LindEducation

Klicka här för att redigera underrubrik

Blogg

version:  lång / kort

Utnyttja varandra

Publicerat den Comments kommentarer (0)

I livet i största allmänhet så drar vi nytta av varandra, det ingår liksom i vår natur och är helt i sin ordning. Att inspireras och använda mig av andras kunskap för att själv bli bättre och utvecklas är en given del för mig och har varit det under hela mitt yrkesverksamma liv.

Det började redan när jag som gruppträningsinstruktör analyserade andra instruktörer, hur de använde sig av sin pedagogik för att lära ut koreografier och hur de valde musik, steg och övningar för att skapa magi på sina klasser.

Jag använde mig av mina vänner och deras kunskap och åsikter för att bli en bättre tränare liksom de använde sig av mig för detsamma. När jag skulle bygga upp min hemsida så kikade jag på andra för att se vad jag ville ha och vad jag inte ville ha och när jag grundade LindEducation så utnyttjade jag en av mina vänner för att hon var den som hade det som jag kände behövdes för att komplettera mig utan att göra avkall på min vision.

Allt detta har varit ett givande och ett tagande, för mig är det självklart att man får utnyttja varandra så länge det är på lika villkor. Att ta del av vänners kontakter, yrken, kunskap, erfarenheter är alldeles själklart, men lika självklart är det att mina vänner får utnyttja detsamma av mig. Det är vad vänskap handlar om, ge och ta.

Sedan finns det de där människorna som står sig själv absolut närmast, som är i ens närhet för att gynna sig själv och sin karriär utan en enda tanke på att ge någonting tillbaka. De här personerna når ofta ganska långt innan du inser att de inte är äkta, speciellt om du själv är en person som är öppen och tror människor om gott. De är experter på att utnyttja dina svagheter till sin egen fördel och tar aldrig ansvar för sina egna handlingar.

Det här gör mig ledsen, för när de börjat klättra på karriärsstegen i jakten på berömmelse och stora pengar så hinner de trampa ner så många andra människor på vägen.

Personligen så tror jag på att lyfta andra människor, speciellt personer som inte tar för sig själva men som jag tycker är värda att nå långt. Jag lyfter bara människor som jag på riktigt tycker är bra och skulle aldrig göra det bara för att ligga bra till eller för att få någonting tillbaka, utan enbart för att jag tycker de förtjänar det. Livet är för kort för att enbart tänka karriär och pengar, livet är absolut värt ingenting om du inte lever det under tiden och hittar det som på riktigt är värt någonting, som familj och vänner.

Men jag tror på mänskligheten ändå, psykopater finns där ute och det är rätt många av dem. Lär dig se vilka de är och håll dig nära de som är äkta, de som verkligen betyder någonting och som tycker om att vara i din närhet för att du är du inte för att du kan ge dem en skjuts i karriären.

//Anna

Back on track

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Så äntligen fungerar det igen. Jag har under lång tid haft problem med min blogg och hemsida och nu äntligen så kan jag logga in och skriva igen. Så glad är jag!

Höstruschen är i full gång och min vana trogen så planerar jag redan nu in vårterminens aktiviteter. Klienter och föreläsningar ska bokas in, liksom eventuella utbildningar jag vill kasta mig över. Den här terminen har jag valt att ta det lugnt med bara en utbildning i december. Då ska den grymma Jenny Ahlin få oss att bli helgrymma på gruppträning med Procedos P9, jag ser med spänning fram emot två magiska dagar tillsammans med tränare som liksom jag gillar det här med att träna med mattan som redskap.


Jenny är en helt fantastisk instruktör med en lika fantastisk personlighet, så det ska bli riktigt kul att låta henne guida oss.

Någonting annat som är vansinnigt roligt är att jag är nominerad till Guldhjärtat i kategorin Årets Pt. Igen! För tredje året i rad så har mina fina klienter/kollegor/vänner tagit sig tiden att skriva ner en motivering för att jag ska kunna bli nominerad. Då blir varenda timme, varenda samtal, varenda utbildning och varenda sömnlös natt värd det. Det är nog det vackraste beröm jag kan få <3

Vill du lägga din röst på mig så får du gärna göra det här. Varje röst räknas och varenda en som är nominerad skulle vara lycklig att få en, så passa på att rösta på samtliga av dina favoriter!

Nu ska det bli ordning på bloggen igen, vad vill du läsa om? Tipsa mig gärna!

Dissektion i Phoenix

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Det är snart två veckor sedan jag kom hem från Phoenix och stod i den här salen. Jetlagen har äntligen lagt sig efter en första mardrömsvecka rent sömnmässigt. Dessa två veckor har varit intensiva och växlingarna av miljö och sysselsättning har gjort att jag inte riktigt har hunnit landa i vad det är jag har upplevt förrän nu. Det är fortfarande stort och märkligt, men kroppen är en mäktig skapelse som vi aldrig kan förstå fullt ut.


 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle möta när jag gick in genom dörrarna på Laboratories of Anatomical Enlightments tillsammans med Todd Garcia och alla andra.

Där stod stolar på det väl täckta golvet med kylar och bord runt oss. En efter en fick vi presentera oss och berätta varför vi var där och vad vi ville få ut av veckan. Jag tänker inte gå in på exakt vad vi gjorde under veckan, detaljer fyller inte något större syfte här, men vi gjorde saker som jag inte någonsin kunnat föreställa mig att jag skulle klara av och jag kommer hem med en helt ny förståelse för kroppen och dess funktion. Det blev också synnerligen tydligt att alla kroppar är olika som man så klyschigt brukar säga, inte en kropp är lika och därför måste jag som tränare ta hänsyn till varje liten aspekt av den individ jag har framför mig.

Utöver dissektionstimmarna så fick vi också chansen att lyssna på Bob Rakowski när ha föreläste om Sports Nutrition vid två tillfällen. Ett lysande exempel på att vi som tränare också behöver förstå en hel del om näring och kostens effekt på oss.

En annan helt lysande föreläsare som vi fick den stora glädjen att lyssna på är Brad Gray som pratade om The Art of Communication. Fullkomligt briljant så inspirerade han oss alla till att fördjupa oss i hur vi skapar föreläsningar på ett nytt vis, tre timmars föreläsning vid två tillfällen bara flög förbi. Jag hade kunnat lyssna i en evighet.

På torsdagen ordnade Andreas så vi fick kolla på NHL då Arizona och Vancouver möttes.

Jag kommer också hem med nya vänner och gamla vänner med fördjupad vänskap och en lite större dos D-vitamin i denna vintertrötta kropp.

Jag tar också med mig en tacksamhet till min familj, då framförallt min man, för det stöd jag fått och det underbara välkomnandet när jag kom hem. Utan min familj hade jag inte klarat en sekund av det här, jag vet hur mycket tid det tar och hur mycket arbete det är att hämta, lämna, tvätta, städa, handla, laga mat och allt annat som kommer med många barn. Faktum är att den uppskattning jag känner mot min familj är en minst lika stor vinst som den kunskap jag fick med mig hem. Att jag får möjligheten att åka nästa år igen är jag djupt tacksam för och jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska återgälda min man för det. Med en massa kärlek och uppskattning kanske?


Certified Movement Specialist - 3D Trainer

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Efter snart två år av utbildningar inom 3D-Funktion så stod jag förra veckan inför de slutgiltiga proven. Som jag sett fram emot de här dagarna, jag har längtat men samtidigt fasat för dessa tentor. Min vilja att klara det har varit otroligt stor och nu när det äntligen låg framför mig så höjdes pulsen rejält.

Det var i särklass det svåraste provet jag någonsin har gjort, inget annat test har utmanat mina hjärnceller så mycket eller fått mig att tvivla på min egen kompetens så mycket. För första gången någonsin så rann tårar i ren frustration tills jag äntligen, efter vad som kändes som en evighet, klarade det i tisdags.

Så i fredags var det dags för det praktiska provet. Jag kände mig väl förberedd redan innan, men tack vare Seth och Andreas stora engagemang och vilja att ge oss kunskap så hade jag en fantastiskt stor bank av kunskap att ta av. Ändå så var nervositeten där såklart, det finns inga givna segrar. Vi tilldelades varsin klient som alla hade anmält sig till detta av en mängd olika anledningar, men alla hade smärta eller besvär på olika vis och behövde hjälp och sedan var det bara att göra det jag gör varje dag. Screena, behandla, lokalisera problem, anpassa övningar och hitta lösningar, jag glömde helt bort att det var ett praktiskt prov, det kändes helt avslappnat. Det gjorde dock inte väntan efteråt. Vi stod allihop i ett rum och fick en och en gå ut i korridoren för att få veta om vi klarade det eller inte. Herregud vad jobbigt det var att vänta!

När jag kom ut var Andreas den första jag såg och jag fick ett jätteleende och en bamsekram tillsammans med ett grattis!

Certified Movement Specialist 3D-trainer....det är jag! På riktigt.

Jag är så jäkla stolt över mig själv och över alla mina kursare. Jag har aldrig stött på en grupp med människor som så villkorslöst ställer upp för varandra, ödmjukt och utan tvekan.

Seth och Andreas har inte bara skapat en utbildning, de har skapat en familjekänsla och delat med sig på ett vis som jag aldrig stött på någon annanstans. Inte en enda gång under resan har jag hört dem säga någonting ont om någon annan utbildning eller någon annan yrkesgrupp. De har också varit väldigt tydliga med att alla yrkesgrupper behövs och att vi ska göra våran del så bra vi kan men skicka vidare om det behövs och samarbeta med andra. Det är unikt.

Jag vill tacka varenda en som jag stött på under resans gång på alla moduler, det finns så otroligt mycket kompetens där och jag är väldigt stolt och glad att jag gått dessa utbildningar.

Utöver en helt sjukt stor mängd kunskap och erfarenhet, så har jag också fått en hel garderob med kläder från Under Armour och en massa bra produkter från Holistic. Tack så mycket!

Btw, ni ser väl glasplaketten i mitten?


Nytt namn, ny framtid

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Varje steg framåt är en framgång. De första stegen är tagna i och med att diagnosen ställts och remisser gått iväg så att Elias kan få sin riktiga identitet till slut. Det är på resan som man lär sig så otroligt mycket, det faktum att man idag kan byta till ett "typiskt" mansnamn trots ett kvinnligt personnummer är ett stort framsteg för sveriges transexuella. Elias har nu lämnat sitt tidigare namn bakom sig och heter numer Elias Michael även på pappret, yey! Ytterligare ett steg på den långa vägen!

Det finns säkert en mängd olika vis att tänka på när man väljer namn, lika besvärligt som att välja namn på en nyfödd är det att välja inför det nya livet för honom och alla andra som genomgår en korrigering. Elias hade en djupare tanke bakom det nya namnet som jag tycker är väldigt fin. Hans tidigare namn var Engla och han valde Elias för att det är rätt likt och Michael för att det är namnet på en ärkeängel. Han vill inte radera ut allt som varit han genom åren, inte heller vill han ta bort känslan av de namn vi valde åt honom som bebis. Engla kommer ju alltid vara den som varit han i så många år, den som levt i hans kropp innan det blev rätt till slut, den som han växt upp med och formats genom. Men nu äntligen slipper han skriva under papper med fel namn, så fort han fått sin nya legitimation behöver han inte ens ha med sig ett med fel namn.

Resan är lång - varje steg räknas - varje steg är framåt.

Stort grattis Elias!


Koncept eller ej?

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Under de senaste dagarna har jag fått en del frågor kring 3D-träning, både när det gäller vad det är och när det gäller att få tips på övningar. Därför tänkte jag att jag skulle försöka få ner lite av mina tankar kring 3D, det finns säkert fler som har funderingar.

"3D-träning handlar om vad du vill och vad du behöver. Vi arbetar på det du behöver för att kunna göra det du vill"

Jag vill börja med att vara väldigt tydlig med att 3D inte är ett koncept utan en tankeprocess. Du kan alltså inte få svar av mig gällande vilka övningar du ska göra för att lindra dina eventuella besvär utan att jag gör en screening av dig först. Om jag till exempel får frågan om vilka övningar som är bra när man har problem med ryggen så måste svaret bli att det beror på. Det beror mer på anledningen till att du fått besvär än det beror på besväret i sig. Låter det krångligt? Det kan det vara också. I 3D-modulerna får du steg för steg lära dig den tankeprocess som leder dig till rätt övningar för rätt person. Du lär dig att se rörelsemönster och vad för reaktion du vill se hos dina klienter när du ger individanpassad övningar.

3D innebär inte heller att låta bli all traditionell träning som bänkpress och marklyft, träning ska vara lustfyllt och de övningar du gillar ska du göra! Däremot så innebär det att vi förbereder dig väl så att du kan göra det utan att skada dig med smart valda övningar för just dig.

"Det finns inga dåliga övningar, bara fel rekommenderade övningar"

Det här betyder ju också att man måste analysera de övningar som man kan hitta på till exempel Insta gram. Du kan givetvis testa dem, du känner nog om de känns bra, men om du ska ge dem till en klient behöver du fundera på om just den övningen hjälper eller om det kan vara helt fel för just den personen.

Jag älskar 3D, det är nog inget nyhet, men oj vad mycket lättare det var att skriva program och räkna repetitioner. Det var dock inte ens i närheten av lika kul!

Nu vill jag också passa på att säga att det här inte betyder att jag tycker att andra tränare gör fel eller är dåliga. Tvärtom. Jag vet att det finns så otroligt många tränare som verkligen brinner för det de gör och som lägger ner otroligt mycket tid och engagemang på att göra ett fantastiskt jobb.

Det som funkar för dem, funkar för dem och för mig funkar det här. Det vi alla har gemensamt är att vi vill göra livet bättre för människor och vi har olika sätt att ta oss dit.

Hur som helst, så är det inte alldeles enkelt att förklara det här, man måste prova det.

Det här var mina tankar så här en fredagkväll i oktober.


 

Tankar kring kost

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Just nu verkar det vara rätt lugnt i mina flöden på facebook och instagram med dieter och det känns så himla bra! Vissa perioder har det regnat inlägg och 5:2, LCHF och stenålderskost och jag tycker det är så himla trist!

För mig finns det egentligen bara ett sätt att se på mat och det är att den är till för att säkra vår överlevnad. När vår reptilhjärna skapades så fick vi egenskaper som sug efter sött och fett då det är svårt att få tag i naturen och vi behöver vitaminer och andra näringsämnen som finns i råvaror med fett och kolhydrater i. Då kunde vi inte ens i vår vildaste fantasi ana att vi skulle kunna gå till affären och köpa oss påsvis med smågodis, smör kilovis och socker i paket. Då blev de här egenskaperna att sukta efter kolhydrater och fett inte så himla bra att ha längre, nu skulle vi behöva helt andra saker.

När jag var liten fick jag höra att jag skulle äta upp maten på tallriken, i skolan tjatades det friskt om att det fanns svältande barn i afrika och att vi inte skulle kasta utan vara glada att vi har mat för dagen. Det är visserligen sant, men det är inte så att man kan ta till sig det som barn, det är rätt så stort och ogreppbart liksom. Jag lärde mig att äta upp, jag lärde mig att äta regelbundet för mellanmålet var fullkomligt livsviktigt och hungrig skulle man inte vara. Jag tänker ofta att vi kanske är hungriga lite för sällan. Klart att jag inte tror att det är bra att vara så där tokhungrig, men jag tror ändå att det är bra att äta för att man är hungrig inte för att klockan säger att det är dags att äta. Då blir vi lite som Skalman och behöver inte känna efter själva och det tror jag faktiskt inte är så himla bra. Om vi sedan lägger till vårt känsloätande så har vi ännu svårare att hantera maten, vi har ju absolut inte någon aning om varför vi vill ha maten.

Med mina fem barn kom också en hel del föräldraledighet och en sak som slagit mig är att vi inte tillåter barn att ha andra känslor än typ glädje, och knappt det. Många gånger så ges barn någonting att äta så fort de låter lite väl mycket. Det kan handla om att vara ledsen eller arg, men också om de är busiga och skrattar för högt samtidigt som de kanske springer runt. Då åker ofta russinpaketet eller de där vidriga små majskrokarna fram så att de sitter stilla och är tysta. Vad lär vi barnen då? Att det inte är ok i samhället att vara ledsen eller arg? Gräv ner dina känslor med lite mat så blir det bättre och vips är ett ätstört beteende fött.


Då, under min barndom, kom också microvågsugnen som en superhjälte till stressade småbarnsfamiljer. Heja, nu gick det jättefort att göra varma mackor och värma på Gorbys piroger. Den värsta micromaten jag hittat var nog den där förpackningen med pommes frites som låg i en röd låda likt Mc Donalds,det var bara att slänga in i micron för att ett par minuter senare vara ätfärdiga. (en sanning med modifikation)


Det här tillsammans med vår reptilhjärnas finfina funktioner skapar lite motsättningar för oss kan man säga.

Efter alla år då jag tagit in vad andra sagt man behöver så har jag de senaste åren kommit fram till att jag äter när jag vill, när jag behöver och att det är mer än ok att känna lite hunger. Jag äter inte alltid den mest näringssmarta maten men de största delarna av min kost kommer från schyssta råvaror. Jag försöker köpa eko men går inte omkring med dåligt samvete om jag låter bli ibland och mina barn har rätt till sina känslor och vi lär dem hantera dem utan att blanda in ätbara saker.

 

Så här tänker jag kring kost, hur tänker du?

3D-resan

Publicerat den Comments kommentarer (0)

Ibland känns det som att tiden går så himla fort och samtidigt så hinner det hända så mycket på så kort tid. Jag gick igenom gamla bilder för att försöka få lite ordning på hur många utbildningar jag har gått och hur den här fantastiska berg-och-dalbane-resan med 3D började och var jag befinner mig nu i min utveckling. Det började med modul 1 i februari 2015. Jag slogs över ända och blev helt överumplad av denna tankeprocess och förstod direkt att det här skulle komma att förändra hela mitt sätt att träna människor. Seth och Andreas är så otroligt inspirerande och allt kändes helt plötsligt självklart och logiskt. Så himla häftigt! I mars 2015 var det dags att gå modul 2, höftkomplexet. Här föll ännu fler bitar på plats och efter de här dagarna har jag lyckats hjälpa så otroligt många människor mot en mer smärtfri vardag. Helt fantastiskt! I september 2015 var det dags för Modul 3 som fick mig att tänka till ordentligt. Helt plötsligt kändes fot, knä och höft-modulerna enkla. Ryggraden är ordentligt komplex och det är betydligt svårare att analysera rörelserna i de olika delarna av ryggen. Många bekanta ansikten kommer på utbildningarna och här börjar vi bli en riktig familj med 3D tränare. Den grenspecifika workshopen för Hockey landade jag på i oktober 2015. Här blir det mer praktisk användning för de kunskaper jag har med mig från modulerna. Riktigt nyttigt! I december 2015 gick jag om modul 1. Efter modul 3 kände jag att jag kunde ta till mig mer information och förstå allt ännu lite bättre. Det var fler av oss "gamla" tränare som gjorde samma sak och det kändes fantastiskt att fatta att jag kunde mer än jag trodde. Varje gång jag har gått en utbildning så känns det som att börja om från noll och att jag inte kan någonting alls. Vilket givetvis inte stämmer alls. Direkt i anslutning till modul 1 så var det dags för grenspecifik 3D fotboll. Återigen en häftig upplevelse! Att så många tränare vill så mycket och har så stort engagemang är helt fantastiskt! Modul 4 i januari 2016 fick börja det här året med en rivstart. När deltagarna nu har hunnit arbeta med 3D ett tag så kommer intressanta frågeställningar fram och vi kan dela med oss av våra erfarenheter på ett nytt sätt. I slutet av mars fick vi äntligen chansen att gå 3D Fascia och öva på en massa bindvävsbehandlingar. Sällan har väl en grupp tränare fått så mycket behandlingar som under dessa två dagar. Jag är otroligt tacksam för min erfarenhet som massör! Kort tid efter i april 2016 så gick jag en två dagar lång utbildning i 3D löpning. Den fokuserar på fys och vilken rörlighet som behövs för att bli en bra löpare. Jag fick bekräftat att min högra höft inte vill vara med och fick börja jobba med det på riktigt. I maj var det dags att gå om höftmodulen, det kändes som ett riktigt bra val då min höft inte alls känns bra. Min högra höft saknar mycket rörelse och behöver en hel massa kärlek. Våren var här och vi kunde lägga delar av utbildningen i solen i stället för i en mörk lokal. Härligt! Stor bonus att få hänga med så många fina människor från 3D-familjen var helt fantastiskt! 

Höstens utbildningar har inte startat än, men jag har givetvis en del inplanerat.

24-25 oktober 3D Functional Fitness

10-11 november 3D modul 6

8-9 december 3D modul 7

23-27 januari 3D dissektion i Phoenix

Det blir en utvecklande och spännande höst/vinter, eller vad säger du?


 

Tacksam och lycklig

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Jag är så otroligt tacksam och lycklig! För andra året i rad har jag blivit nominerad till Guldhjärtat i kategorin årets PT. Det betyder att det finns människor där ute som har tagit sig tid och engagemang att formulera en motivering till varför de anser att jag bör vinna.


Det är stort. Mycket större än en vinst i sig.

De flesta av oss tränare arbetar med detta för att vi verkligen vill det, det är en bransch som kräver engagemang och intresse för att lyckas. Det är också en bransch som fram till de senare åren har inneburit mängder av obetalt arbete, dålig lön och utan sjuklön. Det innebär ofta många sena kvällar och många arbetstimmar förläggs på helger.

Det är också ett arbete som ger så ofantligt mycket positivt! Framgångssagor, personliga möten och en hel massa glädje!

Genom mina år som tränare har jag mött så många andra tränare som ger allt för sitt arbete, det är en yrkesgrupp som har så mycket hjärta och engagemang som man inte ofta möter på andra platser och det är därför som jag är så himla glad att Guldhjärtat finns, där får dessa eldsjälar chansen till belöning och uppskattning för det oerhörda arbete som de lägger ner.

Jag är stolt att säga att jag känner ett flertal av de nominerade i flera av kategorierna. Varenda en som är nominerad har förtjänat sin plats där och jag vill verkligen peppa dig att rösta på de du vill ska vinna. Vill du lägga en röst på mig så gör det för att du tycker att jag är värd det, tycker du att någon annan förtjänar det bättre så lägg din röst där. Bara rösta, det här är nämligen någonting väldigt bra :-)

Jag har en son som är transexuell

Publicerat den Comments kommentarer (0)

 

Så har den nu kommit. Känslan av att det är på riktigt, det där pirret i magen som visar att någonting stort är på väg att hända. Lite nervöst, men med förväntan, den riktiga resan har börjat och vi kan börja nedräkningen mot målet. För er som inte har följt med mig tidigare så kan jag berätta att jag har en son som är transexuell, naturen har spelat honom ett spratt och gett honom en kvinnokropp vilket inte är riktigt schysst men oerhört lärorikt.

Förra gången jag skrev om Elias så hade vi varit på anhörighetsmöte på Anova, det var ett fantastiskt bra möte och vi fick veta att diagnos skulle ställas och att sedan skulle bollen vara satt i rullning. Så idag kom det. Sms:et som gjorde att det spratt till i kroppen och som startade pirret i magen. Jag är så oerhört glad och stolt över att han orkat ta det här steget som i slutänden var oundvikligt, han skulle ha mått så otroligt dåligt om han inte hade gjort det!

Nu är personbeviset beställt och namnbyte på gång, remiss är skickad till endokrinologen och sedan får vi se vad och när nästa steg blir.

Att vara transexuell är inte ett val man gör, det är någonting man är, precis som jag är kvinna och någon annan är man. Skillnaden mellan oss "vanliga" och den som är transexuell så stämmer inte kroppen överens med den man är. Det har inte med sexuell läggning att göra heller, men det kan bli klart förvirrande eftersom om man går på det kroppsliga så kan man vara homosexuell men om man går på det inre så kanske man är heterosexuell. Då jag dessutom tycker att sexuell läggning är helt enormt ointressant så lägger jag inte någon som helst vikt vid det.

Jag vill också skicka ett stort tack till Elias för att jag får dela med mig av hans historia, förhoppningsvis och möjligen så får någon därute kraft och förståelse. Kanske kan vi öka toleransen mot människors olikheter så att Elias och alla andra kan vara den de är fullt ut.



Rss_feed