kan boka in klienter som inte tränar regelbundet med fasta tider hos mig. Det här kan ju verka lätt neurotiskt och tvångsmässigt och so be it, men jag är djupt tacksam att jag har en man som låter mig hållas utan att bryta ihop.

Kolla gärna tider på Instagram @lennartsdotterlindbom om du vill ha uppsikt över öppningar i mitt schema!


Andetag och snöänglar

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Det arbete som jag älskar innebär ett engagemang i andra människor vilket också är anledningen till att jag valt att arbeta det antal jag gör, för då kan jag leverera absolut mest av mig själv och vara på topp. Det har alltid varit viktigt för mig att inte arbeta mer än att jag klarar av att vara mitt bästa jag, både på arbetet och som mamma. Det har tagit några år, men nu känner jag att jag är i balans när det gäller mängden klienter och tiden jag hinner avsätta med familj och för mig själv. Kanske det bara är att jag blivit äldre och klokare, jag har ju alltid varit lite av en arbetsmyra och tycker om att prestera på topp, men jag har äntligen förstått att tiden aldrig kommer tillbaka och att det är på mitt ansvar att välja vad tiden ska gå till.

 

Alla dessa år av arbete och föräldraskap har också lärt mig att åtehämtning är av allra största vikt. Tid att inte göra någonting alls, att bara ligga på soffan eller ta en promenad helt planlöst är ovärderlig. Landstället har blivit ett paradis och ett vattenhål, här njuter jag av den klara luften och tystnaden utan en massa människor och bilar i närheten. Nu när snön har fallit över vår fantastiska trädgård så är förutsättningarna som allra bäst för att bara andas och fånga nuet, slänga sig ner i snön och göra en snöängel och åka pulka tills tårna är som isbitar och avsluta med en bastu när mörkret har lagt sig. 


Serviceminded

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Mitt första arbete hade jag när jag var 12-13 år. Min pappa arbetade då på en fabrik i småland och hans chef tyckte det var bra om vi unga fick lära oss att hantera pengar. Jag fick ett eget bankomatkort och ganska fort lärde jag mig pengars värde.

Det var inte många kronor vi fick, men å andra sidan var det inte ett tungt arbete heller. Vi fick sortera metallpinnar, sopa golv och måla fönsterbrädor. Det var skitigt och högljutt men någonting av det bästa jag gjort på mina lov under min uppväxt. Jag lärde mig inte bara att hantera mina egna pengar, jag fick också en förståelse för hur arbetslivet är med ansvar och att respektera arbetskamrater och chefer. Någon sommar satt jag på kontoret, men det var inte ens i närheten lika kul som på fabriksgolvet. Kanske för att jag redan då tyckte om att arbeta med kroppen. Under hela mitt arbetsverksamma liv så har jag bara varit arbetssökande i 3 månader, med en fackligt aktiv pappa och en mamma som hyllat arbete högt så är det svårt att inte växa upp och tycka det är viktigt att bidra till samhället.

På nästan alla mina arbeten så har service varit av stor vikt, ja alla faktiskt. På Försäkringskassan som vaktmästare, NK damskor som säljare, Galne Gunnar som kassabiträde/dekoratör och Radiumhemmets allmänna arkiv så var service alltid ett ledord. Minst lika viktigt var det att samarbeta med andra och underlätta varandras arbete. Det första som slog mig när jag började arbeta i friskvårdsbranschen var hur konkurrerande det var. Många gläds inte åt andras framgångar utan ser det mer som ett eget misslyckande och att arbeta som PT innebär oftast att arbete ensam. Så behöver det inte vara, att hjälpa varandra att bli bättre, få fler deltagare på klasser eller få fler klienter är ju alltid en win-win, för både medlemmar och personal. Det andra som slog mig var att man alltid är offentlig. Oavsett om du är på Ica eller på tunnelbanan så kommer du möta på människor som tränar där du arbetar, och för mig är det självklart att hälsa och småprata även utanför gymet. Jag är mitt arbete liksom och jag behöver alltid bete mig så att jag kan stå för det.

För mig personligen så är det viktigt också att ge det där lilla extra, om någon behöver hjälp med någonting i gymmet så vill jag gärna hjälpa om jag har tid. Även om de inte bokat mig som PT. Om någon kan bli hjälpt av ett tips eller två eller om någon kan känna sig sedd för att jag säger hej och frågar hur de mår även jag bättre. Om jag går förbi skräp på golvet så plockar jag upp det och om grejer ligger på fel plats så flyttar jag det till rätt ställe. Det är ju min arbetsplats och jag vill trivas där.

Det här är serviceminded för mig, vad betyder det för dig?


Vill du hänga med mig?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Från början var det bara en kul grej. Jag var mammaledig och när barnen som så blev det lite av min underhållning och jag fick lite bättre koll på mina vänners liv. Nu när barnen är lite större och jag träffar människor hela dagarna så har det hela i stället fått riktas mot att ha koll på vad som händer i träningsbranschen.

Jag pratar givetvis om sociala medier, framförallt Facebook och Instagram, som man kan använda som redskap i arbete eller privat för att ha kontakt med anhöriga i andra avlägsna delar av världen. Jag var motständare i det längsta, när jag hoppade på tåget så hade en del av mina vänner redan hoppat av. Så snabb är jag. Jag tänkte som så att mina vänner hinner jag träffa ändå så varför behöver andra veta vad jag har för mig? Sen insåg jag att i mitt liv med stor familj, eget företag och mycket jobb så är det stört omöjligt att hinna ha kontakt med alla. Så för att slippa ha dåligt samvete över att inte hinna träffa de jag vill träffa så blev FB ett bra redskap.

Numer så är det mest min företagssida på FB som jag använder och mitt Instagram som jag tycker är galet kul att arbeta med. Det som är viktigt för mig är att tänka igenom vad jag skriver och lägger ut. Det kan bli så otroligt fel om man formulerar sig galet. Alla använder sig givetvis av detta forum på olika vis och det här är enbart mina tankar, men jag skulle till exempel aldrig vilja lägga upp före/efterbilder på viktnedgång. Inte för att det är dåligt att lyckas med de mål man föresatt sig, all respekt för att den som gör den resan får kämpa hårt, utan för att jag har arbetat med människor så länge och ett par stycken med ätstörningar. Jag väljer alltid bilder och filmer som jag tycker är smickrande för personen i fråga, alla som finns med på min Instagram är människor jag har högsta respekt för och vill visa upp på ett positivt sätt. Så vill du hänga med mig? Om du inte följer mig så heter jag @lennartsdotterlindbom på Instagram och LindEducation - Anna Lennartsdotter Lindbom på FB.

Hoppas du får en fullkomligt fantastisk helg, det ska jag ha!

//Anna


 

Utnyttja varandra

Publicerat den Comments kommentarer (0)

I livet i största allmänhet så drar vi nytta av varandra, det ingår liksom i vår natur och är helt i sin ordning. Att inspireras och använda mig av andras kunskap för att själv bli bättre och utvecklas är en given del för mig och har varit det under hela mitt yrkesverksamma liv.

Det började redan när jag som gruppträningsinstruktör analyserade andra instruktörer, hur de använde sig av sin pedagogik för att lära ut koreografier och hur de valde musik, steg och övningar för att skapa magi på sina klasser.

Jag använde mig av mina vänner och deras kunskap och åsikter för att bli en bättre tränare liksom de använde sig av mig för detsamma. När jag skulle bygga upp min hemsida så kikade jag på andra för att se vad jag ville ha och vad jag inte ville ha och när jag grundade LindEducation så utnyttjade jag en av mina vänner för att hon var den som hade det som jag kände behövdes för att komplettera mig utan att göra avkall på min vision.

Allt detta har varit ett givande och ett tagande, för mig är det självklart att man får utnyttja varandra så länge det är på lika villkor. Att ta del av vänners kontakter, yrken, kunskap, erfarenheter är alldeles själklart, men lika självklart är det att mina vänner får utnyttja detsamma av mig. Det är vad vänskap handlar om, ge och ta.

Sedan finns det de där människorna som står sig själv absolut närmast, som är i ens närhet för att gynna sig själv och sin karriär utan en enda tanke på att ge någonting tillbaka. De här personerna når ofta ganska långt innan du inser att de inte är äkta, speciellt om du själv är en person som är öppen och tror människor om gott. De är experter på att utnyttja dina svagheter till sin egen fördel och tar aldrig ansvar för sina egna handlingar.

Det här gör mig ledsen, för när de börjat klättra på karriärsstegen i jakten på berömmelse och stora pengar så hinner de trampa ner så många andra människor på vägen.

Personligen så tror jag på att lyfta andra människor, speciellt personer som inte tar för sig själva men som jag tycker är värda att nå långt. Jag lyfter bara människor som jag på riktigt tycker är bra och skulle aldrig göra det bara för att ligga bra till eller för att få någonting tillbaka, utan enbart för att jag tycker de förtjänar det. Livet är för kort för att enbart tänka karriär och pengar, livet är absolut värt ingenting om du inte lever det under tiden och hittar det som på riktigt är värt någonting, som familj och vänner.

Men jag tror på mänskligheten ändå, psykopater finns där ute och det är rätt många av dem. Lär dig se vilka de är och håll dig nära de som är äkta, de som verkligen betyder någonting och som tycker om att vara i din närhet för att du är du inte för att du kan ge dem en skjuts i karriären.

//Anna

Back on track

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Så äntligen fungerar det igen. Jag har under lång tid haft problem med min blogg och hemsida och nu äntligen så kan jag logga in och skriva igen. Så glad är jag!

Höstruschen är i full gång och min vana trogen så planerar jag redan nu in vårterminens aktiviteter. Klienter och föreläsningar ska bokas in, liksom eventuella utbildningar jag vill kasta mig över. Den här terminen har jag valt att ta det lugnt med bara en utbildning i december. Då ska den grymma Jenny Ahlin få oss att bli helgrymma på gruppträning med Procedos P9, jag ser med spänning fram emot två magiska dagar tillsammans med tränare som liksom jag gillar det här med att träna med mattan som redskap.


Jenny är en helt fantastisk instruktör med en lika fantastisk personlighet, så det ska bli riktigt kul att låta henne guida oss.

Någonting annat som är vansinnigt roligt är att jag är nominerad till Guldhjärtat i kategorin Årets Pt. Igen! För tredje året i rad så har mina fina klienter/kollegor/vänner tagit sig tiden att skriva ner en motivering för att jag ska kunna bli nominerad. Då blir varenda timme, varenda samtal, varenda utbildning och varenda sömnlös natt värd det. Det är nog det vackraste beröm jag kan få <3

Vill du lägga din röst på mig så får du gärna göra det här. Varje röst räknas och varenda en som är nominerad skulle vara lycklig att få en, så passa på att rösta på samtliga av dina favoriter!

Nu ska det bli ordning på bloggen igen, vad vill du läsa om? Tipsa mig gärna!

Vad vill du mer ha?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Vi bor i en hyreslägenhet som är rätt skruttig, den är rätt charmig och inte särskilt dyr vilket enbart beror på att han som äger huset inte tycker att vi behöver upprustning eller underhåll. Vi får plats här allihop och även om vi ofta tycker att vi krockar med varandra så har vi faktiskt möjlighet att planera om ifall vi skulle vilja. Vi skulle naturligtvis vilja bo lite större, vem gillar inte utrymme liksom, men det är egentligen ett lyxproblem då vi faktiskt har ett rätt ok tak över huvudet redan.

Jobbmässigt så trivs jag superbra, jag arbetar de tider jag vill och har nära mellan skola, förskola, hem och arbete. Tidseffektivt de luxe! Såklart att jag ibland kan tänka att det vore himla kul att tjäna mycket mer pengar, men även det är ett lyxproblem då vi faktiskt har två mer än väl godkända inkomster och inte har ett endaste lån någonstans.

När det gäller min träning och hur jag känner mig i kroppen så har jag egentligen all möjligheter i världen, att jag inte tränar så mycket som jag skulle önska handlar återigen bara om ett lyxproblem då jag prioriterar att hänga med familjen och utbilda mig. Att min axel bråkar med mig är inte så kul, men faktiskt inte mer än en rätt världsligt problem. Den gör bara ont i vissa lägen och helt ärligt så överlever jag mer än väl utan att göra de övningar som smärtar.

Mina vänner finns där när jag behöver och jag ställer upp när jag kan. Tid att fika och eller prata är det rätt dåligt med, men å andra sidan så finns ju facebook och andra sociala medier. För den delen så ser livet liksom ut så för de allra flesta av oss så vi kan liksom vara helt ok med att vi inte ses så länge vi bryr oss om varandra.

För att sammanfatta det hela så är jag jäkligt nöjd med det jag har och alla typer av förändringar som kan göra saker snäppet bättre kommer troligen inte att göra mig lyckligare. Men vill man göra förändringar i sitt liv så finns det fyra enkla saker att tänka på:

1. Vad vill du? -ta reda på vad som är det mål så det inte blir diffust.

2. Varför i morgon? - sätt igång, den rätta stunden finns inte.

3. Gör någonting bra för någon annan! - jag säger bara: Karma!

4. Berätta vad du vill! - om ingen vet, kan ingen hjälpa

Vad krävs för att du ska vara nöjd?