LindEducation

Anna Lennartsdotter Lindbom

Blogg

Tankar kring kost

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Just nu verkar det vara rätt lugnt i mina flöden på facebook och instagram med dieter och det känns så himla bra! Vissa perioder har det regnat inlägg och 5:2, LCHF och stenålderskost och jag tycker det är så himla trist!

För mig finns det egentligen bara ett sätt att se på mat och det är att den är till för att säkra vår överlevnad. När vår reptilhjärna skapades så fick vi egenskaper som sug efter sött och fett då det är svårt att få tag i naturen och vi behöver vitaminer och andra näringsämnen som finns i råvaror med fett och kolhydrater i. Då kunde vi inte ens i vår vildaste fantasi ana att vi skulle kunna gå till affären och köpa oss påsvis med smågodis, smör kilovis och socker i paket. Då blev de här egenskaperna att sukta efter kolhydrater och fett inte så himla bra att ha längre, nu skulle vi behöva helt andra saker.

När jag var liten fick jag höra att jag skulle äta upp maten på tallriken, i skolan tjatades det friskt om att det fanns svältande barn i afrika och att vi inte skulle kasta utan vara glada att vi har mat för dagen. Det är visserligen sant, men det är inte så att man kan ta till sig det som barn, det är rätt så stort och ogreppbart liksom. Jag lärde mig att äta upp, jag lärde mig att äta regelbundet för mellanmålet var fullkomligt livsviktigt och hungrig skulle man inte vara. Jag tänker ofta att vi kanske är hungriga lite för sällan. Klart att jag inte tror att det är bra att vara så där tokhungrig, men jag tror ändå att det är bra att äta för att man är hungrig inte för att klockan säger att det är dags att äta. Då blir vi lite som Skalman och behöver inte känna efter själva och det tror jag faktiskt inte är så himla bra. Om vi sedan lägger till vårt känsloätande så har vi ännu svårare att hantera maten, vi har ju absolut inte någon aning om varför vi vill ha maten.

Med mina fem barn kom också en hel del föräldraledighet och en sak som slagit mig är att vi inte tillåter barn att ha andra känslor än typ glädje, och knappt det. Många gånger så ges barn någonting att äta så fort de låter lite väl mycket. Det kan handla om att vara ledsen eller arg, men också om de är busiga och skrattar för högt samtidigt som de kanske springer runt. Då åker ofta russinpaketet eller de där vidriga små majskrokarna fram så att de sitter stilla och är tysta. Vad lär vi barnen då? Att det inte är ok i samhället att vara ledsen eller arg? Gräv ner dina känslor med lite mat så blir det bättre och vips är ett ätstört beteende fött.


Då, under min barndom, kom också microvågsugnen som en superhjälte till stressade småbarnsfamiljer. Heja, nu gick det jättefort att göra varma mackor och värma på Gorbys piroger. Den värsta micromaten jag hittat var nog den där förpackningen med pommes frites som låg i en röd låda likt Mc Donalds,det var bara att slänga in i micron för att ett par minuter senare vara ätfärdiga. (en sanning med modifikation)


Det här tillsammans med vår reptilhjärnas finfina funktioner skapar lite motsättningar för oss kan man säga.

Efter alla år då jag tagit in vad andra sagt man behöver så har jag de senaste åren kommit fram till att jag äter när jag vill, när jag behöver och att det är mer än ok att känna lite hunger. Jag äter inte alltid den mest näringssmarta maten men de största delarna av min kost kommer från schyssta råvaror. Jag försöker köpa eko men går inte omkring med dåligt samvete om jag låter bli ibland och mina barn har rätt till sina känslor och vi lär dem hantera dem utan att blanda in ätbara saker.

 

Så här tänker jag kring kost, hur tänker du?

Biggest Loser

Publicerat den Comments kommentarer (0)

På tisdag börjar återigen Biggest Loser och vi får än en gång följa olika livsöden som lett till en destruktiv och ohälsosam livsstil. Vi får möta dem på en av de svåraste men också viktigaste resor i livet. Deras kamp mot en drömvikt kommer bli tuff, de kommer att gråta, svära och vilja ge upp. Men en sak har de gemensamt, och det är att de har gjort det här valet för att de vill förändra sina liv. Hur det är ställt med det psykologiska stödet vet jag inte, men jag är fast övertygad om att utan det mentala stödet och den psykiska omställningen kommer viktnedgången bara vara en viktnedgång. Minst lika viktigt är det att de kan landa i sina nya kroppar och inte falla tillbaka i sina gamla mönster. Hetsätning är idag inte klassat som en ätstörning på samma vis som exempelvis bulimi och anorexi, men är likväl ett allvarligt beteende som kan leda till döden. Jag har funderat på det här och undrar om det kan vara så att vi omtänksamma och kärleksfulla föräldrar kan vara en bidragande faktor (inget skuldbeläggande, bara tankar) till ett sådant beteende. Ett paket russin som plockas fram när barnet gråter, riskakan som finns där när det gnäller och klubban som landar i kundkorgen när vi vill handla i lugn och ro. Ger inte det en signal till barnen att när de känner för mycket ska känslorna dövas med mat? Är det bara jag somtänkt i de banorna? Jag har tänkt om, jag försöker få barnen att sätta ord på känslorna (jag är INTE någon supermamma) och tillåta dem att hantera dem. De är alla olika och hanterar dem på olika vis, en vill kramas, en vill vara ensam och en vill hitta på något pyssel. 

Hur gör ni? Och tänker ni på det här?


Inte för att reta dig

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Eftersom frågan kommer upp ganska ofta så tänkte jag försöka reda ut mina tankar och funderingar kring varför jag inte äter kött. Det är inte på något vis en elak hint mot de som äter kött, förhoppningsvis är vi vuxna människor som kan respektera (inte alltid förstå) varandras val. Jag slutade äta kött till en början för att jag hade ont i lederna, inte mycket, men tillräckligt för att det skulle irritera mig. Jag fick höra att genom att ta bort rött kött så var det många som blev av med eller minskade sina smärtor. Jag provade genom att ta bort allt kött utom kyckling och fisk och döm om min förvåning när jag helt plötsligt inte hade ont längre. I samma veva började jag ta reda på mer fakta kring djuruppfödning då jag fick förklara mig hela tiden och folks fnysningar över att jag valde bort kött började gå mig på nerverna. När fakta rasade ner på bordet så plockade jag omedelbart bort kyckling också. Jag kunde absolut inte förlika mig med att djur ska behöva lida för att jag ska ha mat på tallriken när det finns grymt bra mat som inte har haft ögon. Jag är alltså icke-köttätare för att jag bryr mig om djur, inte för att jag känner mig bättre än någon annan människa. Jag kan inte tänka mig att äta min katt och lika lite kan jag tänka mig att äta en kalv. För mig är det ingen skillnad mellan en gris och en hund rent känslomässigt och jag önskar att varje djur i världen fick ha sina ungar med sig så länge de behövde. Jag förstår att många väljer att blunda för det fruktansvärda liv många djur har idag, det är oerhört plågsamt och sorgligt att ta in information om djurplågeri. Jag säger inte att alla djur har det dåligt, jag säger att den överkonsumtion vi har idag tillsammans med ett krav från konsumenterna på ett lågt pris inte kan leda till någonting positivt alls. Konsumentmakten är stor och vill du ha någon förändring så kan du inte köpa köttfärs för 19.90/kg på närmsta lågprisbutik. Utöver att du då skulle hjälpa till att förändra så skulle du också få en hel massa hälsoeffekter av att få i dig lite nya råvaror.

 

Peace, love and understanding!

 

 

Skuld och mat

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Ortorexi

Anorexia

Bulimi

Det här är alla hemska sjukdomar med en psykiskt betingad ätstörning som gemensam nämnare. Alla dessa diagnoser kan vara svåra att upptäcka. Jag ska inte gå djupt in på vad de innebär, men enkelt sagt:Ortorexi - en manisk strävan till att äta och träna exakt rätt.Anorexia - att äta extremt lite och träna extremt mycket för att gå ner i vikt.Bulimi - att hetsäta samtidigt som ens högsta önskan är att gå ner i vikt.För omgivningen är det här någonting som är jättesvårt att bemöta. Även för oss som arbetar i branschen är det knepigt och leder till en diskussion om vem som ska ta upp det, på vilket vis och när. Det är inte en enkel fråga, det enda jag direkt kan säga är fel är att ignorera det. Att ta upp det rätt upp och ner för personen i fråga, visa att det syns utåt och att du som medmänniska bryr dig kan vara avgörande på liv och död.Idag kan det faktiskt vara väldigt svårt att se det här då i princip alla människor du möter har ett ätstört beteende. Med det menar jag att om du får dåligt samvete över att ha ätit julmaten, om du går och tränar för att du ätit mer än du brukar, om du provar diet efter diet för att kontrollera din vikt, om du läser kaloriinnehåll när du handlar och om du förklarar för dina vänner att "du inte brukar äta så här" så har du ett ätstört beteende. Samma sak om du låter bli fikabrödet på jobbet och i stället småäter kakor när du lagar middag och om du "kompenserar" chipspåsen i varukorgen med mängder av frukt och grönt. Att konstant fundera över vad som ligger på din tallrik är inte hälsosamt någonstans men det samhället vi lever i gör det hela mycket svårt att hantera. Se över dina egna vanor och se om du kan göra någonting åt det, ta hjälp om det behövs och hjälp gärna en medmänniska.

Anledningen till att jag nu tar upp det här har absolut inte med julmat och julgodiset att göra, det är en incident häromdagen. Jag länkade ett blogginlägg på facebook som jag tyckte var jättebra skrivet. Som beskriver hur det finns såna som jag som älskar att träna och gör det för att det är kul. Det vill säga, såna som inte har någon elak diagnos som gör att vi känner oss tvingade att gå till gymmet. Den här länken länkades vidare och fick i sin tur elaka kommentarer som: "Herregud säger jag bara! DET är sjukt!", "Det finns en sjukdom som kallas ortorexi. Det finns behandling för denna sjukdom om man behöver hjälp" och "Landstinget betalar, varsågoda". Totalt onödiga påhopp! Om man tar sig tiden att läsa bloggen från början så förstår man att det här är galna kommentarer som på inget vis alls skulle hjälpa en person som led av någon av dessa diagnoser. Är du orolig för någon du känner så ta dig tid att prata ut ordentligt, att ondgöra sig över träningsvanor på facebook är så himla onödigt!

En god jul och ett gott nytt friskt och härligt träningsår önskar jag er alla!

Tror du på allt?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Ät så här! Träna så där! Gör si! Gör så! Gå ner i vikt! Bygg muskler! Ät inte kolhydrater! Ät inte fett! Ät inte varje dag!Jag blir så himla trött på det kommersiella maktspelet som utövas dagligen.Vi blir matade av olika information och så länge det finns vinstintressen bakom så kan du ge dig den på att det finns en hake. Många av dessa råd kring kost har en dos sanning inbakad, någon har alltid fått resultat och lyckats med sina mål, annars skulle det inte sälja. Men det finns också alltid någon som tjänar pengar på att skriva böcker, att sälja viss mat, att skapa ett behov som kanske inte fanns innan.Människor idag är stressade, det ställs mängder av krav på dig som individ och hundra tusentals beslut ska fattas dagligen. Jag förstår att folk mår dåligt och att det blir svårt att hitta i djungeln.Min erfarenhet efter ett antal år i branschen är att det kommer nya rön hela tiden. Det som är en sanning idag är farligt i morgon. Titta bara på cigaretterna, på 50-talet rekommenderade läkare det som lugnande. Det tycker jag säger allt om hur mycket vi kan lita på det som sägs.Jag tänkte då inte råda er i någon riktning alls, jag vill uppmana till att sluta jaga den ultimata lösningen och sluta försöka hitta en väg till att bli en storlek mindre innan nästa sommar. Börja i stället att LYSSNA och KÄNNA vad din kropp försöker berätta för dig. Du är genial, du är fantastisk och din kropp är din mentor! Du vet redan vad du mår bra av och vad som får dig att må mindre kalas. Lev livet medan du lever, sen är det försent. Vill du vakna upp en morgon, inse att du är 85 år och fortfarande letar efter den perfekta kroppen? Du har den redan! Du är bara inte smart nog att uppskatta den!Så, nog med detta, nu satsar vi på en härligt rolig träningshöst med en stor dos omtanke om oss själva och om andra!

Supernaturen

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Som kvinna och vegetarian gäller det att vara medveten om hur man får i sig järn. Under mina graviditeter så har jag hållit mina värden i schack genom olika åtgärder. Det som fungerat allra bäst på mig (i kombination med annat) är tveklöst nässelpulver. Man kan dricka det utblandat i vatten om man vill, men det är inte riktigt min grej. Jag har hellre det i grytor och i smoothies. Nu till varför just nässelpulver skulle vara så bra, det här är några av de anledningar som nämns:

- Smärtlindrande

- Minskar allergier

- Bakteriedödande

- Rensar/renar tarmarna

- Stimulerar förbränningen av kolhydrater

- Renar blodet, ger vitare ögon och tänder

- Inflammationshämmande

- Stimulerar matsmältningen

- Stoppar håravfall

- Vidgar blodkärlen

- Sänker blodtryck

- Bra för reproduktionsorgan

- Motverkar hösnuva

- Motverkar benskörhet

- Stärker njurarna

- Hämmar prostataförstoring

- Reglerar menstruation

- Bra mot PMS

- Läker sår

- För testosteron

- Lindrar kramper

- Bra mot hudutslag, bristningar

- Bra effekt vid demens och senilitet

- Motverkar infektioner

 

Det här låter ju helt fantastiskt, inte sant? Då börjar man ju såklart att fundera över varför nässlan skulle ha så "magiska" egenskaper. Det förklaras av att det är en urgammal medicinalväxt som innehåller massor av vitaminer och mineraler. Det största innehållet är C-vitamin som uppgår till hela 219% av RDI (rekommenderat dagligt intag) per 100g. Övriga nyttigheter du kan hitta i nässlan är: acetylkolin, alla essentiella aminosyror, proteiner, B-vitaminer, bioflavonider, C-vitamin, folsyra, fosfor, glykosider, järn, kalcium, kalium, karoten, kiselsyra, K-vitamin, koppar, krom, mangan, magnesium, myrsyra, provitamin A, serotonin, m.fl.

Den innehåller ett 70-tal näringsämnen i förhållanden som gör att de gynnar varandras upptag. Nässlan innhåller också Klorofyll vilket hjälper syresättningen i vårat blod och underlättar upptaget av järn. Det sägs också ge ett skydd mot miljögifter och hjälper till att rena kroppen.

Då nässelpulver är billigt så kan du alla gånger ersätta många andra kosttillskott/multivitamintabletter.

Det sägs dessutom att om du blandar ut 3 msk nässelpulver i ca 7 dl grapejuice (färskpressad) och dricker upp det inom en halvtimme, så fungerar det som naturlig viagra för både män och kvinnor. Inte illa va?

Vikthets och #hälsohets

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Vikthetsen fortsätter. Nyheter och sociala medier släpper inte riktigt taget. Och det handlar nästan alltid om vikten. Den här konstanta fokuseringen på siffror på en våg. Jag vet inte om det någonsin kommer att försvinna. Det finns några punkter jag vill klargöra:

 

-Övervikt är inte per automatik synonymt med ohälsa. Fetma är en helt annan sak.

-Undervikt är inte synonymt med hälsa. Anorexi är en allvarlig sjukdom.

-Normalviktig är inte synonymt med hälsa. Ortorexi är en också en allvarlig sjukdom.

-Dåliga matvanor är inte att äta en pizza vid löning eller att äta godis då och då. Om däremot huvudsakliga delen av kosten består av pizza, hamburgare , läsk mm är det en dålig matvana.

-Bra matvanor behöver inte betyda totalt uteslutande av bakverk och hamburgare. Det är att försöka äta mindre halvfabrikat och mer närings- och variationsrik kost.

-Synligt fett på kroppen och osynligt fett i kärl och organ har inte en direkt koppling.

-Tränad är inte samma sak som hälsosam. Elitidrott är ofta skadefyllt och i många fall inte särskilt hälsosam.

-Det är oftast bättre att vara vardagsaktiv genom att vara ute i skog och mark, ta trappa i stället för hiss och att låta bilen stå mellan varven än att gå på gymmet 3 timmar i veckan och sedan sitta i bil och tv-soffan övrig tid.

 

Med det här vill jag inte säga att träning är dåligt eller uppmuntra till att äta mer godis och pizza. Jag vill ha sagt att det är dags att sluta se till siffror på vågen om du vill ha mått på din hälsa. Att veta vikten är en sak, att fanatiskt tro att den bevisar något en helt annan. Om du nu är mycket överviktig eller underviktig så vet du troligen om det och behöver förmodligen för din hälsas skull förändra någonting i både kost och motion. Jag är också helt övertygad om att våran syn på normalviktig måste förändras. Vi måste sluta se elitidrottare och modeller som ett normaltillstånd där alla ska vara. Men vi måste också sluta acceptera den ökade övervikten och se över kost och motion i skola. Vi måste få en förändring när det kommer till snabbmatsrestaurangernas framfart, godispåsarnas och läskflaskornas storlek och priset på näringsrik mat.

Projekt 2013?

Självkänsla och #hälsohets

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Nyår och nyårslöften är i antågande. Många löften handlar om att sluta röka, börja träna eller ändra sin vikt. Min önskan inför dessa löften är att de kommer från en verklig vilja att ändra något. Då menar jag en vilja som kommer inifrån er själva och inte från omgivningens krav och förväntningar. Det har gått heta diskussioner på Twitter kring detta med kroppsideal som skapas av andra. Vill du läsa så finns det under hashtaggen #hälsohets.

Min åsikt i frågan är att vi absolut måste kunna tala om ohälsa. Däremot så talas det ofta om det i termer som får folk att känna sig dåliga. Att hela tiden tala om sig själv med ord som att jag måste gå ner i vikt, måste tänka på vad jag äter, måste träna bort julmaten, måste låta bli socker osv. Hör ni själva? Måste, måste och måste. Trevligare vore att jag vill gå och träna, det ska bli gott med mat, jag hade en härlig jul med familjen osv. Ni börjar kanske förstå var jag vill komma?

Samhället nu gör det "ok" att påpeka andras vikt, kost- och träningsvanor utan tanke på hur det kan tas emot. Jag är helt övertygad att den som enligt mallarna är överviktig eller underviktig mycket väl vet om det. De ärmedvetna om riskerna utan att hela tiden få det uppkört i ansiktet. Däremot tycker jag att bvc och skolsköterskor ska reagera och påtala när barn ligger i en riskzon. I vissa fall bör hela familjer få hjälp då livsvanorna utgör en risk för barnen. Sen det här med vägning av barnen i skolan. Jag kommer ihåg när en av mina döttrar skulle på kontroll med hela klassen i skolan. De kan ha varit 9-10 år. Alla skulle vägas och mätas, kanske någon spruta skulle tas också. När barnen kommer ut efter så är det vikten som diskuteras. Känslan smyger sig in runt barnen. En känsla av osäkerhet. En del barn ljuger helt uppenbart och en del försöker smälta in i miljön för att bli osynliga. Väger du lite är du duktig, mycket så skrattas det. På skolgården fortsätter jämförelserna. Redan här grundläggs en skev självbild av att inte duga. Är det då nödvändigt att tala om för barnen vad de väger? Det känns faktiskt helt onödigt.

Mitt löfte inför 2013 kommer vara att kämpa för ett självkänslans år! Det kanske kan vara något att hänga på?

Hunger

Publicerat den Comments kommentarer (0)

En sak jag funderat över är det här med hunger. Jag mötte en kund för länge sedan som ville/behövde gå ner i vikt pga sin hälsa. Vi diskuterade naturligtvis hela hennes livssituation, hur hon åt, hur hon rörde sig, vilket stöd hon hade hemifrån mm. Inaktivitet är ju rätt vanligt, men det som slog mig när vi talade var det här med inställningen till mat. Om hon åt det hon sa att hon gjorde så borde hon inte ha varit överviktig till en början och jag tror faktiskt inte att hon ljög heller. Jag tror helt enkelt att människor ibland äter mer än de tror och vissa gånger inte ens märker/kommer ihåg vad de petat i sig.

Vi pratade om detta och jag frågade henne när hon blev hungrig och om hon reagerade extra mycket med hunger när hon ätit viss mat. Då frågade hon mig (vilket förvånade mig mycket)-hur känns det att vara hungrig? Ja jisses, där fick jag tänka till. Hur beskriver man det? Jag gjorde så gott jag kunde och då sa hon att hon aldrig har känt så. Hon visste inte vad hunger var. Det förklarade ju saken. Hon visste ju inte när och hur mycket hon skulle äta. Hennes första uppdrag blev alltså att låta bli att äta tills hon blir hungrig. Hur skulle hon annars veta?

Vad säger ni? Har ni koll på hunger?

Farligt med köttfritt

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Upprörda röster hörs och vilda ord som rör inte mitt kött! Jag vill bestämma själv! När det kommer till frågan om en köttfri dag i veckan i skolan. Vad är det som är så brännhett skrämmande? Vad är man rädd för? Jag själv tycker inte det vore skadligt alls. Likväl som att man har en soppdag och en fiskdag i många skolor så kan jag liksom inte se problemet. Jag vill att mina och andras barn ska få allsidig, varierad och näringsriktig mat. Ordet Jehovasvarning kom upp när jag yttrade att jag tycker det är en god idé med en köttfri dag. Så, jag är inte fundamentalist eller fanatiker. Jag är vegetarian, men inte vegan. Jag umgås med både köttätare och vegetarianer och har själv valt min situation. Kan ni andra förklara för mig vad som är så allvarligt? Om barnen får vegetariskt i skolan en dag i veckan och kan äta kött till frukost och middag samma dag hemma, var i ligger faran? Är ni inte nöjda och glada om barnen äter grönsaker? Är det någonting som kan skada? På något enda vis? Jag vill absolut inte pracka på min åsikt på någon, alla har rätt till sin egen. Jag vill bara förstå varför det är så upprörande att tycka att köttfritt är ok en dag i veckan?