LindEducation

Klicka här för att redigera underrubrik

Blogg

Erik The Great - En dissektion att minnas

Publicerat den

2017 var jag iväg till USA för att delta i en dissektion under en vecka. Upplevelsen var helt obeskrivlig i positiv bemärkelse, men jag kände att jag behövde åka en gång till för att verkligen ta in hela upplevelsen. Så den 27 januari var det dags igen och här kommer en sammanfattning av resan till Phoenix 2018.


27/1 Dag 1, Lördag


Så är äntligen dagen då vi är på väg här. Året som gått sedan jag anmälde mig har gått otroligt fort och sista veckan har packning och planering tagit upp i princip hela min vakna tid. Åsa kom från Söderhamn för att sova över hos oss igår så att Harley kunde köra oss till Arlanda i morse. Det största problemet vi hade var att lägga passen på rätt håll i maskinen när vi checkade in, att vi inte är resvana var nog ganska tydligt och som två morgontrötta och förväntansfulla blondiner såg vi nog rätt roliga ut i förvirringen. Vi passade på att hämta ut dollar efter lyckad incheckning och bagagedumpning innan vi klev på planet för att ta sikte på Los Angeles. På planet tycker jag inte att vi gör annat än äter, men jag lyckas i alla fall sova några timmar innan jag vaknar till den mest fantastiska soluppgång, eller nedgång för den delen, det är så stor tidskillnad så det kan vara villket som. Jag är torr i munnen, så dricker lite vatten och tittar på filmen Hallonbåtsflyktingen som var fantasitskt bra. Vi mellanlandar i Los Angeles där vi äter middag, jag fick tag på världens mest fettdrypande smörgås, innan vi tog en snabbchampagne 9 minuter innan boarding. Vi flyger in över Phoenix och ser hela staden under oss, det tar inte lång tid att komma ur planet och få väskorna, en taxi tar oss till Homewood Suites by Hilton som helt tveklöst har de bästa sängarna jag någonsin har sovit i.

           


28/1 Dag 2, Söndag

I morse vaknade jag vid 4-snåret och halvslumrade till 5.30. Internet krånglar men jag lyckas i alla fall äntligen få ringa familjen där hemma. Så mycket längtan! Det är urjobbigt att vara ifrån dem men jag vet att den här utbildningen är ovärderlig. Det skiljer 8 timmar mellan oss och det gäller att ha timing när vi ska höras av. Frukosten på hotellet var skrattretande och i valet mellan muffins, bacon och godisflingor så lyckades jag i alla fall hitta lite keso, frukt och havregrynsgröt som visserligen var osaltad men ändå gröt. Efter frukosten så tar vi oss an gymmet, det kändes väldigt välbehövligt efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn. En skön dusch senare så tog vi oss till Tempe Marketplace som ligger på bara några minuters promenadavstånd från oss. Temperaturen ligger på runt 28 grader och huden suger i sig solen, självklart med en kaffe i handen.

Redan idag hittade jag en mängd fina saker till barnen och en del annat smått och gott innan vi fick tid att ligga vid poolen någon timme. Det är skönt att hinna landa innan vi sätter igång med dissektionen i morgon bitti. Vi åt middag på Kings Fish med fisk och ångade grönsaker innan vi träffade hela gänget som ska vara med i veckan på hotellet. Seth gick igenom en del rent praktiskt och vi fick berätta vad vi har för önskemål inför veckan.

    

29/1 Dag 3, Måndag

Idag är det dags för första dagen av dissektionen och jag har haft svårt att sova inatt. Jag funderar på ansiktet på kadavret och om jag kommer våga dissikera det. Vi bestämde vilka grupper som skulle arbeta ihop redan igår så jag och Åsa vet redan att vi ska arbeta med Jocke, Emil och Jani vilket känns jättebra. Efter en rejäl frukost, idag fanns det faktiskt äggröra också, och ett antal koppar kaffe så kände vi oss redo att ta en Ûber till labbet i Tempe. Alla känslor från förra året slog över mig när vi kom fram, jag mindes helt plötsligt entrédörren, plåtskåpen och lukten. Jag mindes den trasiga toalettdörren och planscherna på väggarna. Allteftersom alla dök upp så började vi klä på oss labbrockar, hårnät och munskydd. Nervösa fnitter viskades fram och man kunde nästan ta på nervositeten i luften. Slutligen dök Todd upp i sin vita rock och med en stor kopp te i sina händer. Medan han började prata så städade han upp det skräp som några av oss råkat lägga på fel plats eller glömt kasta. Han gillar liksom ordning och reda och vill ha det på sitt vis i sitt labb. Vi fick gå in och sätta oss på stolar som han placerat ut, längs med väggen låg kroppar i blå påsar och jag började redan då fundera på vilka kroppar som låg inuti. Det blev en superlång presentation då Todd snappade upp att Seth tog upp ett Mark Twain-citat: De två viktigaste dagarna i ditt liv är den dag du föds och den dag du förstår varför du lever. Slutligen flyttas stolarna undan och borden med kadaver rullas fram på raka linjer. Han berättar att kropparna kommer från Arizona i år, förra året kom de från Utah. Vidare så berättar han att vanligtvis är kropparna mindre och mer nätta från Utah. I donationsprogrammet från Arizona så avlägsnar man också en kroppsdel innan de lämnas för att dissikeras så att familjen kan få en del aska på en gång. I det här fallet så har benet kapats strax under knäet så alla saknar ett underben/fot. Säckarna öppnas en och en och vi ser de kroppar vi ska arbeta med. Det blir en liten chock då jag glömt bort hur det var.  Vi får en storvuxen man på ca 185 cm och 90 kg tung, han har avlidit av en stroke och har tagit bort hudcancer i ansiktet. Då Todd ber oss ge dem ett namn så kallar vi honom Erik the great, både för att han är stor men också för att han är storhjärtad som donerat sin kropp så att vi har möjlighet att lära oss mer. Vi börjar med att göra rörlighetstester för att se om vi hittar begränsningar och kontrollerar eventuella ärr. Vårt arbete idag består i att avlägsna huden utan att ta med fettet då nerver syns i fettet. Det kräver en del skicklighet och jag känner att jag inte är en mästare på området. Vi hittar the hidden one i låret och lymfkörtlar i ljumsken, Todd berättar att vi har tolv stycken och att de stimuleras av ledrörelser, främst flexioner och att vi därför har flest på kroppens framsida. Efter en lunch på Rosita´s som är en mexikansk restaurang så gick eftermiddagen rasande fort. Intrycken haglade och när vi kom till hotellet var vi helt slut. Vi tog lite snacks i restaurangen innan vi gick och tränade, redan vid 20.00 låg vi till sängs och vid 21.30 så sov vi som stockar. Det är klart utmattande att dissikera.

   

30/1 Dag 4, Tisdag

En promenad i solen fick börja denna vackra tisdag. Det är ju inte världens härligaste miljöer, torrt och ganska färglöst, men vi hittade i alla fall ett par gröna gräsmattor. Vi åkte gemensamt till labbet med Seth, Jason, Marissa och Mia för att påbörja dag 2 av dissektionen. Idag arbetade vi oss ner mot fascian, det betyder att vi avlägsnar resterande hud och fett för att börja se muskulaturen. Erik är en stor man och med tydlig muskulatur, bitvis är det väldigt svårt att arbeta men det är fantastiskt att göra rörlighetstesterna då allt är väldigt tydligt. När vi arbetade med baksida fick vi resa kroppen upp till sittande framåt över benen vilket vi inte gjorde förra året. Vi fick också placera dem i sidoläge, då blev det helt plötsligt mer verkligt då det såg ut som de sov. Väldigt bra för att få en uppfattning om hur kroppen fungerar som en hel enhet. Baksida lår på Erik har ett fasciastråk tvärs över och fascian saknas/är mycket tunnar på andra delar av hamstring. Det finns ingen förklaring på varför men rörligheten bör ha varit begränsad. Ett annat kadaver har ett ärr över magen och det ska bli mycket intressant hur det ser ut inuti. Efter labbet åkte vi till Phoenix outlet och shoppade lite innan vi köpte mat i receptionen att värma i micron. Wi-fi blev äntligen fixat och jag kunde prata med Harley och barnen.

  

31/1 Dag 5, Onsdag

Dagen började med två stycken föreläsningar. Jason pratade om The art of observation och Seth om Principles of happiness. Båda väldigt inspirerande och väckte tankar. Innan vi åkte till labbet så tog vi en kaffe i solen, det kändes som en fin stund att hämta andan. Dagens uppdrag var att börja plocka bort fascia för att separera muskulaturen. Där och då blir det så självklart att man inte kan aktivera en muskel, ex gluteus medius eller transversus. Inte ensamma i alla fall. Vi hittar Femuralartären och dess fem utskott som ligger rakt igenom adduktor Magnus för att försörja Hamstring med blod och syre, otroligt viktigt att veta för att lyckas hjälpa människor med sina hamstrings. När vi avslutat det stora arbetet med att separera magmusklerna så öppnar vi bukväggen för att titta på inre orgen. Greater och Lesser Omentum ligger uppe vid mjälten på Erik, jag visste inte ens att det fanns och vilket syfte den har. På kvinnan så sitter den helt fast i ärret efter operation vilket gör att den inte kan röra sig fritt och göra sitt arbete. Jag behöver definitivt arbeta på att få mitt ärr lite mjukare. Obliqus Externus letar sig över revbensbågen för att möta Serratus Anterior och Pectoralis Major, det är väldigt tydligt att de har gemensamt rörelsemönster och hör ihop. Latissimus som fäster så vackert ihop med skulderbladet för att hjälpa det att arbeta och en mängd stora nerver i armhålan fascinerar då de lätt kommer i kläm. På kvällen blev det gemensam middag på Culinary Dropout, ett skönt sätt att tänka på någonting annat ett tag.

  

1/2 Dag 6, Torsdag

Idag blev det en stor frukost med massor av frukt.. Min kropp skriker efter fibrer så jag får ge den vad jag kan. Vi var i god tid till labbet och nu börjar det lukta ordentligt illa stundvis. Jag är väldigt glad att vi tog ut inälvorna igår redan. Vi hade en grundlig genomgång av kvinnas inre organ då vi fick placera henne både på alla fyra och knästående för att se hur dragningskrafter påverkar dem. Vi fortsätter vårt arbete med Erik och börjar bitvis komma in mot skelett och leder redan nu. Vi fascineras av Psoas major och hur den sträcker sig upp under diagragman och hur den ligger i direktkontakt med höften, även placeringen av femoralnerven är intressant då man kan förstå hur lätt den blir klämd. Hela ryggraden frilades och vi kunde se kotorna tydligt.  Direkt efter dagens slut så skyndade vi hem för att duscha innan vi åkte till Gila River Arena för att se Arizona möta Dallas i NHL. Arizona förlorade 1-4, men vad gör väl det. Vi hade ju snygga mössor i alla fall. 

2/2 Dag 7, Fredag

Sista labbdagen har kommit till sin ända och vi började dagen med ett pass i gymmet innan det är dags att ta sig an lederna, lungor och hjärta. Lukten var riktigt hemsk idag, för varje dag så reagerar kropparna på luften och börjar försämras. Vi samarbetade bra och Jani fortsatte med ryggradsprojektet. Själv så arbetade jag på armbågsled och fotled. Talus och armbågsben är mina två favoritben i kroppen, de är så sjukt vackra! En magisk konstruktion verkligen. I lungan hittar vi en stenighet och ryggraden är alldeles förbenad och vass. På de andra två kropparna så sågas skallbenet itu så att hjärnan blottas. Tanken på att den klarar av att skapa en tanke och skicka signaler är för märlig för att man ska kunna förstå. Det blir hemgång och i solen vid poolen så skriver vi ner våra tankar och går igenom vad veckan har lärt oss. Herregud vad mycket det finns att minnas! Vi åt middag på Carlsbad Tavern innan några av oss träffades på hotellet för att prata lite innan det är dags för hemfärd. Jocke och Emil kom och Seth, Jason, Marissa, Mia, jag och Åsa som bodde på samma hotell.

 


 3/2 Dag 8, Lördag

Idag är det dags för hemfärd. Det känns skönt att få åka hem, jag har verkligen saknat min familj även om det varit intensivt här i Phoenix. Vi börjar med att träna en snabbis då vi vet att det blir en lång resa. Skönt att rensa hjärnan när väskorna redan är packade och klara. En snabbdusch senare så checkar vi ut och får rummet 1000;- billigare per person, hur ofta händer det liksom? Flygen är i tid hela vägen, i Chicago börjar det snöa så vingarna på planet måste avisas och en stund efter vi lyft därifrån så får en man ett anfall av något slag på planet så sköterskor och läkare måste rycka in. Allt gick bra och när vi flög in över Stockholm så kände jag enorm lättnad över att äntligen få andas vinterluft och möta min familj. Nu blir det en tid med jetlag och mycket tankar på det som hänt under veckan. Det är någonting som varenda kotte som arbetar med kroppar borde göra. De fungerar inte som man läser i en bok, inte någonstans får man lära sig det här med den verkliga funktionen och inte förrän man tar i det och känner på organ och muskler så får man ett riktigt hum om hur oerhört komplexa våra kroppar är. Existensiella frågor kommer upp och jag kommer i lugn och ro fundera över vart det har fört mig. På planet funderar vi mer på varför vegetarianer och allätare får så olika efterrätter. 

     



Kategorier: Utbildning, Personlig träning

Skriv en kommentar

Hoppsan!

Oops, you forgot something.

Hoppsan!

Orden du skrev in matchar inte texten ovan. Var god försök igen.

0 kommentarer