LindEducation

Klicka här för att redigera underrubrik

Blogg

Personlig utveckling

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Under alla mina år som personlig tränare så har jag alltid strävat mot utveckling. Att stå stilla och stampa på samma plats är ingenting för mig. En av mina kollegor sa härom dagen: Det finns egentligen bara två vägar att gå - att bli bättre eller att bli sämre. Och jag håller fullkomligt med, det finns egentligen inte något mellanting. För mig just nu så innebär det här att jag har ett par utbildningar inbokade under året, men också att jag har workshops och föreläsningar inplanerade att hålla i själv vilket är minst lika givande som att gå utbidningar själv. 

Det närmast inplanerade är en workshop för skridskoidrotter som jag och min kollega Stefan ska hålla i maj. Fokus kommer att ligga på hur vi förebygger skador och samtidigt optimerar en atlet på is, det gäller hockeyspelare lika mycket som konståkare som lägger många timmar på träning på is. Då gäller det att göra smarta grejer vid sidan av isen för att fortsätta utvecklas utan skador. Är du nyfiken på när var och hur? 


"3D Workshop - inriktning fysträning för hockey och konståkning med Anna Lennartsdotter Lindbom och Stefan Ek

När: 13 maj, 10.00-14.00

Var: MB-hallen

Kostnad: 399:-

Anmälan och info: [email protected] 

Den här workshopen riktar sig till dig som utövare, förälder eller tränare som vill få ökad förståelse för kroppens funktion och behov. Teori varvas med praktik för att ni ska få med er så mycket kunskap som möjligt med er därifrån.

Fysträning som är anpassad för idrotter på is är oerhört viktig för att få en lång karriär och hålla sig skadefri under tiden.

Mycket tid på skridsko innebär stress för kroppen och vi behöver anpassa fysträningen för att optimera resultaten och samtidigt motverka det ensidiga slitage som kan leda till skador.

@lennartsdotterlindbom personlig tränare med bland annat shl-spelare som klienter och aktiva barn inom konståkning och @coachek personlig tränare och fystränare för MB och Hammarby Hockey. Båda med 3D träning som specialitet och med ett stort engagemang för skadefri träning."




Jazzyoga - en outstanding upplevelse

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Veckans hittills coolaste event gick igår av stapeln på Dieselfabriken i Sickla. Eftersom jag gillar utmaningar och gärna sätter mig själv på prov så svarade jag ja innan jag hann tänka när jag fick förfrågan om att vara med på detta.

 

Jazzyoga - jag hade aldrig hört talas om någonting liknande innan detta. Tanken var alltså att jag skulle leda en yogaklass till levande musik som improviseras efter det jag instruerar. Exakt hur det skulle bli hade jag ingen aning om, jag är ju själv en improvisatör så jag tänkte inte så mycket på det alls förrän det var dags igår. Jag hade med mig ett antal gäster som skulle vara med att yoga, publiken fick välja om de ville delta eller sitta och lyssna. När jag och Helena kom fram så gick vi in i Dieselverkstans stora scen och mötte Jonas Knutsson och resten av ensemblen. Högt tak, en bildskärm med bild och ljusspel, orientaliska mattor och musikaliska toner mötte oss. Wow-känslan var påtaglig och jag fick gåshud. När alla gäster hade kommit så fick vi lägga ut våra yogamattor och mina nerver började göra sig påminda. Jag gillar känslan av pirr i magen, då brukar det bli bäst. Jag fick korta instruktioner om hur upplägget var och började göra mig mentalt och fysiskt redo.


Publiken började släppas in och golvet fylldes snabbt på med yogamattor i olika kulörer. Ett lätt sorl fyllde scenen och försvann när Jonas hälsade alla välkomna. Headsetet sattes på och musiken började spela. Fantastiska toner fyllde salen med våra andetag som ackompanjemang. Bild och ljus spred en härlig känsla och rök smög längs med golvet. En liten nick med musikerna och jag började klassen, jag tappade stundvis känslan för både tid och rum och gick helt upp i yogans fantastiska värld. En yoga som blev levande på ett helt nytt sätt när musiken följde varje rörelse vi gjorde. Fullkomligt magiskt!

Yogan avslutades liggande till mjuka toner guidad av mig. Total avkoppling och en fullkomligt fantastisk wow-känsla med mersmak spred sig i kroppen. Jag är ytterst tacksam för att ha fått vara en del av det här, det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga. Med extra gåshud.


Fotrally 2016

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Ja, så var det över. Tävlingen som tagit upp min tankeverksamhet under tidiga sommaren och som jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Det är med sorg som jag lämnar den förväntan bakom mig och med glädje jag har erfarenheten bakom mig och jag ligger just nu i soffan i valet och kvalet om att anmäla mig igen. I skrivande stund har vi 4 deltagare kvar, klockan är 11.36 lördagen den 2 juli och de har gått sedan 21.00 och de fortsätter gå. Det är PerOla Axelsson, Björn Ohlsson, Robert Jonsson och Fredrik Holst som nu är i området mellan Eskilstuna och Västerås som de ska komma till vid 13.30.

Vi var ett glatt gäng som möttes vid Sjöhistoriska muséet i torsdags kväll. Solen sken och det var en fantastiskt stämning, bajamajorna fick invigas då ingen vill börja loppet med att vara kissnödig, de sista förberedelserna med smörjning och omplåstring av fötter ordnades, väskor tittades igenom så att supporterväskan hade det den skulle och att den egna väskan inte innehöll mer än den behövde. Nummer 109 nålades fast på min väska och sedan var det dags.

Ninni, Cecilia, Johanna, jag, Maria och Kerstin samlades innan start. Vi saknade Fredrik som skulle varit med, men han får ladda för nästa år i stället!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Starten vid Sjöhistoriska muséet på Gärdet, ett uppsluppet gäng som inte hade en aning om vad som komma skulle eller hur långt de skulle kunna gå! Sedan var det bara att börja gå, det känns som vilken promenad som helst, bara lite gladare och med lite nervositet i kroppen. Det var också nu som jag tänkte en sista tanke på om ajag hade förberett mig ordentligt. Utan en enda aning om när min resa skulle ta slut, utan vetskap om när det skulle börja göra ont och utan att förstå hur många steg det skulle bli. Here we go, liksom, ingen återvändo.


Att gå över Västerbron var magiskt. Det är så otroligt vackert! Att passera den med 140 personer som alla var pigga och förväntansfulla var häftigt. Bilar som tutade och peppade tillsammans med någon enstaka arg förare som blev irriterad när vi korsade deras väg färgade hela promenaden.

Med oss hade vi tre bajamajor på ett släp som följde oss hela resan. 24 minuter per dygn har du rätt att använda, men de kan vara bra att spara för att vila, ta hand om fötterna eller avgöra din placering. Kissa i buskarna rekommenderas! Jag invigde dem någonstans vid Norsborg, Johanna var sjukt snabb och var klar på 36 sekunder, det måste vara någon typ av rekord. Jag tog betydligt längre tid på mig även om jag också är rätt rask. Det kändes jättekonstigt att gå genom Hägersten, vi passerade Aspudden, Örnsberg, Axelsberg och Mälarhöjden och någonstans där så började det regna. Det var bara lite regn, mer som fukt i luften, men vi drog på regnskydd ändå för mardrömmen skulle ju vara ett skyfall som gör oss dyngsura redan första timmarna. Runt 4 timmar in i matchen är vi i krokarna runt Skärholmen. Det känns fortfarande bra, lite stelt kring höfterna men det flyttar sig senare till vaderna och fötterna för att sedan vandra tillbaka mot höfter, rumpa, ljumskar och knän. Jag hade förväntat mig en del smärta, men inte så mycket stelhet som jag upplevde. Bara det att jag inte kunde lyfta knäna efter en längre tid var helskumt. Att det inte heller kändes som att vi gått långt alls när vi kom till Vårby var bara knäppt. Morgonen börjar gry över Botkyrka när vi passerade nära Sturehovs slott och alla de vackra områdena. Det här var den vackraste perioden av min promenad.

Gryning över Södertälje, helt fantasiskt! Vi har haft vårt första depotstopp fått ny mat i magen och en del har bytt skor och strumpor. Med morgonluften kommer ny energi och vetskap om att vi klarat natten. Jag är här trött i huvudet men kroppen känns ok.


Några timmar till Nykvarn, tror vi har gått ungefär 10 timmar och det gör riktigt ont vissa stunder. Fötterna är ordentligt varma och svullna. Leendena till trots så har jag problem att böja knäna. Jag undviker att titta bakåt då det tar för mycket energi. Blicken går ner i asfalten hela tiden, en fot framför den andra med fullt fokus är det som gäller just vid den här tidpunkten. Jag har insett att jag är lite av en ensamvarg när det kommer till utmaningar. Jag vill fokusera inåt och bara jag min egna tid och föra min egna kamp. Inte så sympatisk med andra med andra ord. 


Efter målgång i Nykvarn! Den psykiska utmaning det krävde att fortsätta gå 10 minuter extra när vi var tvungna att ta en omväg på grund av vägarbeten var olidlig. Först när jag slutade gå insåg jag hur trött jag var i benen och exakt hur ont det gjorde. Att lyfta väskan var en plåga! 

Fantastiska Eleonor kom och hämtade oss och att ta sig in i bilen tog en stund. Att ta sig ur den ska vi inte tala om, inte heller det faktum att Eleonor fick knuffa mig uppför trapporna då jag inte kunde lyfta benen.

Jag kände mig ju inte helfräsch när jag kom hem och tänkte att en dusch vore trevligt att ta. Jag lyckades få av mig kläderna och hämta ett par rena trosor att ta på efteråt, men då jag tappade dem på golvet så gav jag upp den tanken. Det gjorde för ont att böja sig ner och ta upp dem igen så jag gick och lade mig i stället.


Efter ett par timmars sömn gick jag upp för att gå på toa, då blev jag skakig och illamående så jag satte mig på golvet för att få kroppen att samla ihop sig igen. Att det tog typ en kvart att lista upp hur jag skulle komma upp igen var bara skrattretande så jag sov några timmar till.


Det blev några steg under mina 12 timmar och 10 minuter. Av fredagens tid får man räkna av en del då jag faktiskt inte började gå förrän 21.00. Men det blev 6,2 mil i alla fall vilket är en hel del.


Igår kväll fick jag hjälp av Sookie innan hon gick på kalas. Hon smörjde mina stackars fötter som var rödflammiga av värmeutslag och Harley hämtade en nedkyld vetepåse att lägga dem på. Jag hade lätt feber och somnade ovaggad.

En enda blåsa fick jag, så nu vet jag var min känsliga del är och kan fixa till det om jag ska gå igen. Annars kan jag ju alltid ställa upp som funktionär!

Det blev i alla fall en medalj, den stoltaste jag har!

Efter 12 timmar blir det brons, efter 24 silver och efter 48 guld. Vad säger ni? Ska jag sikta på silver nästa år?


 


 

 

Tre dagar lycka - och lite sorg

Publicerat den Comments kommentarer (0)

De senaste två dagarna har varit himmelriket. Jag älskar att gå modulerna i 3D Funktion för varenda gång så förstår jag mer och mer vad jag håller på med och jag fattar varför jag vill det så mycket. För varje gång vi ses så blir också sammanhållningen starkare och starkare. Vi känner varandra bättre och det är enkelt att känna sig som en del i gruppen. De analyser vi gjorde nu är milsvid från vad vi höll på med i modul 1. Jag tror alla känner samma sak, att vi växer som människor och som tränare! Den här modulen hanterade SI-leden, skulderblad och axelleden, men som allt annat vi gör så landar vi ofta i höft och i fot till slut i alla fall. Att få muskulaturen djupt i sätet, SI-led och ljumskar vävnadsbehandlade blir rätt intimt och det är skönt att vi är så pass bekväma med varandra nu. Maria gjorde sitt allra bästa för att hitta rätt på alla skelett- och muskeldelar på min röv. Nästa utbildning går av stabeln i mars, då är det dags att arbeta på bindväven och gotta in sig i den lite djupare. Det kommer bli otroligt användbart och jag är övertygad om att mina klienter är glada att få ta del av den kunskapen också.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För att knyta samman säcken så blev dagens första event en 3D-klass på jobbet. Eftersom det är Johannas sista dag på jobbet innan hon slutar och flyttar ifrån oss så blev det extra kul och väldigt känslosamt. Hon är min lyckofigur och jag kommer sakna henne ofantligt! Tur att det finns Facebook och Skype! Extra kul på det här passet var att jag äntligen fick träffa en Twitterkompis som jag efter år av Twittrande tycker att jag känner redan :-) Följ henne gärna, namnet där är @MrsLidberg och hon är dökul! Att köra en fantastiskt ösig aerobic med Elin efter det kändes frigörande och välgörande. Alla skrattade och energinivån var på topp i salen, vad gör det om man går åt fel håll så länge man skrattar?

Johanna hängde såklart med, hon är så himla grym, och när det var dags för gruppbilden föll hennes tårar och jag ville bara hålla om henne.

Det kommer bli tomt utan vår stjärna, men hon finns bara en liten bit bort och hon kommer tillbaka hem igen och då släpper jag henne aldrig!

Nästa vecka är det dags för terminsstart igen, så då gäller schemat som vanligt. Jag tycker det ska bli skönt att hitta in i rutin igen. Jag gillar att veta hur mina veckor ser ut.


 

Glada tillrop, positiv feedback och 3D

Publicerat den Comments kommentarer (0)

I fredags var jag inbjuden till Eriksdalsbadet för att hålla en utbildning i Core för instruktörer och anställda på Stockholms stads simhallar. Jag visste inte riktigt vilket gäng som skulle stå framför mig och vilken kunskapsnivå de skulle ligga på så det var med nyfikenhet och förväntan jag åkte dit. Planen att vara där i god tid gick i kras rätt fort då det var vagnfel på tunnelbanan som fick stanna vid Zinkensdamm. Det var väldigt skönt med en uppfriskande promenad på morgonkvisten och jag lyckades komma på plats tio minuter innan utsatt tid ändå. Efter mycket praktiskt träning och diskussioner under dagen så avslutade jag med ett pass för alla, ett pass som får engagera bålen på en mängd olika vis utan att göra en enda "traditionell" övning som brukar finnas på en core-klass. Responsen var fantastisk! Liksom min egen träningsvärk dagen efter :-)

Sen på söndagen fick jag den stora glädjen att vikariera för en kollega på Functional Moves, men eftersom jag inte instruerar just det så körde jag i stället ett 3D-pass med ett stort gäng glada medlemmar. Så mycket positiva ord! Jag gick därifrån med ett riktigt stort leende och med vetskapen om att min stackars kropp skulle få lida ännu mer några dagar framöver. Att få så positiv feedback får mig att känna att jag är på helt rätt väg, att jag har valt en inriktning för att utvecklas som PT och människa som är som gjord för mig. Det visade sig extra tydligt då en klient gav mig det stora förtroendet att ha ett PT-pass med hans son och vänner från Tumba Hockey Team -07. Vi har tränat 3D i snart ett år och han vet att det här kommer att hjälpa dessa fantastiska ungar, man kan leka fram träning utan tunga vikter och med rätt övningar så kommer de att få bra kroppskännedom och rätt förutsättningar för att hålla sig skadefria. Det är en ålder då de växer fort och de blir ju lätt lite Bambi på hal is så att säga. Jag är sjukt stolt över att få det här förtroendet och jag är mäkta imponerad både av barnen och av tränare/föräldrar som vågar tänka outside the box och lyssna på vad jag har att förmedla.

De kan hockey, jag kan träning. En grymt bra kombo.


 

Nominerad!

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Guldhjärtat är stort och häftigt, någonting jag aldrig ens har tänkt tanken på att stå nominerad till. Så känslan när jag vaknade i morse och fick reda på att jag var nominerad till Guldhjärtat i kategorin Årets PT var helt magisk och obeskrivlig. Jag såg först att våran fantastiska Lena Bernström var nominerad till Årets gruppträningsinstruktör och blev superglad! Jag har själv nominerat henne då jag tycker att hon är en stjärna av världsklass och en fantastisk människa, det är helt rätt person i rätt klass. Så, med det i tanken så gick jag in och röstade på henne och nyfiken som jag är så kikade jag givetvis på alla andra nominerade också i alla övriga kategorier. När Årets PT dök upp så var jag inte så förvånad över de namn som stod där, tills jag såg mitt eget vill säga. Overkligt minst sagt. De övriga tränarna som jag känner till är sjukt duktiga och att stå med i det startfältet är ta mig tusan inte illa! När jag sedan kom till kategorin Årets Gym/Klubb så står min egen och alldeles fantastiska träningsanläggning med! Hur galet är inte det? Vår härliga och personliga klubb ute i stockholms förort har inte mindre än tre nomineringar i år!

Så in och rösta här! Be dina vänner rösta, och deras släktingar och vänner!

Flex Sportsclub i Hägersten är amazing, så enkelt är det!

Och stort tack till er som är skyldiga till min nominering, ni har gjort mig så himla glad så ni anar inte!


 

Be Wise

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Årets PT-konvent har gått av stapeln, dag 2 är i full gång men jag och Fia valde att åka hem redan igår kväll.

Det har varit superkul att hänga så mycket med Fia, vi träffas typ varje dag på jobbet, men att hinna prata på riktigt blir oftast svårt och nu fick vi en massa timmar i bil som gjorde att vi hann prata massor. Vi övernattade utanför Värnamo hos fantastiska Karin och hennes familj, vi är jätteglada att vi fick stanna där och bli så härligt omhändertagna efter många timmar i bil!

BE WISE

Konventet Be Wise hölls i Concepts lokaler i Jönköping och i ishallen intill (HV71) hölls vårt första pass med Seth Ronland, "Seth´s sätt för löpare" som var en typ av cirkelpass där vi använde oss av TRX Rip, ViPR, CoreTex och egen kroppsvikt. Ett bra pass med mycket bra förklaringar av tanken bakom övningarna så att man inte bara gör utan att förstå.Efter det så gick jag på en helgrym föreläsning med Kristina Andersson som levererade "Kost - bakteriernas roll".Helt fascinerande föreläsning, hon har en karisma och en glöd med en stor dos humor som gör att det är kul att lyssna på henne. Känslan efteråt var: Ahaaa! Jasså?Är det så det funkar? Varmt rekommenderat!Sedan var det dags att möta Seth igen med "Löpintervaller". Här fick jag jättemycket matnyttigt för mig som ska förbättra min löpning betydligt närmsta året. Sjukt jobbigt, redan efter uppvärmningen var jag helt slut. Tur att Sofie är en fantastisk löpare så hon fick springa intervallerna på löpbandet. Stort tack för det!

Sen blev det lunch innan vi satte oss på Seth´s föreläsning om Biggest Winner. Vikten av positiv feedback och hur negativa ord påverkar oss var otroligt intressant. Även upplägget för hur han tänker kring personer som vill förändra sin kroppssammansättning var intressant, hur man tar hänsyn till varje enskild individs behov. Jenny Ahlin gjorde mig inte heller besviken, hennes klass "ViPR Workout" var sjukt kul! Jag svettades som en gris och fick med mig massor av inspiration kring hur jag kan arbeta mer varierat med ViPR. Alla verkade ha samma uppfattning om passet, varenda en var svettig och trött efteråt. Dagen avslutades med "3D Hypertrofi" med Seth. Efter att rumpan och axlarna fått sig en ordentlig genomkörare blev det bitvis väldigt jobbigt. Men kul!

Så tack för en superhärlig dag alla som var där och alla som ordnat det så bra!


Guldhjärtat 2015

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Vilken dag det har varit!

Idag är jag på fantastiskt bra humör, dagen började med härlig sol i krispig kyla (vilket jag verkligen älskar). När jag lämnade mina barn på skola och förskola så var med slängpussar, leenden och till orden "jag älskar dig mamma". Att cykla till jobbet kändes väldig lätt just idag! På plats möttes jag av glada medlemmar och en dagen bjöd på en fantastisk blandning av klienter med olika behov. Sms med orden "Du ska veta hur glad jag är att vi träffat just dig med din kompetens, du är bäst" och klienter som kan byta tider så att jag kan fortsätta träna dem så som jag vill förgyllde min dag lite extra. Nya klienter med härlig energi dök upp som avtalat och klienter som jag inte sett på länge kom med stora leenden och bjöd på kramar. Känslan höll i sig när jag cyklade hem och möttes av mina fina barn som kom springande och ville lägga pussel och sitta i soffan efter middagen för att titta på Mysteriet på Greveholm. Två somnade nästan i mina armar och när jag sa godnatt fick jag varma och mjuka armar om min hals från allihop. Det har varit en magisk dag på många vis och jag ska leva på det länge!

Love and light!

Fantastiskt besked och inspirationsdag

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Helgen började på bästa tänkbara vis med ett meddelande från en klient som skulle opereras för Spinal Stenos under fredagen, men som fick veta att han inte behövde det längre. När han var på kliniken för några månader sedan så hade han väldigt ont och i princip ingen rörlighet alls. Efter att jag och Johanna pratat med honom kom vi överens om att gemensamt träna honom under sommaren så att han åtminstone skulle ha så goda förutsättningar som möjligt för att göra rehaben lite enklare. Resultatet blev helt fantastiskt! Över förväntan på alla plan, med 10 pt-timmar och egna övningar att göra har han under sommaren lyckats bli smärtfri (inga smärtlindrande tabletter på över 2 månader!) och har ökat sin funktionella rörlighet drastiskt. Redan nu den 1/9 får han börja arbeta halvtid igen, det är ju betydligt trevligare än att behöva rehabiliteras i upp till 6 månader :).

Peter gjorde ett verkligt fantastiskt arbete, en riktig krigare! Vi är mäkta imponerade och otroligt tacksamma att Seth Ronland och Andreas Öhgren hjälpt oss med redskapen att kunna hjälpa honom på bästa sätt. 3d-Funktion gör verkligen skillnad för varenda klient, extra mycket när klienten i fråga är engagerad och arbetar själv!

Här är Peters fantastiskt fina inlägg om sin upplevelse:


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har arbetat efter principen att rörelse föder rörelse, vi har arbetat 3-dimensionellt med både rotationer och sidoböjdningar, allt i ett medvetet syfte och som enda begränsning att det inte ska göra ont. Vi har arbetat med flossband och fasciabehandlingar tillsammans med rörlighetsövningar som fungerade för just honom. 3d-Funktion är lätt att ta till sig som klient eftersom man känner den positiva effekten redan medan man tränar.

 

Helgen fortsatte i samma tecken. På lördagen så hade Stocholms Stad/Idrottsförvaltningen sin årliga inspirationsdag på Eriksdalsbadet. Jag blev oerhört smickrad när jag blev inbjuden för att presentera en Core Awarenessklass i våras och när salen helt plötsligt var full av träningssugna och nyfikna människor kändes det helt fantastiskt!

Eftersom både jag och Fia är utbildade 3d-tränare så tar vi naturligtvis med oss 3d-tänket även på coreklasser, det ger fantastiskt bra träning och jag har träningsvärk i varenda millimeter av min bål idag :-)

Är du intresserad av att gå en utbildning i Core Awareness så maila mig på [email protected]


TribalYoga

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Efter en återigen otroligt härligt utbildning i Tribal Yoga så är jag nu hemkommen med en massa inspiration och idéer. Vädret var så fantastiskt att vi kunde hålla delar av dagens utbildning i gröngräset med solstrålar som värmde på ordentligt. Jag känner mig härligt trött och lycklig över att få göra det jag brinner för. Jag har ingenting att klaga på!

Vill du följa mina utbildningar och vad jag gör i övrigt under dagarna så kan du hitta mig på:

www.facebook.com/LindEdcuation. Du kan också hitta mig på  Instagram som @lindeducation och @lennartsdotterlindbom